Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ta ansvar! Varför det?

Eftermiddagens väldiga hästvinst (Jackpotten till mig) skulle omsättas i en ny Saab, enligt plan. En dubbelturbo diesel, combi, röd (den allra vackraste färgen).

Annons

Nu tvång att tänka om, eller tvingande omgruppering. Vinsten inte självklar, och den nya bilen kanske inte hinner genom löpande bandet före stängning. Hoppet ställs till de redan producerade som parkerats utanför fabriken.

Min sjätte, eller sjunde Saab; ett självklart val för den som väljer teknik, praktik, glädje och nöje före den rena nyttan. Inget krångel, bara att köra, gärna på vintern.

En bil, och ett märke för den medvetne, vill jag inbilla mig. En signal om personlighet (anspråkslös, noggrann, något intellektuell, tillbakalutad, självständig) och ett drag av måttfull eller diskret nonchalans (en bil är en bil, men inte vilken som helst. Som jag).

Att GM, som inte gjort särskilt mycket för att Saab skulle överleva eller utvecklas, valde nedläggning och avveckling var nog väntat. De som försökt köpa och ta över kunde inte tas på allvar; de saknade pengar och kunskap. Inga kineser inom synhåll, mer än de som köpte upp den gamla tekniken.

Ett hopplöst läge, åtminstone på slutet.

Regeringen, som från första veckan valde att inte göra så mycket mer än att prata ner varumärket och föreslå alternativ produktion (vindkraftverk, a la Maud Olofsson) har en del ansvar. Hade Olofsson och hennes starke man Jöran Hägglund visat samma vilja och engagemang från start hade det kanske gått.

Nu en kör av suckar, beklagande och retorisk omsorg om de 8 000 tusen som förlorar jobben. Olofsson och Littorin skakar fram jobbcoacher till de förkrossade, de som snart skall prövas mot hela arbetsmarknaden.

Och efter Saab? Volvo? Där finns kineser i kulisserna, men som ingen vill ha. Och några andra, utan de miljarder som behövs. Det kan gå riktigt illa för svensk fordonsindustri.

Inför alternativen prövas snart regeringens hållning; gjorde Olofsson, Reinfeldt och Littorin allt som gick? Eller valde de marknadens lösningar, som högerregeringar alltid föredrar. Ideologin först, ingrepp i den heliga marknaden bara i nödfall. Där rymdes inte Saab.

Ett luftigt tal, utan visioner. Innehållet vagt, men budskapet tydligt; om inte Kina drar ner utsläppen och låter USA kontrollera hur mycket, ställer sig Obama vid sidan. Inget klimatavtal möjligt, framtidens miljöansvar reduceras till några vaga siffror, i bästa fall.

Den rika världen lastar över ansvaret på utvecklingsländerna; de tar inte ansvar för den miljö de offrar för att ge sina medborgare en bättre framtid. Den svage skall visa styrka, den starke ojar sig över några marginella försämringar, som garanterar jordens överlevnad.

När fiaskot var nära återsamling. Resultatet okänt i går afton, men viss ångest över att mötet inte gav mer än bitter besvikelse och några ekonomiska och politiska markörer; de rika vill inte dela med sig av överflödet. Obama vågar inte utmana den amerikanska livsstilen, de kinesiska härskarna väljer egennyttan före global solidaritet, EU vill men förmår inte, även om Fredrik Reinfeldt tycks ha gjort allt han kunde, och mer till.

Dekret har utgått från centrum till periferin; besök kassan, prata med tjänstemännen och se till att fotograferas med någon arbetssökande som ser glad ut. Formulera om ”stupstocken” till en ny chans, nya möjligheter och, om det inte biter, regeringen tar de utsattas, och snart utförsäkrades alla problem på största allvar.

Margareta B Kjellin, moderat riksdagsledamot från Hudiksvall, med följe, inbjöd media att titta på när hon knackade på hos Arbetsförmedlingen i Gävle. Goda program forslar ut arbetslösa, sjuka och deltidsarbetande på en marknad där jobbcoacher står redo att rycka upp de saktmodiga. Allt är så bra, försäkrade Kjellin. Den som inte kan jobba är fortsatt sjukskriven, regeringen svälter inte ut några.

Sedan presenterade Arbetarbladet och Gefle Dagblad några exempel på de groteska följderna och konsekvenserna av de nya reglerna; ständig värk i AB, men ändå fullt arbetsför. En halvtidsjobbande som kan tvingas till heltidsarbetslöshet i GD.

En dålig dag för alliansen, men bara det gamla dagliga eländet för de som kämpar på med halvtidsjobb, och snart tvingas in i ett sökande och prövande mot hela arbetsmarknaden. Halvtidsjobb (AB) kan lyftas upp till trekvartstid, säger kassan. Det kan vara vad som helst, kanske något enkelt. Regler är regler.

Och så kommer ännu en opinionsundersökning; moderaterna faller mot 20 procent. Väljarna ser igenom dimridåerna Kjellin och andra högeraktivister lägger ut.

Det går också att placera in några moraliska aspekter, för den som tror att regeringspolitiken vilar tryggt på ministrarnas goda samveten; vet de verkligen vad de gör och kan de leva med konsekvenserna för tiotusentals som tvingas in i eländiga åtgärder och ekonomisk utsatthet?

Svaret ger Kjellin.

Jag överlägger med mig själv; att skotta bort den snö som föll i veckan kan ge en infarkt som sänder mig in i evigheten eller till en ny avdelning på sjukhuset (väl där överlever jag). Enkelt val, jag röjer en ränna, och tar arbetsmiljöansvar för posten och tidningsbudet.

Mer läsning

Annons