Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Teju Cole – ny stor berättare

Författaren Teju Cole växte upp i Nigeria men hänger sig åt New York i sin första och hyllade roman som nu kommer på svenska. En rad internationella storheter har inbjudits till nya litteraturfestivalen Stockholm Literature nästa helg. Teju Cole är en av dem.

Vilken är den öppna stad som finns i romantiteln ”Öppen stad”?

Jo, en stad som vi alla känner till mycket väl via populärkultur och massmedia: New York. Men, hos Teju Cole framträder ett New York som speglar den snart yrkesutbildade psykiatrikern Julius personliga tillvaro och den honom omgärdande kollektiva historien som skapat staden och haft och har så stort inflytande på skeendet i världen.

Julius ger sig ut på långa vandringar i New York och hans vandringar öppnar staden samtidigt som den inte alldeles stadiga person han är öppnas av staden under de långa och många vandringarna.

Han besöker sin gamla professor i engelsk medeltidslitteratur under New York-maraton och stadsdelarnas namn krockar fortlöpande med referenser till musik, konst, historia och arkitektur som vidgar staden, rent av förflyttar staden till andra platser och epoker och drar in dem i den faktiska vandringen, de faktiska funderingarna och samtalen och det hela blir en sorts didaktiskt öppnande, utpekande av vad som kan bli synligt om vi vet lite mer. Som att som novis gå med en fågelskådare och helt plötsligt upptäcka olikheter och nyanser bland det som nyss enbart var fåglar. Stadens historiska lager kommer upp till ytan och andra lager läggs på.

Det är mycket fascinerande läsning där New York genom Julius blir det prisma genom vilket vi får syn på något i vårt förflutna, något i vår samtid och något som blir en del av vår framtid.

Julius är i romanen en iakttagare. Han tycks inte ha någon uppgift, annat än att beskriva vad han ser och erfar, och han utnyttjar dem han möter i en situation i livet där han inte är alldeles säker om hur nästa steg ser ut, är osäker om den riktning han ska välja.

Han är ensam på sin vandring, i sitt sökande, i sitt flanerande inte enbart i staden New York utan även i hela den värld vi är förbundna med via medier, historia och förundran.

Ja, Julius är en iakttagare, en smula på distans och inte politiskt kämpande som de tre unga antinazisterna i Peter Weiss ”Motståndets estetik” (på svenska i tre band 1976–-81), den bok som kommer för mig gång på gång under läsning av ”Öppen stad”. Liksom Julius får de tre unga i Weiss roman vägledning via konst, historia och politik och eftersom ”Motståndets estetik” utspelar sig under nazitiden i Tyskland, handlar den till stora delar om arbetarrörelsens nederlag. I ”Öppen stad” är det det liberala samhället och tankegodset som skärskådas i en globaliserad värld, där detta liberala utmanas och kläs av, öppnas – för att fortsätta att använda ett av titelorden.

”Öppen stad” är Teju Coles första roman, fint översatt av Erik MacQueen.

Teju Cole, en ny berättare som skriver vindlande och komplicerande det som inte går att förenkla om våra mellanmänskliga förehavande i livsvärlden såväl som i det historiska och storpolitiska och han erbjuder en i bästa mening kritisk bildningsväg, erbjuder oss att dröja, att iaktta, att se bakom och genom, från mer än ett håll oss själva, den andra och världen – och Julius liksom alla vi andra utanför romanens värld behöver dessa andra som kunde vara vi att vandra med för att öppna världen och med våra steg bidra till dess skapande.