Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Superb filmcharm

Jag hade en dag när jag inte väntade mig ett leende i slutet, än mindre ett skratt.

Annons

När jag startade dvd:n ”Nick och Norahs oändliga låtlista” hoppades jag, som bäst, på att somna i soffan. Då hade jag redan för några månader sedan läst några kapitel ur romanen som filmen baseras på och gett upp.

Men det var längesedan jag charmades så av en film, en charmkänsla nästan i paritet med ”Lost in translation”. Jag glömde mig själv och log, för det går inte annat än att le åt Nick och Norahs nattliga äventyr i New York.

Han är den nördige killen med Ellen DeGeneres-hår som är heteron i ett band annars bestående av bögar, spelad av Michael Cera som med sin veka röst mixar den omöjliga kombinationen sarkasm och vänlighet. När han träffar Norah har han ägnat den senaste månaden åt att spela in patetiska blandband till sin exflickvän. Hon är den smarta tjejen som killar stöter på för att hon ska vidarebefordra deras demos till hennes pappa skivbolagsbossen.

Filmen är inte mer avancerad än att de möts på en fest, och därefter yr runt i New York-natten i Nicks lilla fula gula bil, som ständigt misstas för en taxi, och letar efter en spelning med deras gemensamma favoritband.

men de bästa filmerna lyckas ofta blanda det simpla och i röran – som oftast blir gegga – hitta den exakta tonträffen. Ofta är det också svårt att sätta fingret på vad detta är. I ”Lost in translation” är det den loja, jetlaggade ömheten, som andedräkten av fina ord i örat. Här är det sättet de kommunicerar på, men också stämningen, en fiktivt vänlig New York-natt där mörkret mer kramar än skrämmer och där vad som helst kan hända. Över hela filmen vilar en oansträngd coolhet.

Regissören Peter Sollett har skapat en John Hughes-värld (filmskaparen bakom odödliga tonårskomedier som ”Pretty in pink”) där allt det jobbiga med att vara ung, kär, vilsen och framtidsrädd inte ignoreras, men får en mysig inramning. Karaktärernas problem ter sig för dem själva enorma, likt hos Jane Austen och PG Wodehouse, men för en yttre betraktare är de godartade – ett sätt att föra in dramatik utan att man någonsin tvivlar på det lyckliga slutet.

Mycket av filmen gör förstås Michael Cera. Han framstår som killen som blev medelålders i samma stund som han slutade amma.

Om han inte var så underbar hade jag vid det här laget tröttnat på att han repriserar samma roll i olika kontexter (senast stenåldern i ”Year one”), och i ”Nick och Norahs oändliga låtlista” är han verkligen i sitt esse. Även Kat Dennings som Norah är kongenial i rollen; missa inte extramaterialet, där hon med pappfigurer ger sin egen version av filmens handling.

”Nick och Norahs oändliga låtlista” visar att de bästa fynden numera hittas på direkt-till-dvd-hyllan.

omkring med Maya Olsson i en mycket ofärdig arena i vintras, hintade hon om att det vore en dröm att få ”Melodifestivalen” till Sandviken. Om Sandviken någon gång ska hysa detta evenemang så är det nu, med en festivalvinnare från kommunen och en ny arena att stoltsera med.

Efter att ha varit på invigningen av Göransson Arena, tror jag att alla förutsättningar finns för att det ska bli en lyckad tv-produktion i lokalerna. För arenan i sig är ”Melodifestivalen” en viktig möjlighet att etablera sig som en värd för stora evenemang och mässor. Speciellt för mindre kommuner har ”Melodifestivalens” turné i Sverige blivit en chans att synas i större sammanhang. I uppmärksamhet går det kanske inte att konkurrera med Ockelbos kungliga bröllop, men det är inte många svenskar – vare sig de tittar på programmet eller ej – som i vinter kommer att undgå att ”Melodifestivalen” sänds från Sandviken just den veckan.

– Det är extra roligt och något alldeles speciellt med att komma till en ny stad. Det brukar bli en folkfest mitt i vintern, säger SVT:s chef Eva Hamilton som kommentar till att festivalen kommer till Sandviken.

Jag tror att Sandviken har mycket större möjligheter att göra en fest av evenemanget än vad exempelvis Gävle har. Så grattis, Sandviken – nästa år blir februari inte lika mörkertråkigt som vanligt.

 

... Fredrik Strage besöka ”Nyhetsmorgon” i TV4. ”Det är alltid stor underhållning när programledaren Anders Kraft ska försöka hänga med i Strages hippa referenser.

Man ömsom hoppas och ömsom bävar för att han ska ställa sig upp och visa Strage några nya fåniga dansmoves som han har snappat upp.”

Mer läsning

Annons