Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Hurra för Gävle som vågar"

/
  • Kvällens gästartist.  Astrid Menasanch Tobieson har gjort den kontroversiella föreställningen ”Men det skulle ni aldrig våga” och uppträder för ovanlighetens skull själv i en av rollerna när den spelas på Gävle teaters scen.”Hurra för Gävle som vågar””Jag tror det finns en hunger efter att se teater som är pang på”

4 725 326. Vad är det för stor, exakt siffra?

Annons

Antalet svenskar som är traumatiserade av patriarkatet, enligt den feministiska teatergruppen Gruppen som gästspelar på Gävle teater i kväll med föreställningen ”Men det skulle ni aldrig våga”.

Pjäsen har liknats vid en annan lika omdiskuterad föreställning: Turteaterns ”Scum-manifestet”.

– Fast det gör mig både ledsen och arg, säger Astrid Menasanch Tobieson som skrivit och regisserat ”Men det skulle ni aldrig våga”.

– Det är två normkritiska föreställningar som granskar normerna utifrån. Det är så typiskt att bara för att man står utanför så blir man hopbuntad till grupp, suckar hon.

Astrid Menasanch Tobieson önskar att det fanns större intresse för att göra feministisk och politisk teater.

– Men hurra för Gävle! Som vågar visa både Scum-manifestet och vår föreställning!

Pjäsen tittar bakom siffrorna i SCB:s statistik. Som de 248 000 barn som lever i fattigdom och att nästan var femte kvinna använder sömnmedel eller antidepressiva läkemedel. Det är människor som existerar i verkligheten och inte bara på papper.

– Jag tror att det finns en hunger och törst efter att se teater som är pang på, som inte är rädd för att uttrycka åsikter, säger Astrid Mensanch Tobieson .

– Inget fel på artighet, men det finns alldeles för mycket av den.

En teater som dock passerar hennes nålsöga är Unga Klara; ”de har en fantastisk verksamhet, allt de gör är bra”.

”Men det skulle ni aldrig våga” är Astrid Menasanch Tobiesons debut som dramatiker. Hon studerar just nu på Teaterhögskolan i Madrid (”jag är halvspansk”) och har redan fått förfrågan om att sätta upp debutpjäsen på en scen i Spanien.

Gruppen Gruppen skriver i ett pressmeddelande att till och med FN har visat intresse för samarbete, ”samt har det funnits intresse att komma och spela för regeringen”.

Men skulle den våga?

I en debattartikel som publicerades i Arbetarbladet 26 februari bjöd Gruppen in jämställdhetsminister Maria Arnholm att se föreställningen i Gävle.

När Astrid Menasanch ringde ministerns pressekreterare 8 mars fick hon inget besked; dock höra att ”men det är ju den där pjäsen som alla är så rädda för!”.

Ett inslag i föreställningen är en inbjudan till publiken att agera – genom att skicka brev till antingen jämställdhetsministern eller statsministern. Omkring 1 000 har redan postats. De första 700 krävde dåvarande jämställdhetsministerns Nyamko Sabunis avgång, berättar Astrid Menasanch Tobieson.

– Jag stod i en förort till Madrid och bara tjöt när jag fick höra att hon hade avgått! Jag väljer gärna att tro att det berodde på oss...

Nu arbetar Astrid Menasanch Tobieson på sin nästa egna pjäs, titeln är ”Hundra barn” men innehållet än så länge hemligt.

Drivkraften i allt hennes teaterarbete är viljan att förändra samhället:

”Det är inte personer, tider eller platser det är frågan om, utan det tillstånd som det här samhället försätter sina medborgare i. Leta där så finner ni svaren, men det skulle ni aldrig våga”, deklarerar hon i pressmeddelandet.

Föreställningen har tidigare spelats på bland annat Orionteatern och Dramalabbet i Stockholm.

När vi pratar med Astrid Menasanch Tobieson på onsdagen är hon just på väg till teaterns repetitionslokal i Hallunda, för att öva in en av rollerna som annars görs av en annan skådespelare.

I kväll händer nämligen också något helt nytt. Regissören finns på plats och står själv på scenen när omtalade ”Men det skulle ni aldrig våga” kommer till Gävle.

Mer läsning

Annons