Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tack för att du finns Dolly Parton

Annons

Man bara: Tack Joan Jett och Dolly Parton för att ni finns.

Jag läser en sammanställning över de stora arenakonserterna i sommar. De fem största konsertbesöken i kategorin arenarock är, enligt TT Spektra som gjort sammanställningen, Eric Clapton som spelade i Globen häromdagen, Linkin park som spelar i Globen 14 juni, Foo Fighters på Stadion 22 juni, Iron Maiden på Ullevi 1 juli och Metallica (som spelar ihop med Slayer, Anthrax och Megadeth) som dundrar in på Ullevi 3 juli.

Alltså, vi pratar alltså inte festivaler här. Utan stora enskilda konserter. Och normen är, som TT Spektra så träffande beskriver det, ”manliga, medelålders rockrävar”.

Det är då man tackar för att Dolly Parton finns. Hon säljer ut (gissar vi) både Globen och Scandinavium i augusti och hon är varken man eller rockräv. Däremot medelålders. Om vi sträcker ut det spannet uppåt.

I detta nu pågår en av sommarens stora festivaler, Sweden Rock. Och tittar man bland dragarnamnen där hittar man namn som Ozzy Osbourne, Judas Priest, Whitesnake... Men en liten bit ner finns i alla fall Joan Jett. I en intervju med TT Spektra säger hon att det fortfarande är många inom rocken som känner sig hotade av kvinnor med gitarr: ”Den enda förklaring som jag ser det är att rock’n’roll är sexuellt. Kvinnor som spelar gitarr visar att de äger sin egen sexualitet. Vissa kan inte hantera det”, säger hon i intervjun.

Så man tackar självklart så mycket för att Joan Jett finns, att hon spelar på en stor rockfestival och dessutom verkar vara en genomtänkt person.

För nu ska vi tänka positivt. Vi ska inte tänka att det är då självaste fan vilken konservativ bransch musikbranschen i många stycken är och tittar man inom vissa genrer, som hårdrock till exempel, så är det värre än på andra håll (nu har jag inte räknat kvinnor på scenen på Getaway Rock här i Gävle men jag gissar att det går väldigt fort).

Vi ska tänka att det är jäkligt bra att Dolly Parton och Joan Jett finns och utgör strålande undantag, att de finns och att de hyfsar statistiken åtminstone en aning.

Och så kan vi känna äkta glädje över att folket bakom Grammisgalan har lyssnat på kritiken och nu slopat att dela ut pris till årets manliga respektive kvinnliga artist, även om de förklarar hela grejen lite bakvänt:

”Vi har visserligen varit trygga i att ha en manlig och en kvinnlig kategori, eftersom vi sett att kvinnliga artister varit underrepresenterade i skivutgivningen. Det har därmed funnits en mindre yta för dem att vinna en Grammis. Men nu anser vi att det finns en större plattform för kvinnor. Och tiden springer ju ifatt även oss och det är läge med en könsneutral kategori”, säger Lisa Cronstedt som är projektledare för Grammisgalan till TT Spektra (ja, de har skrivit om intressanta saker denna vecka, jag läser annat också jag lovar).

Visst är det lovvärt att vilja uppmärksamma även de kvinnliga artisterna även om de varit (och inom vissa genrer, hej igen hårdrock, fortfarande är) underrepresenterade men man hade ju kunnat tänka sig att juryn som plockat ut bidragen hade kunnat göra det med genusglasögonen på från början och sett till att föredelningen mellan könen varit schysst även utan att dela upp kategorierna.

Men nu är vi positiva och glada över att de har, om än lite motvilligt har ändrat sig. Och så skickar vi ytterligare ett tack till Dolly Parton och Joan Jett också.

Mer läsning

Annons