Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Strålsäkerhetsmyndigheten vilseleder

Annons

I en replik, ”Mobilstrålning orsakar inga skadliga hälsoeffekter” av den 12 februari, till vår tidigare artikel i Arbetarbladet anför Lars Mjönes, Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM), att gällande exponeringsgränser skyddar mot säkerställda och skadliga hälsoeffekter av elektromagnetiska fält. Detta är riktigt, men måste relateras till försiktighetsprincipen på ett korrekt sätt. Syftet med denna princip är att möjliggöra rättsliga krav på åtgärder till skydd mot sådana möjliga hälsorisker som ännu inte är vetenskapligt säkerställda.
SSM uppger helt felaktigt i sina allmänna råd (SSMFS 2008:18, punkt 1.1) att exponeringsgränserna ska vara vägledande vid tillämpning av försiktighetsprincipen. Försiktighetsprincipen har dock istället sitt tillämpningsområde vid sådan exponering som underskrider gränserna. Vi har åtskilliga gånger påpekat detta fel för myndigheten, utan att någon rättelse har skett. Detta kan inte uppfattas på något annat sätt än att SSM avsiktligen vill lura de politiska beslutsfattarna, rättstillämpningen och allmänheten om exponeringsgränsernas innebörd.
I sin replik uppger Mjönes att SSM varnar för cancerrisker med långtidsanvändning av mobiltelefoner och magnetfält från kraftledningar. Myndighetens inställning tycks vara att detta befriar dem från att på ett rättvisande sätt informera om alla indikationer på andra möjliga hälsorisker. Så är givetvis inte fallet.
I vår artikel hänvisar vi till de tusentals vetenskapliga studier som visat på olika hälsorisker, vilka bl a återfinnes i BioInitiativ-rapporten. Detta avfärdar Mjönes med svepande ordalag som att man trots omfattande forskning inte kunnat finna [läs: säkerställa] något orsakssamband mellan risk och exponering. Som tydligt anges i EU-rätten ska graden av vetenskaplig osäkerhet redovisas så långt som det över huvud tagit är möjligt, vilket innebär att indikationer på möjliga hälsorisker måste redovisas på ett korrekt sätt. Sådana riskindikationer får absolut inte döljas på det sätt som SSM gör.
Att det finns en indikation på en möjlig hälsorisk innebär inte alltid att försiktighetsprincipen ska tillämpas. Bedömningen av om principen ska tillämpas ligger dock i de flesta situationer på våra politiska beslutsfattare och rättstillämpningen, och för det behöver de korrekt information om risknivån och osäkerheter i kunskapsläget. Det är därför helt oacceptabelt att SSM och dess vetenskapliga råd smyger in en egen ”förprövning” av principen genom att dölja information om möjliga men ännu osäkra risker.
Lars Mjönes behöver alltså förklara myndighetens inställning:
1. Har SSM för avsikt att rätta till sina allmänna råd så att de inte vilseleder om exponeringsgränsernas förhållande till försiktighetsprincipen?
2. Har SSM i framtiden för avsikt att följa EU-rätten genom att informera om indikationer på möjliga hälsorisker på ett rättvisande sätt?
3. Har SSM för avsikt att ge sitt vetenskapliga råd direktiv om att följa EU-rättens krav på att graden av vetenskaplig osäkerhet ska redovisas på ett rättvisande sätt i riskbedömningen?

Mats Dämvik, miljöjurist vid Juristfirman Unite, Kungsbacka
Olle Johansson, docent i neurovetenskap, Karolinska Institutet & gästprofessor, Kungl. Tekniska Högskolan, Stockholm
Annika Gullbrandsson, medlem i Vågbrytaren (www.vagbrytaren.org), informatör för FEB (Elöverkänsligas Riksförbund; www.feb.nu)
Kalle Hellberg, vd Maxicom AB, www.maxicom.se, Borås
Lena Lindkvist, fd polisinspektör, Lingbo

Mer läsning

Annons