Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Svar till HiG:s ledning

För första gången har ledningen på Högskolan svarat mig direkt och det är bra. Bättre hade varit om det skett tidigare, så vi kunnat föra en konstruktiv dialog om vart högskolan är på väg. Likafullt kan jag inte ångra mina ”kraftiga uttryck”, då användningen av osanningar eller förvridningar nu fortsätter i ledningens svar.

För första gången har ledningen på Högskolan svarat mig direkt och det är bra. Bättre hade varit om det skett tidigare, så vi kunnat föra en konstruktiv dialog om vart högskolan är på väg. Likafullt kan jag inte ångra mina ”kraftiga uttryck”, då användningen av osanningar eller förvridningar nu fortsätter i ledningens svar.

Att jag inte varit med på något av de internat jag skriver om är exempelvis osant. Jag var med på arbetsmiljöinternatet på Högbo som jag refererar till, vilket akademichefen knappast kan ha glömt. Förslaget om en uniform profilkollektion till alla lanserades på ett senare internat och gick att läsa om i de minnesanteckningar som lades ut på HiGs intranät.

Vid sidan av att förvrida sanningen väljer ledningen att läsa in personliga intressen i principiella argument: den ”beklagliga” situation som har uppstått har ”drabbat” ett antal kollegor ”personligen”, inklusive mig själv. De vill därmed antyda att min kritik bottnar i en vrede över att jag är på väg att bli uppsagd. Men kritiken var huvudsakligen samma kritik som har riktats mot ledningen i flera år, långt innan varsel blev aktuella. Detta tillvägagångssätt, att få sakliga argument att framstå som grundade i den enskildes intressen eller "upplevelser", har varit ett av målen för min kritik, men upprepas igen i ledningens svar.

Sakförhållanden som jag åberopade i min insändare bemöts dock inte. Högskoleverket, som är tillsynsmyndighet, har påtalat att akademichefens uttalande om motivet att lägga ner litteraturvetenskap var oriktigt. Bör det inte kommenteras? Vad sänder det för signaler att ledningen tiger om den saken? Det handlar inte bara om ekonomi eller humanioras framtid, utan om myndighetsutövning och vilken tilltro man kan sätta till HiG.

Inte heller den märkliga bokföringen kommenteras. Samtidigt som kravet är att varje ”delverksamhet” ska bära sig själv berövas vi våra intäkter. I stället för att förklara varför säger ledningen att ”den som är ämnesansvarig har ett särskilt ansvar för ämnets utveckling”. Jo, jag har varit ansvarig. Inte minst har jag genom åren sett det som en angelägen uppgift att bygga upp och utveckla Svenska i lärarutbildningen och även andra delar av lärarprogrammet, vilket alltid varit litteraturvetenskapens huvudsakliga område i Gävle. Min egen undervisning de senaste två åren har nästan uteslutande skett i kurser jag själv utvecklat, med mellan 50 och 110studenter – men intäkterna för dessa kurser, liksom de flesta av våra övriga kurser, omdirigeras av ledningen till andra ämnen.

Men frågan om kreativ bokföring är bara en del av en viktigare fråga, en som ledningen tydligen inte förstår – vikten av kollegialt självstyre. Ledningen skriver att “det kollegiala självstyret finns för att utveckla utbildning och forskning, inte att styra Högskolans verksamhet som helhet”. Jag har aldrig påstått att kollegiet ska eller bör handlägga administration eller förvaltning. Men utan kollegiala organs sakkunskap och skydd kan ledningen själva dela in verksamheten i de ”delverksamheter” de önskar. Så kan exempelvis pedagogik delas in i mängder av ”delverksamheter” för att ledningen ska kunna identifiera vilka som går med vinst eller förlust. För små ”delverksamheter” som råkar ha professorer kan bara bära sig med ständig extern finansiering eftersom den avtalsenliga forskningstiden tas från utbildningsanslagen.
Och när det gäller mitt eget ämne kan man konstatera att det mesta av vår verkliga verksamhet, efter HiGs omorganisering, överhuvudtaget inte tillhör vår ”delverksamhet” i de ekonomiska redovisningarna. När den kollegiala sakkunskapen och beslutsrätten saknas kan man konstatera att administrativa chefer och byråkrater inte klarar av att avgöra vilka kurser som tillhör vilket ämne.

Michael Gustavsson