Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tjejernas årtionde – och fildelningens

Det är knappt en månad kvar nu innan 2000-talets första årtionde läggs till handlingarna. Det är hög tid att summera.

Annons

Händelserna i New York 11 september 2001 kom att prägla hela årtiondet politiskt och socialt. Och eftersom musiken inte är en ö har den naturligtvis också påverkats. Störst har den påverkan av naturliga skäl varit på den angloamerikanska musiken – från flaggviftande patrioter som Toby Keith (”The angry american”) till Bruce Springsteens mer eftertänksamma sätt att på ”The Rising” förstå vad det var som hänt och mer direkta protester mot de krig som följde i terrordådens spår.

Noterbart är även hårdrockens och arenarockens återfödelse efter ett 90-tal mer eller mindre i träda. Springsteen, U2, Kiss och Metallica må ha sina rötter i gångna decennier men kunde nu med förnyad kraft inta landets fotbollarenor. Iron Maiden återförenades med sin gamle sångare och nådde kommersiella framgångar på ett sätt de bara kunnat drömma om under storhetstiden på 80-talet. Vi fick till och med se ett nytt arenarockband födas i Coldplay, något vi inte varit med om på bra länge.

Här på hemmaplan slås jag framförallt av hur många väldigt begåvade kvinnliga sångerskor och låtskriverskor som 00-talets givit oss. Marit Bergman må ha börjat sin karriär på 90-talet i punkbandet Candysuck men det var 2002 som hon slog igenom på allvar med albumet ”3AM Serenades” och satte en ny standard för modern svensk popmusik.

Vi ska inte heller i sammanhanget glömma hennes arbete med hela popkollokonceptet som säkerligen kommer att skapa en grogrund för många kommande poptjejer.

Två år senare slog Anna Ternheim igenom och har på bara fem år blommat ut till en fullfjädrad artist. Utan att skämmas för sig kan hon dela scen med legendarer som Joakim Thåström och Freddie Wadling, båda med mer än 30 års erfarenhet från landets rock’n’rollscener.

Annika ”Hello Saferide” Norlin och Laleh debuterade året därpå, båda som förvånansvärt färdiga artister med egna röster som förmådde tränga igenom mediabruset.

2005 lämnade Victoria Bergsman The Concretes samtidigt som gruppen stod på gränsen till sitt internationella genombrott och dök upp året därpå upp som det spännande soloprojektet Taken by trees. The Concretes klarade sig ganska bra på egen hand med trummisen Lisa Millberg som ny sångerska.

Systraduon First Aid Kit, Amanda ”Hajen” Bergman och The Knife och Fever Rays Karin Dreijer förtjänar också att nämnas i sammanhanget.

Slående är också hur musikkonsumtionen har förändrats under det gångna årtiondet. Från att vara något man lyssnade på hemma från för egen maskin inhandlade cd-skivor i början av decenniet till något man konsumerade i lurarna på fildelade mp3-or. Fildelade, ja – för vem har råd att fylla en mp3-spelare på 20 gigabyte (räknat på fem megabyte och tio kronor per låt skulle det kosta 40 000 spänn)?

När decenniet sjunger på sista versen är det fråga om inte både fildelningen och mp3-spelaren inte också gör det. Nu är det streamad musik i mobilen som gäller i stället. All världens musik tillgänglig var man än är... En våt dröm för någon som, likt undertecknad, är uppväxt på 80-talet och jagat land och rike runt efter obskyra plattor.

Samtidigt är det lite med ett styng av saknad. Hur går det då med exklusiviteten och den där känslan med att jag har den här svåråtkomliga låten som ingen jag känner ens hört talas om?

Ralph Bretzer

Mer läsning

Annons