Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Svar om skogsexport: Hur fel får man ha?

Svar på debattartikel av Karin Perers, Mellanskog, 7 januari: Skogsexport är solidaritet

Karin Perers öppnar år 2018 med en nyårspredikan från Skogsindustriföreningen.

Hon oroar sig inledningsvis för debatten, som inte tycks gå skogsbrukets väg. Och det förstår man ju. Alltfler har tröttnat på att traska omkring i förstörelsen på risiga hyggen. Men för Karin Perers och Mellanskog är allt ändå frid och fröjd. Hon skriver: Dagens skogsbruk klarar både produktion, kulturvärden och biologisk mångfald. (!)

Hur fel får man ha? Ingendera är ju sant! Importen av virke från Ryssland, även illegalt avverkat, är stor, det svenska skogsbruket har pinsamt nog misslyckats med att få fram kvalité. Seriösa hantverkare har svårt att hitta virke.

Kulturvärden, gamla stigar, husgrunder och fornlämningar skövlas på löpande band i svenska skogar.

När det gäller biologisk mångfald räcker det med att läsa Artdatabankens rödlista, där upp emot 2000 skogslevande arter finns upptagna, hotade av skogsbruket. Alla som har sett ett kalhygge eller en granplantage inser också själva hur illa ställt det är. Där saknas liv. Mångfald ska vi inte tala om.

Det svenska skogsbruket har pinsamt nog misslyckats med att få fram kvalité.

Men Karin Perers inlägg handlar kanske inte alls om verkligheten. Det är mera som reklam, ett hurra-vad-vi-är bra, som ska få folk att ställa upp på det nuvarande skogsbruket och snart på ett ännu intensivare, där träden inte behöver få leva mer än kanske 60 år.

Sluta bara påstå att skogsbruket är bra för klimatet. Forskningen har en annan uppfattning. Det är en stor bluff. Allt görs med tunga maskiner. Virket upparbetas i några av landets mest energikrävande industrier, 80 procent blir papper, förpackningar, engångsblöjor etc.

Det är dessa bedrövliga produkter som Karin Perers nu tycker att vi ska exportera till hela världen. Av solidaritet! Hur cynisk får man bli?

Arma människor därute i världen! Har de verkligen bett om att få färdigmat i färgglada förpackningar? Vill de också bli stressade knegare som inte orkar laga sin egen mat? (Har de en fungerande sophantering?)

Det är ju vi här som borde lägga av med denna konsumtion och denna livsstil som ingen blir lycklig av.

Det är tråkigt bara att tänka på skogsbruket. Man blir ledsen. Alla vill hellre ha natur, fågelsång, fjärilar, humlor. Gläntor med blommor, mossa att vila i. Träd som får bli stora, knotiga och ihåliga, och till slut kanske bon åt ekorrar. Natur är det enda som betyder någonting.

Och självklart skulle ett helt annat skogsbruk vara möjligt, med nya insikter, nya metoder. Men allt vi får i Karins nyårspredikan är samma gamla förhärdade skogsbruk.

 

Thomas Tidholm

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare