Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tacka Nya Zeeland för en ny Gävleförfattare

Vi har läst fantasyromanen som slog Nya Zeeland med häpnad. Skriven av en svensk. Och blivande Gävlebo. Lägg namnet Fredrik Brounéus på minnet.

Han är en svensk författare. Ursäkta, inte särskilt känd. Han bosatte sig på Nya Zeeland. Där vann hans första bok på engelska priset som årets bästa ungdomsroman.

Men vänta, vi börjar om. Fredrik Brounéus historia är så osannolik. Den kan också berättas så här:

Han är en svensk författare i Nya Zeeland. Som bestämde sig för att flytta hem till Sverige. Han valde Gävle på kartan utan att ha satt sin fot här.

Efter årsskiftet kommer vi att kunna kalla honom Gävleförfattare.

Men stopp igen, det här skulle ju handla om hans prisbelönta roman. Well, det passar ganska bra för den är också lika osannolik.

Läsaren möter en 18-årig kille som blir väckt mitt i natten av att hans döda farfar vill bli bjuden på kaffe. Bara en dröm? Hur kan det då komma sig att mamma muttrar över den smutsiga koppen i diskhon morgonen efter, och sniffar ilsket i den kvarhängande röken från farfars cigaretter.

”The prince of soul and the lighthouse” av Fredrik Bronéus belönades med the Sir Julian Vogels Award 2013. Priset delas ut av det nyazeeländska fantasy- och sciencefictionförbundet. Läsarna får rösta på sin favorit.

Men även recensenterna var förtjusta. ”Just brilliant”, tyckte Radio Nya Zealand. ”Very clever, very funny and very enjoyable”, tyckte Herald on Sunday.

Efter framgången kommer ”The prince of soul and the lighthouse” nu också ut i Sverige. Fast fortfarande på engelska.

Det är inget hinder för svenska fantasyfantaster, snarare tvärtom, tror svenska förlaget Undrentide.

Romanen är en roadmovie där George – bokens jag och galghumoristiska berättare – har sällskap på färden av sin kaffeknarkande zombie till farfar. Dessutom Kaisa, oroväckande attraktiv finsk utbytesstudent, och den tibetanska munken Tenzin.

George har ett uppdrag, att släcka ”the lighthouse”. Men var är det? Framför allt: vad är det?

Deras bil passerar en folksamling som stirrar på ett fält. Fåren står häpnadsväckande uppställda i ett mönster; en konstinstallation, en reklamkupp? George klättrar upp på biltaket och ser att fårskocken formerar sig till en kompass. Riktningen han ska resa i. Vid ett annat tillfälle visar ett fågelsträck av gäss vägen. GPS alltså, det läses Gees Pursuing Scheme.

Att djuren är delaktiga i mysteriet är dock inte så konstigt. Inte heller har buddhistmunken Tenzin förstås dykt upp av en tillfällighet. Det visar sig handla om reinkarnation. Och den som tror på den odödliga själens vandring genom olika kroppar, tycker kanske inte ens att Fredrik Broneus skriver fantasy, egentligen! Från myra till Einstein, vem vet.

Resonemanget är lite småfilosofiskt, boken flörtar med vetenskap och historia. Varför skulle människan vara förmer än andra livsformer? Men inga alver och hobbitar syns till trots det nyazeeländska landskapet, och en förföljande fiende liknar mer Men in black.

Berättarens självironiskt tokroliga röst sätter sin prägel på texten. Jag skulle tro att det är just den där tonen som Bronéus anslår som gjort ”The prince of soul and the lighthouse” så populär. Vilket måste vara en bedrift för en författare som inte ens har engelska som sitt modersmål.

Fredrik Brounéus, född 1971, är uppvuxen i Ludvika. Han var apotekare (och journalist) och jobbade på Läkemedelsverket som kommunikatör innan familjen flyttade till Nya Zeeland för två år sedan. Till Macandrew Bay utanför staden Dunedin som ligger så långt bort från Gävle som man kan komma utan rymdfarkost.

Bronéus hade skrivit några barnböcker tidigare, ”Piller och baciller” och ”Jakten på Energimojängen”. Med sig till Nya Zeeland hade han ett stipendium från Författarfonden. Som resulterade i ”The prince of soul and the lighthouse”.

Så här beskriver han själv:

”Grundidén med boken byggde på ’ljuset i tunneln’ som människor sett i nära-döden-upplevelser; tänk om det där ljuset var en uppfinning, skapad av en människa? Varför skulle han eller hon ha gjort det?”

”Till en början förlade jag berättelsen i Sverige – närmare bestämt i Ludvika-trakten – men sedan ville min nyzeeländske förläggare att jag skulle testa att låta historien utspela sig på NZ istället; och det visade sig att historien och landet passade varandra perfekt. Och det blev ett tillfälle för mig att väva in många av mina favoritplatser här på sydön.”

Nu tänker Fredrik Brounéus hitta nya favoritplatser i Gävle. Han berömmer Gamla Gefle, Boulognern, Norrlandet och konserthuset, efter sitt första besök i somras. Han tänker fortsätta författandet i sin blivande nya hemstad.

Och det är ett bra beslut, för ”The prince of soul and the lighthouse” har så mycket charm. Lagom flummigt tankegods i karismatisk förpackning. Tänk, som om Douglas Adams hade skrivit ”Tordyveln flyger i skymningen”.

Och om några Gävlemiljöer känns tillräckligt inspirerande för att exporteras tillbaka till Nya Zeeland, så var så god, please.