Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tjuven kom undan - och blev hyllad

Annons

En tidig morgon för fem år sedan vaknade jag i en Göteborgslägenhet till ljudet av en basgitarr som behandlades på ett intensivt vis. Beväpnad med rostat bröd och ett glas juice inledde jag en undersökning vars spår förde mig till en tjuv som satt en korridor bort, fullt upptagen med att stjäla för glatta livet. Bytet var en obskyr holländsk technolåt som pumpade i gärningsmannens hörlurar och planen för stöldgodset var att det skulle hälas till skurkens black metal-band. Bekännelsen var en intressant sådan och det visade sig att snubben skrivit ett helt album enligt denna metod, med jublande bandkamrater som hyllade dennes originalitet till följd. Tricket, påpekade han, var att aldrig avslöja stölderna för någon. För en kort stund trodde jag att mitt liv skulle nå sitt slut i det där fisljumna sovrummet, men den sataniska tjuven lät mig komma undan med hans hemlighet i utbyte mot min frukostsmörgås.

Det finns mycket visdom i det som sades den där morgonen. Så länge ingen känner till var alla melodislingor och rytmer är hämtade från kan ingen heller avslöja att de är plagiat. Den som är tillräckligt slug med sina låtstölder kan bygga en hel karriär på en enda artists samlade verk utan att åka dit, så länge ursprungsmaterialet – genremässigt – är tillräckligt långt förflyttat från slutresultatet. Ett snyggt försök som dock avtäcktes illa kvickt av hårdrockare uppväxta under åttiotalet är Ghosts plankning av intromusiken till ”Asterix – gallernas hjälte”, som i spökenas version heter ”Satan prayer”. Att plocka melodier från barnprogram och göra metal av dem är om inte annat en fräsch variant som jag inte kan dra mig till minnes att någon annan gett sig på förr. Norrsken, en grupp som senare mynnade ut i både Witchcraft och Graveyard, ska enligt ryktet ha framfört en version av ”Joelbitar” live men i det fallet handlar det om en hyllning och inte en stöld.

En uppriktig hyllning handlade det också om när Dan Swanö tog ut melodin från banan med Egyptiskt tema i Game Boy-spelet ”Super Mario Land” och gjorde titelspåret till 1993 års suveräna death metal-album ”The spectral sorrows” av den. Med den höga kvaliteten på tidig tv-spelsmusiks kompositioner i åtanke är det inte svårt att förstå att många hämtar en och annan slinga, såväl avsiktligt som omedvetet, från något pixligt lir när de sitter med gitarren i knät. Värt att nämna i sammanhanget är att lånen även sker i motsatt riktning mellan varven. Lyssna till exempel på Sisters Of Mercys singel ”Body electric” från 1982 och starta sedan upp Amigaspelet ”Super Cars II” som gavs ut 1991.

Skälet till att jag aldrig känt mig nödgad att avslöja identiteten på den klåfingrige Göteborgaren som väckte mig den där morgonen är att hans låtstölder inneburit så pass mycket omarbetning att snubben lika gärna kunnat skriva låtarna från scratch. Att lyssna in ett glatt elektroniskt beat och förvandla det till frostbitet dödsdyrkande kräver ett mått av talang för att inte budskapet ska gå förlorat i översättningen. Vi ska inte heller glömma att detta är en musiker verksam i samma stad som Håkan Hellström, vars blotta närvaro ger alla andra musiktjuvar frikort. Hellström – ett slan som gjort det till en vana att sno såväl text som musik från andra popartister och sedan framföra skräpet iförd en ironisk hatt. För skurkar som bär huvudbonad utan att mena allvar kan vi inte känna annat än förakt!

David Jannati

Mest stöldbegärligt just nu:

* Samtliga Kerry Kings solglasögon. Människan ser ut som ett påskägg när han har dem på sig, ett inbrott skulle vara en helt osjälvisk handling.

Mer läsning

Annons