Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Traditionens högtid – Midsommar

”Det ska vara kallt och regnigt, så att vi kan elda i spisen och sitta och spela poker hela eftermiddagen”, sa chefen och log sådär förnöjt och retsamt på samma gång.

Annons

Det pratades midsommar. Vad folk skulle göra. Vad folk brukar göra. Stora fester som svällt ut så att gästerna knappt skulle få plats inomhus om det skulle regna sådär som chefen såg fram emot. Packa barn och kaffekorg och dansa kring seriös midsommarstång (en sån som är sponsrad och byggd av hembygdsföreningen, inte en sån sned och vinglig med några vissna smörblommor som man själv kan slänga ihop på midsommaraftons eftermiddag som en kul grej, för att det är midsommar liksom).

Alla hade förstås en plan.

Det brukar vara så med midsommar. Det är liksom ingen högtid som bara passerar.

Precis som nyårsafton är det en dag-kväll-natt när man ska göra nåt. På nyår handlar det för det mesta om att gå på det mest storslagna partyt med humrar och äkta champagne i glasen. På midsommar handlar det gärna om att sitta vid långbord med matjessill och nubbe och kransar i håret och vackra vita kläder mot en fond av grönskande björkar, en blå sjö, rosa solnedgång och gärna en dragspelare i folkdräkt.

Och jag får lätt ångest och blir motvalls och vill knappt planera nånting.

Jag tror att det handlar om förväntningar. Man föreställer sig hur rakt igenom härligt det kommer att bli när man sitter där med blomsterkransen i håret på en skitstor och jättevacker hälsingegård (jodå, jag har firat såna midsomrar, komplett med dragspelande vän, dock utan folkdräkt och vars repertoar bestod av de första takterna i Hårgalåten). Och så blir det ju aldrig som man föreställt sig. För att det börjar regna. För att nån snavar på en gärdesgård. För att nån blir för full. För att nån vill grilla korv. För att nån bara vill spela poker.

Och jag tror att det handlar om traditioner också. Visst, det är inga problem med traditioner, de kan vara fina att hålla sig i. Men om nu minsta lilla grej som händer under dagen är bestämd sen hundra år tillbaka så är det alltid nån som får ett spel om man försöker ändra på nåt litet bara, för att man tänker att det skulle vara trevligt eller rentav bli bättre (som festsällskapet, som sparade plastglasen från år till år och blandade till samma bål att hälla till exakt samma streck på glasen – de blev helt förfärade av förslaget att man kanske kunde använda riktiga glas, ja det är en sann historia även om det inte handlade om en midsommarfest).

Kort sagt. Jag är inte helt kompis med midsomrar. Jag älskar de ljusa nätterna och sillen och tycker också att det är rätt roligt att plocka blommor. Skulle möjligen kunna gå igång på att spela poker också, om det var underhållningen som stod till buds.

Men min enda uttänkta plan för helgen är sålunda att prova på att göra rabarbermojitos, eftersom vi har så sjukt mycket mynta i kryddlandet och en och annan rabarber också (inte i kryddlandet förstås). Lite socker och rom på det så är jag förhoppningsvis nöjd.

Bra just nu:

* ”En dag” av David Nicholls (roman som jag först nu läser, alla andra läste förre sommaren).

* En stor trave olästa böcker.

Mer läsning

Annons