Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sveriges sexigaste kommunvapen

En gång tillbringade jag en eftermiddag på Riksarkivet i Stockholm. Jag skulle skriva en artikel om kommunvapnen och intervjuade en intressant herre som heter Bror Jacques de Waern.

Han är en av Sveriges främsta grafiska formgivare och mannen bakom de tre kronor som fortfarande pryder ishockeylandslagets breda bringor. Han har vid två tillfällen vunnit tiotusenkronorsfrågan i tv i ämnet nordisk mytologi och 2002 väckte han stor uppmärksamhet med en fejkad tv-dokumentär som gick ut på att fotbolls-VM i Stockholm 1958 aldrig ägt rum.

När jag träffade de Waern på 1980-talet arbetade han som heraldiker på Riksarkivet där han med säker hand skapade dekorativa emblem åt kommuner, landsting och statliga verk. Jag minns att han tyckte att Sandvikens officiella symbol var livlös och tråkig. Och att han inte ville peka ut vilket som var Sveriges vackraste kommunvapen. Kanske av blygsamhet – han hade ju själv ritat 30 av dem.

– Däremot kan jag berätta vilket kommunvapen som är sexigast! sade han.
Så dök han ner bland pärmar och arkivkartonger och återvände med ett blad som visade den vapensköld som Hille kommun använde fram till hopslagningen med Gävle 1969.

– Det här är Hilleborg, förklarade han. Och det är det enda svenska kommunvapnet som föreställer en tjej som visar brösten.
Vapenskölden hade komponerats av Hans Schlyter och fastställts av Kungl Maj:t 18 december 1964. Schlyter var stadsarkitekt i Sundsvall och har även ritat Hofors gulsvarta kommunvapen.

Att Hille kommun skulle representeras av en lättklädd kvinna var kanske inte så egendomligt. Enligt en mycket gammal legend var det den vackra Hilleborg som en gång i tiden byggde Hilles första kyrka och dessutom gav socknen dess namn. Och ända sedan 1600-talet har hon ogenerat visat tuttarna på socknens sigill.

Sägnen om Hilleborg börjar med att den unge vikingen Asmund från byn Varva reste till Rom för mer än tusen år sedan. Där träffade han en förnäm köpmansdotter som hette Ismene. Paret fick en dotter som kallades Hilleborg och som växte upp till en verklig skönhet. Blond och blåögd som sin far och med sin mors ädla anletsdrag.

När flickan var 16 år dog Ismene och då bestämde sig Asmund för att rusta upp sitt gamla drakskepp och segla tillbaka till sitt snöiga hemland. Ombord på båten fanns Hilleborg och en jämnårig pojke som hette Björn. Även han var född i Rom och son till en av Asmunds svenska vänner.

När man nästan var framme vid gästrikekusten anfölls skeppet av andra vikingar som försökte röva bort den unga kvinnan. Asmund stupade i striden och unge Björn blödde svårt ur djupa sår när han och Hilleborg lovade varandra evig trohet. Därefter föll han död ner. Den svårt sargade båten nådde ändå sitt mål och Hilleborg kunde begrava sin far och sin älskade någonstans på grusåsen i Hille.

Hon slog sig ner i trakten och fick många vänner. Hemma i Rom hade hon hört Jesu förkunnelse predikas och på hennes initiativ byggde ortsborna en kyrka – långt innan kristendomen hittade till våra trakter på det sätt som brukar berättas i historieböckerna.

Varför den fromma jungfrun alltid avbildas med blottade bröst är inte så lätt att veta. Och det är väl inte helt uteslutet att det i själva verket är spännbucklor av brons som syns på det gamla sigillet. Sådana var mycket vanliga på vikingatiden och användes av kvinnorna för att hålla hängselkjolarna på plats.

Men det är väl att förstöra en kul historia.