Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svenska rivstarter i tablån

Äntligen har hösten hittat hit med allt vad det innebär och jag känner stor kärlek till Gävles kyliga luft som är fylld av både lövdoft och Gevalia-vindar.

Annons

Vår stad blänker i nya färger och jag älskar det prasslande ljud som dykt upp under mina höststövlar. Givetvis är det absolut bästa ändå att de mörka septemberkvällarna tillåter djup förankring i tv-soffan på obegränsad tid.

Nu kan vi utan dåligt samvete ta del av alla spännande erbjudanden från tablån som äntligen anlänt. Med 200 värmeljus på lager och nytt sortiment i te-hyllan, bänkar jag mig framför premiärerna.

TV4:s svenska miniserie ”Främmande fågel” levererar stigande spänning men på en nivå som inte skapar mardrömmar. Vanligtvis brukar jag blunda största delen av en kriminalserie, men denna timme sitter jag upprätt med filten i knäet. Först känns storyn med en härjande fågelinfluensa på Gotland en aning inaktuell, men vem vet vad som väntar i nästa avsnitt. Eva Röse är riktigt bra i huvudrollen och även Allan Svensson får plusspoäng, trots att jag har svårt att ta honom på allvar i en polisroll då jag fortfarande ser honom som inkompetent brevbärare. För Allan syns ju återigen som Gustav i ”Svensson Svensson” (SVT) i höst, nu med färska avsnitt ytterligare en gång.

Det är imponerande att humorn i Vivalla fortfarande håller måttet trots att skådespelarna, och då framför allt Gabriel Odenhammar, åldrats både länge och väl ihop med sina roller. Handlingen är i princip identisk med utgångspunkten 1994 men uppenbarligen är en enkel Svensson-vardag, som innefattar en matglad trångsynt postiljon, något som tilltalar många. Gustav, som jag vid det här laget känner väl, får mig fortfarande att skratta då han levererar egensinniga åsikter om sonens terapi, och Suzanne Reuter som Lena är lika rapp i munnen som förr. Svensson-familjens start tar sig därmed i topp på min lista över svensk humor.

På tal om skratt så har Sverige inte heller tröttnat på att se människor testa sina sångförmågor, eftersom ”Idol”-starten är lika känsloladdad som tidigare säsonger. Själv har jag dock svårt att roa mig på bekostnad av människor som saknar självinsikt, som till exempel Olga Isaksson som raspar fram något som var tänkt att likna ”Power of love”. Uppenbart är att många av de tävlande skulle göra bäst i att skaffa sig en ny hobby men som vanligt dyker det även upp vissa imponerande skönsjungande röster. Juryn som är ny för i år, är en aning vänligare än den förgående, vilket jag ser som positivt men i helhet får ”Idol”-uttagningarna mig mest att se fram emot det förlopp som väntar efter att alla auditions är över.

Ingen tv-höst är dock komplett utan en dos kärlek i numera klassisk realityform, likt den TV3 ordnar i ”Ensam mamma söker”. Här serveras män till uppiffade singelmorsor, så de slipper slösa onödig tid på att leta nya plastpappor till sina barn. Tre lyckligt utvalda mammor får bolla med sina olika dejter bäst de vill till dess att det är dags at välja den rätta. Praktiskt, tänker jag. Faktiskt borde det finnas en liknande programversion för oss utan barn.

Mer läsning

Annons