Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tord Andersson: En ämbetsman som sjunkbombar marknadsliberalismen ska leda jämlikhetskommissionen – det här kan bli något

Annons

Det kom ett pressmeddelande på mejlen:

”Regeringen tillsätter en jämlikhetskommission”. Mmhh, jaså?… (läser förstrött).

”Kommissionen ska lämna förslag som långsiktigt minskar klyftorna”. Jaha, men det vore väl… (kväver en gäspning)...inte så dumt.

”Kommissionen ska ledas av tidigare generaldirektören Per Molander”. Oj!... (studsar till i stolen).

Reaktionen kräver en förklaring. Per Molander har under hela sin karriär som statlig ämbetsman, rådgivare åt regeringen, Sida, Världsbanken och OECD, regelbundet lagt tunga sjunkbomber av kritik mot den moderna kapitalismen. Nyliberala påfund som avregleringar, valfrihetsreformer och new public management har utsatts för skoningslösa analyser och hårda angrepp från honom. Alltid sakliga och vetenskapligt underbyggda.

Angreppen har omväxlande kommit i offentliga utredningar och egna essäsamlingar. I boken ”Ojämlikhetens anatomi” beskriver Per Molander hur människans inneboende natur skapar ojämlikhet i alla samhällen. Hans tes är att det enda som kan förhindra rikedomar från att koncentreras till allt färre händer är mer fördelningspolitik och en hårdare begränsning av marknadskrafterna.

I en rapport från Finansdepartementets expertorgan ESO sågar han hela det idékomplex som kallas new public management och sammanfattar vad det har åstadkommit med det svenska skolsystemet:

”Försämrade resultat, ökad spridning av resultaten till följd av ökad sortering av eleverna och betygsinflation.”  

Avregleringar och skattesänkningar på kapital har gjort Sverige till ett skatteparadis för förmögna människor. Förvandlingen har betalats med nedskärningar i trygghetssystemen.

Det är på tiden att allt prat om att minska ojämlikheten och inkomstklyftorna övergår i politisk handling.

Kanske kan en utredning ledd av Per Molander vara första steget. En toppämbetsman och intellektuell med internationell pondus som levererar skarp systemkritik inifrån maktens korridorer. När en sådan person får uppdraget att presentera ”förslag som långsiktigt minskar klyftorna” kan det hända saker, tänker jag.

Allt hänger förstås på hur det går i valet. En borgerlig valseger och kommissionen kan läggas ner.

Även Per Molander kan avväpnas.