Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svavelutsläpp ska dras ned

I Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen kommer nya regler angående svavelhalten i utsläppen från fartyg att träda i kraft 2015.

Annons

 Syftet med det så kallade svaveldirektivet är att minska svavelutsläppen som fortfarande är ett stort problem i den marina industrin. För resten av världen kommer nya regler att träda i kraft 2020 och inte vara fullt så stränga. Beslutet fattades i IMO år 2008 och alla EU:s regeringar var pådrivande i processen och däribland Sverige. Direktivet röstades igenom i EU parlamentet 2012.
I Östersjön, Nordsjön och engelska kanalen ska fartygen högst släppa ut 0,1 procent svavel medan resten av världen betydligt senare ska sänka sina utsläpp till högst 0,5 procent.
Miljön i Engelska kanalen och andra täta farleder kommer naturligtvis bli bättre av detta beslut. Svensk industri däremot kommer drabbas mycket negativt av detta då transporterna från i synnerhet norrlandskusten blir betydligt dyrare på grund av långa transporter med dyrare bränsle. Alla delar av Sverige drabbas av detta beslut. 20000 arbeten i bara Norrlands landsbygd riskeras. Industrin ställs inför kostnader på ungefär 13 miljarder kronor och tvekar inför nyinvesteringar. Skogsägare om några vet att värdet på deras skog står i direkt förhållande till vad det kostar att få ut den till bruket. Blir det dyrare att transportera den vidare minskar naturligtvis priset på skogen. Det blir billigare att transportera pappersmassa ifrån Brasilien istället för den svenska kusten på grund av svaveldirektivet med det aktuella beslutet. Detta drabbar ju miljön negativt i praktiken. Priset på diesel beräknas gå upp 80 öre. Detta drabbar de på landsbygden allra mest. Transporter kommer sannolikt även i större omsträckning flyttas över till ineffektivare transporter på land. Intressant i sammanhanget är att det tungt trafikerade medelhavet inte ingår i någon särskild zon som ska begränsa sitt svavelutsläpp mer än de stora oceanerna.
Redan innan IMO beslutade om detta höjdes röster ifrån sjöfartsnäringen och industrin som förstod konsekvenserna av svaveldirektivet. Dåvarande regering med Åsa Torstensson (c) som infrastrukturminister låter passivt beslutet klubbas igenom. Hon var inte ens närvarande utan lät tjänstemän ifrån sjöfartsverket hantera frågan. Senare verkar verkligheten ha hunnit ikapp då Catharina Elmsäter-Svärd (m), infrastrukturminister och handelsministern Ewa Björling (m) skriver en debattartikel i SvD Brännpunkt 14 september 2011 att Sverige minsann ska ta strid emot detta beslut. Där kommer de fram till att det är viktigt att värna om svensk konkurrenskraft. Hur de stred för detta i praktiken skulle vara intressant att veta då det sedan på europanivå klubbas igenom utan några särskilda ersättningar eller undantag för Svensk industri eller andra drabbade i Östersjön. I debatter så skickas miljöminister Lena Ek (c) att försvara beslutet. Infrastrukturministern och handelsministern lyser med sin frånvaro att ta upp detta. Näringsministern i Finland, Jyri Häkämies har lovat att jobba för att kompensera kostnaderna där.
Landsbygdspartiet oberoende inser problemet, ser att detta drabbar hela Sverige och landsbygden i synnerhet. Sverige måste jobba för lika konkurrensvillkor på alla nivåer i samhället. Beslut är redan fattade och nu måste vi anpassa oss till dem och göra det bästa vi kan av situationen. Berörda parter är jordbrukare, pendlare, skogsägare, industriarbetare med flera som om inget görs drabbas ekonomiskt av beslutet. Vi vill se ett aktivt arbete av alliansen för att hitta den bästa lösningen att kompensera drabbade parter med stöd eller skattelättnader i motsvarande grad som svaveldirektivet kommer kosta dem.
Vi ser också stora fördelar med internationella avtal för förbättringar av den globala miljön och anser att Sverige bör kämpa för att alla ska hjälpas åt i lika stor grad för allas vårt bästa och att inte de som gör mest för miljön ska bli de som får betala med sämre konkurrenskraft. Miljön är viktig och därför ser LPo det som tråkigt att avtal med god intention riskerar arbeten i länder som redan kommit långt i miljöarbetet och att de flyttas till andra länder utan denna strävan.

Krister Ericsson Ledamot Landsbygdspartiet oberoende Uppsala.