Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

The kurdish theory of love

”Varje människa ska behandlas som en självständig individ och inte som ett bihang till en försörjare.”- Olof Palme.

Sitter framför dokumentärfilmen The swedish theory of love. Filmen gjord av svensk-italienskan Erik Gandini, tar avstamp i manifestet “Familjen i framtiden - en socialistisk familjepolitik” från 1972.

Det socialdemokratiska manifestet med tesen att relationer mellan vuxna endast bör bygga på kärlek och inte ha sin grund i någon form av ekonomisk beroendeställning. Än så länge låter det mesta rimligt, ja. Spola dock fram till ett Sverige i nutid och en verklighet där en fjärdedel av alla som avlider på sjukhus varken har vänner eller familj. Sverige är det land i världen med störst andel ensamhushåll.

Ingen kvinna skall behöva vara beroende av en karl (amen på den iallafall). Inga pensionärer skall vara beroende av sina barn, tonåringar skall inte behöva vara beroende av sina föräldrar. Målet var att alla skulle kunna klara sig på egen hand, iallafall ekonomiskt. En målbild med individens autonomi i centrum. Hårddraget: hiss för den oberoende individen och diss för den traditionella familjestrukturen. Tanken är ordentlig, och egentligen god. Men kanske inte sådär super duper varm.

I en intervju i DN om filmen säger regissören: “för mig som är uppvuxen i Italien har det alltid varit svårt att förstå att oberoende och autonomi är så livsviktigt för svenskar. I grunden är självständighet förstås en utmärkt idé – ingen kan vara emot det – men det kan också gå för långt.” Enkelt att dra paralleller till sig själv, och den kurdiska kontexten där det snarare handlar om en mellanmänsklig dialog som aldrig upphör. Om det är ständiga prat? Svar: ja.

Nåväl för att filmen har en viss överdriven ton, vilket den också givetvis har blivit kritiserad för. Men det ligger någonting i det där, att en människas självständighet givetvis är betydelsefull. Men lika betydelsefull är det med mellanmänsklig värme, och dialog. Att nyfikenhet för andra människor aldrig slutar upphöra. Att vi aldrig slutar prata med varandra. Att vi vågar bjuda över grannen, att vi vågar snacka väder och vind med personen bakom en i kön, att vi vågar möta varandras blickar på våra morgonpromenader.

Under filmens gång vänder jag mig till min fästman med uppspärrade ögon och säger: fast självständighet behöver inte per automatik innebära att man lever ensam, herregud, man kan väl leva ihop - fast som individualister. Som du och jag. Jag är faktiskt väldigt självständig, och är inte... ett dugg beroende av dig.”

“Ja. Och den varianten förstår du, den kallas för the kurdish theory of love, och det är den bästa sorten. Utan tvekan.” säger herrn och ler.