Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till minne av David Runer - en av Gävles tidiga ståuppkomiker

/
  • Störst i stan. David Runer hade det största huset i fiskarstan på Islandet och tre av gårdarna var firmans arbetarbostäder. (Rekonstruktion av författaren).
  • Springer. De fem gårdarna i kvarteret Springer är det enda som återstår av den gamla fiskarstadsdelen. Lindahl & Runers mekanska verkstad låg 100 m österut.
  • Störst i stan. David Runer hade det största huset i fiskarstan på Islandet och tre av gårdarna var firmans arbetarbostäder. (Rekonstruktion av författaren).
  • Original. Ångmaskinen på ”Forsvik” som tidigare bar Davids namn är originalet från 1867.
  • Forsvik. David Runer lever vidare genom ångslupen ”Forsvik” som en gång i tiden bar hans namn.
  • Verkstad. Länsmuseets filial Fogden var från 1847      Lindahl & Runers mekaniska verkstad. Byggnaden som låg mot Styrmansgatan är dessvärre riven och      ersatt med ett nytt hus.
  • David Runer (18131888). Han var en ingenjör som betytt mycket för Gävle. I sommar är det 200 år sedan han föddes.

Ingenjören David Runer betydde mycket för Gävle under det senare 1800-talet. Författaren och stadsvandraren Ingvar Henricson guidar oss bakåt i tiden, till en bortglömd jubilar.

Annons

Den här sommaren är det 200 år sen David Runer föddes i Ovansjö. Från honom kom ena halvan av firmanamnet Lindahl & Runer, Gävles första mekaniska verkstad. Firman var grundad 1847 av Carl Fredrik Lindahl som året efter tog in Runer som delägare. Lindahl hade varit verkmästare på Forsbacka bruk och var något av en uppfinnare. Runer hade en ovanligt gedigen teknisk skolning och hade varit på Motala verkstad innan han blev verkmästare på Furudals bruk i Dalarna och ingenjör på varvet i Nyköping som var bland de främsta i landet på ångfartyg med järnskrov. Lindahl & Runer levererade 1849 till ångbåten ”Energie” den första kända ångmaskin som byggts här i stan.

David Runer kan nog ha känt något alldeles extra för den lilla ångslup man byggde 1867 för den fick hans namn vid dopet, ”David”. Den töffar runt idag med passagerare precis som den gjorde här på Gavleån under några säsonger och ser ungefär likadan ut som då men nu är det på Göta kanal och sjöarna vid Forsvik och den heter inte längre ”David” utan ”Forsvik”.

Verkstaden låg på Brynäs alldeles öster om dagens industrispår och en del av Länsmuseet är numera inhyst där med en väldig samling av antika pinaler. Jag vågar en gissning att man inte kommer att göra något för att fira 200-årsminnet.

Filialen på Brynäs hade kunnat heta ”David” men kallas för ”Fogden”, ett namn som alltid haft en dålig klang hos den svenska allmogen och i det här fallet går tillbaka ända till 1926 när en historiskt intresserad ingenjör krystade fram nya kvartersnamn i stan.

Förr i tiden gick en gata rätt österut från verkstadsområdet, mellan Brynäsgatan och Styrmansgatan, och den hette i sin västra del Lindahlsgatan och Runergatan i sin bortre ända. Den är tyvärr bortglömd i Jan Sterners förträffliga bok om stadens gatunamn (Från Gästrikland 1997).

Firman var också spridd över en stor del av fiskarstadsdelen på Islandet och Islandsholmen genom att tre av fiskargårdarna var arbetarbostäder och i den fjärde, den som föll mest ur bilden, bodde David Runer själv med sin familj.

Huset var ritat av stadens murmästare Napoleon Runer, Davids lillebror, och revs inte förrän på 1960-talet. Det låg nära Södra Fältskärsgatan och uthusen hade bågnat av Otto Janssons cyklar. Nästa gård västerut formligen överflödade av firmans trångbodda arbetarfamiljer.

Av fiskarstadsdelen återstår idag bara de fem gårdarna i kvarteret Springer och även den västligaste av dem var arbetarbostäder liksom den näst östligaste, fast i denna senare bodde bland annat en verkmästare Lindahl, troligen en släkting till chefen.

David Runer var redan på 1860-talet en av ”De fyrtio martyrerna”. Han satt med andra ord i stadsfullmäktige och gjorde det i många år. Hans lillebror Carl var också där samtidigt men inte deras ännu mindre broder Napoleon. Denne älskade fiske och kallades ”Metfursten” och föredrog att sitta bakom en kork. För att försörja hustru och barn var han tvungen att även i någon mån ägna sig åt sitt civila arbete. Staden och länet avlönade honom så uselt att han dog utfattig 1898. Hans båda äldre bröder besegrade honom klart i den än idag för många viktigaste livstävlingen ”Mest-miljoner-när-du-dör-vinner”.

I boken ”Mina Gefleminnen” berättar Erik Söderström om de tre bröderna Runer som var varandra mycket olika: David, Carl och Napoleon. I kapitlet ”Gamla köpmanssläkter och köpmanshus” skriver han om David:

”Han var en allmänt känd och aktad industriidkare, men han var därjämte en frispråkig skämtare och en folklig man. Som spridde glädje var han var med: ’David Runer sa åt mej...´, ’Då sa David Runer - - -’. ’Vet du vad David Runer sa?’. ’Så lät det där han varit med.’”

Det skämtsamma namnet ”De fyrtio martyrerna” kan mycket väl ha kommit från David Runer. De fyrtio martyrernas dag var ett påhitt av prästerskapet och var markerat i almanackan på den 9 mars.

Verkstaden skaffade sig snart ett gott rykte för kvalitet. Den gick i konkurs 1893 men återuppstod nästan direkt som AB Gefle Verkstäder. Brynäsvarvet köptes in 1896 och företaget var vid sekelskiftet 1900 Gävles största industri med ca 300 anställda. Korsnäsbolaget var större men det låg utanför stadens domän. AB Gefle Verkstäder stod för ångmaskinerna till de fyra små färjor som O A Brodins varv i Gävle byggde till Stockholmsutställningen 1897. Tre av de fyra finns ännu kvar och en av dem, ”Djurgården 3”, är i originalskick med ångmaskin.

David Runer byggde en maskin som fortfarande fungerar efter nästan 150 år men kanske var hans gärning som en tidig ståuppkomiker ännu viktigare. Där kan vi bara gissa.

Ingvar Henricson

Annons