Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Svensk film förhäxar

Inget snack, det här är filmen som klarar Bechdel-testet med råge. Ett helt kvinnokollektiv har huvudrollen, tjejerna talar med varandra hela tiden och definitivt om något annat än killlar.

Man måste älska en biofilm som problematiserar utseendefixering, mobbning och ätstörningar istället för att uppmana till det. Som ifrågasätter normer istället för att osynligt kräva anpassning till dem. Tonårstjejerna Vanessa, Ida, Minoo, Rebecka, Linnea och Anna-Karin väljer solidariteten.

De är inte passiva. De är aktörerna. Ovanligt kraftfulla sådana dessutom.

Det om något måste man kalla magiskt.

Magin ska förstås i första hand tillskrivas Sara Bergmark Elfgrens och Mats Strandbergs fantasyromaner; ”Cirkeln” är första delen som filmatiseras av Engelsforstrilogin. Författarparets småstadshäxor från bruksorten Engelsfors kommer att drabba världen, den är som gjord för att bli film, skrev jag om boken när den kom ut 2011.

Vi är där nu. Till slut, efter ett fördröjande manusbråk.

Och det ska genast sägas att Harry Potter-effekten fungerar – Engelsfors är också ett eget universum man längtat efter att få uppleva och vill stanna i. Det gör inte så mycket att det blir lite statiskt ibland under häxerilektionerna eller att kameran visar lite för många närbilder på ansikten.

Begåvad, utmobbad, partybrud, snobbig eller rebell. Tjejerna har sina fasta roller redan när de börjar första året i Engelsfors gymnasium. Det som visar sig förena dem är uppdraget att rädda världen. De är utvalda, för sina tankeförmågor – att påverka människor och ting med viljekraft.

Om beteckningen häxor låter absurd, så känns det i alla fall inte alls särskilt främmande att skolan beskrivs som en ondskans plats. ”Cirkeln” handlar om det sociala spelet, specialeffekternas rök och leviteringar tillkommer som bonus.

Engelskfors är en småstad, mitt i en trolsk landsbygd, under en obehaglig måne. Det har talats en del om fiktionens nya blick på naturen – att den allt mer utmålas som något okänt och skrämmande. Aktuella tv-serien ”Jordskott” utspelar exempelvis sig i liknande skogstrakter. Men är jämförelsen relevant? I ”Cirkeln” handlar det kanske mer om gestaltningen av tonårstiden som något isolerat och full av vaknande naturkrafter.

Filmen är mycket mindre komplex än romanerna i sin beskrivning av tjejernas olika personligheter, deras hemförhållanden och relationer. Generellt känns skådespelarna en aning för vuxna för att spela 16-åringar men Miranda Frydman gör Vanessa gudomlig rättvisa. Sverrir Gudnason spelar en opålitlig snygglärare. Man undrar, att döma av mekanisk insats och mannens uppdykande på varenda bioduk, om han har en klon.

Engelsforspanoramat, Benny Anderssons musik, soundtracket (och Hep Stars gamla ”Malaika”!). Allt medverkar till magin i en påkostad produktion som inte helt och hållet övertygar men ändå förhäxar. Svensk kvinnokraft trollar ju bara vips bort dumheterna som spreds med ”Twilight”.