Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tillåter allemansrätten kommersiell bärplockning?

Annons

I november 2011 utkom från trycket rapporten Allemansrätten och dess framtid. I denna rapport redovisas allemansrättens legala, samhällsvetenskapliga och historiska förutsättningar. I förordet till rapporten sägs vidare att den ur ett allemansrättligt perspektiv behandlar de problem den nutida utvecklingen fört med sig.
Rapporten har finansierats av Naturvårdsverket och har två författare. Naturvårdsverket understryker i rapportens förord att varje läsare ska notera att författarna står själva för sina resultat, slutsatser och rekommendationer.
Naturvårdsverket har ett ansvar att värna och främja allemansrätten genom vägledning, kunskapsspridning och samordning. Som läsare kan man därför beklaga att detta omfattande dokument till innehållet inte utan vidare kan uppfattas som en redovisning av Naturvårdsverkets syn på förekommande allemansrättsliga frågor.
Vissa förhållanden blir en följd av att allemansrätten finns. Det rör sig om händelser som inte direkt har med själva allemansrätten att göra. De kan beskrivas som störningar i den närmiljö som gränsar till de områden där regler om allemansrätt gäller. De leder inte sällan till konflikter och frågan blir då hur sådana motsättningar ska lösas.
Under bärsäsongen 2011 förekom en omfattande bärplockning i Svartviksområdet på Hållnäshalvön i Norduppland. Bärplockarnas fordon bar registreringsskyltar som visade på ursprung från länderna Bulgarien och Rumänien. De var många till antalet. Bärtillgången var riklig i området under förra säsongen. De återkom därför dag efter dag under avsevärd tid. Och deras närvaro blev inte särskilt uppskattad bland permanentboende och innehavare av sommarhus.
Bärplockarnas gjorde sig skyldiga till en kolossalt omfattande nedskräpning genom att hur som helst kasta matförpackningar, muggar, fimpar och liknande. De ville inte respektera förbud att köra sina fordon på privata vägar. När törsten blev för svår tog de sig rätten att utan lov gå in på tomtområden och hämta vatten ur befintliga pumpar och brunnar. Hemfridzoner i anslutning till bostadshus respekterades inte. Och värst av allt. Deras framfart i bolagsskogarna startade en skogsbrand som kunde ha fått förödande konsekvenser om inte närboende och brandförsvaret med gemensamma krafter lyckats släcka den.
Förra sommarens bärplockning kan sålunda sammanfattas med att de besökande bärplockarna knappast visade allemansrätten den varsamhet som krävs. De visade inte heller de närboende någon som helst respekt och gjorde sig skyldiga till en mängd brott.
Hur ska vi som bor och vistas i Svartviksområdet förhålla oss till dessa erfarenheter inför nästa sommar? Innan planerade åtgärder redovisas finns anledning att understyrka att vi i Svartviksområdet tar bestämt avstånd från bärplockning i organiserad form som kan beskrivas som människohandel. I fall där sådant förekommer ska självfallet Sveriges rättsvårdande myndigheter se till att sådana avigsidor av bärplockning hindras och beivras. Om ”våra” bärplockare så att säga styrdes av sådan organiserad brottslighet känner vi inte till, men som nyss redovisats; i Svartviksområdet var tillgången på bär mycket god under förra sommaren.
I rapporten från Naturvårdsverket understryks återkommande att behovet av information kring allemansrätten är avgörande för hur en balanserad ordning inom detta område ska fungera och vidmakthållas inom acceptabla gränser. Det är också det spår vi kommer att följa i Svartviksområdet.
Naturvårdsverkets broschyr om allmansrätten på främmande språk – Picking berries in Sweden – innehåller inte text på bulgariska eller rumänska språken. Vi kommer att begära att Naturvårdsverket kompletterar sin broschyr med dessa språk.
Vi har redan vänt oss till det försäkringsbolag som dominerar marknaden i området och begärt ekonomiskt stöd för egen information till bärplockare. Vi tänker genom skyltning upplysa om att det är förbjudet att begagna privata vägar så länge avtal om tillträde inte slutits (s.k. tysta avtal finns med servicenäringar som behöver komma fram till fastigheterna i området, men sådana avtal finns inte med bärplockare.) Någon allebilsrätt utanför allmänna vägar av skilda slag gäller inte enligt svensk lagstiftning. För att kompensera för bärplockningsslitage kommer vi att ta ut en avgift av bärplockarna om de vill befara våra privata vägar.
Gav Polisen under förra sommaren någon stöttning i de svårigheter som här berörs? I någon mindre mån men Polisen kan knappast vara stolt över sitt engagemang i denna sak. Vi kommer att begära mer av Polisen i år. Den brist på hänsyn som bärplockarna visat oss kan också beskrivas som rena trakasserier. Men de inträffar på landsbygd. Jämförande utslag av trakasserier i tätort kan stavas klotter. Sådant tillåts inte. Vid fall av klotter i tätort ställer samhället upp till skydd för de boende och där tar Polisen aktiv del. Vi vill se ett motsvarande engagemang från Polisens sida trots att de bekymmer vi har inträffar på landsbygden (läs s.k. vardagsbrottslighet) och denna inställning kommer vi att redovisa direkt till ansvarig närpolischef.
Om årets bärplockarsäsong sammanfaller med torr väderlek, såsom under förra året, avser vi att sjösätta en form av brandvaktsorganisation med avsikt att tidigt upptäcka eventuella skogsbränder.
Som nyss antecknats är information viktig i allemansrättsliga sammanhang. Allt vi företar oss kommer vi att skriftligen delge bärplockarna på deras egna språk. En alternativ väg att finansiera dessa informationsinsatser kan vara att begära ett bidrag från Europeiska Unionen. När bärplockarna kommer från EU-land är det inte orimligt att tänka att en skärv av den svenska EU-avgiften i här belyst sammanhang återförs för informationsändamål.
Fler åtgärder kan bli aktuella. Innehållet i rapporten från Naturvårdsverket visar att rättsläget i flera avseenden är oklart vad gäller allemansrätten. Klarläggande kan nås genom prövning i domstol. Det vore av värde att få utrett hur begreppen för eget bruk och till husbehov förhåller sig till organiserat plockande. Ett näraliggande uttryck förekommer i byggningabalken, nämligen till eget nödtorft, som syftar på insamling av diverse skogsprodukter men där insamlandet inte är tillåtet för kommersiella ändamål.
De erfarenheter vi här redovisar från förra årets bärplockning har varit bekymmersamma för oss men har dessutom förvånat oss. Det borde stå klart för bärplockarna att de, mot bakgrund av hur de uppträder, skulle förarga och störa. Varför då inte plocka i de stora näraliggande skogsområden där någon nämnvärd bebyggelse inte förekommer? Vi har inget svar på frågan men ansvariga myndigheter borde kanske fundera över omständigheterna och närmare analysera dessa förhållanden.

Johnny Ederyd
Gunnar Månsson

för egen del och på uppdrag av femtiotalet fastighetsägare

Mer läsning

Annons