Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tord Andersson: Hur kan ojämlikhet leda till krav på mer ojämlikhet?

Annons

Inkomstskillnaderna i Sverige har aldrig varit större. Ändå är regeringen på väg att sänka skatten för de tre procent av befolkningen som tjänar mest. Slopad värnskatt är Liberalernas bidrag till januariöverenskommelsen.

När värnskatten slopas får den som har en årslön på 1,5 miljon 39 000 kronor mer i plånboken varje år. Den föreslagna skattesänkningen för glesbygdsbor ger i genomsnitt 1 644 kronor per år.

Rättvis fördelningspolitik? Knappast.

LO:s jämlikhetsutredning kommer med sin slutrapport lagom till höstbudgeten. Man kan hoppas att den får fart på debatten om varför ojämlikheten i Sverige har ökat konstant i 40 år.

På papperet är de flesta överens om att jämlikhet är bra, men när det kommer till konkret politik blir det stopp. I januariavtalet finns det skrivningar om att minska ojämlikheten, men de flesta enskilda förslagen leder till ökad ojämlikhet.

Anledningen är särintressenas makt, menar LO-rapportens projektledare Marika Lindgren Åsbrink. Den som har starka ekonomiska intressen i att behålla en viss ordning får ofta oproportionerligt mycket makt och inflytande.

Varför är det så svårt att få igenom en politik för minskade klyftor, trots att ojämlikheten ökar?

Värnskatten är ett bra exempel på en reform som gynnar en liten minoritet. 3:12-reglerna är ett annat, skattereglerna som gör det möjligt att få mycket lägre skatt genom att omvandla inkomst till kapital istället för lön. Det är en ganska liten grupp höginkomsttagare som gynnas, men extremt inflytelserik.

LO-rapporten föreslår att 3:12-reglerna ses över. Andra förslag är att återinföra fastighets- arvs- och gåvoskatten. Varken nya eller kontroversiella förslag. Till och med OECD är inne på samma linje. Men det är bra att LO upprepar dem.

Bostäder med rimliga hyror är centralt för jämlikheten. LO-rapporten föreslår ett statligt allmännyttigt byggbolag som tar ansvar för bostadsbyggandet och ökar konkurrensen i byggsektorn.

Varför är det så svårt att få igenom en politik för minskade klyftor, trots att ojämlikheten ökar? Tidigare ansågs det självklart att ojämlikhet drev fram krav på politisk omfördelning i samhället. Men så är det inte längre. De partier som förespråkar mer fördelningspolitik växer inte, varken i Sverige eller utomlands. Ökad ojämlikhet verkar tvärtom skapa efterfrågan på mer ojämlikhet. Hur ska man annars förklara den politiska vänsterns och socialdemokratins tillbakagång?

Marika Lindgren Åsbrink tror att orsaken är att väljarna har tappat tron på politiken. När de etablerade partierna inte levererar söker sig väljarna till nya, företrädesvis populistpartier på högerkanten.

I dagsläget tvingas Socialdemokraterna administrera en politik som i stora delar går emot deras egen.

Vänstern måste visa att ojämlikhet till största delen beror på faktorer som individen inte kan styra över. Om det görs tydligt att livschanserna ser olika ut beroende på var man är född och vilka föräldrar man har kommer stödet för en omfördelningspolitik att öka.

Med andra ord: lyft upp klasskillnader och socioekonomiska orättvisor på bordet.

Man kan lägga till att det också är viktigt att leverera. I dagsläget tvingas Socialdemokraterna administrera en politik som i stora delar går emot deras egen.

Min bestämda uppfattning är att de inte borde ha gått med på att slopa värnskatten. Att lägga sex miljarder på att sänka skatten för de högst betalda går helt enkelt inte att försvara.