Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tredje delen om familjen Tolstoj

"Minns du verkligen inte att papá kallade oss barn för parasiter?", säger Lev Tolstojs son Andrej till sin syster Masja. "Parasiter och lättingar", säger han i vredesmod.

Här anknyter Carola Hansson till sina två tidigare romaner om familjen Tolstoj som bor på godset Jasnaja Poljana och även har ett hus i Moskva, en stor familj som lever i skuggan av en man med principer.

Andrej var huvudperson i första boken som bar hans namn. Den store författaren gjorde närmast en nidbild av Andrej i en pjäs, där han lät sonen ta sitt liv efter att ha svikit sina ideal. I Carola Hanssons skildring måste Andrej om och om igen välja om han skall följa dramats handling eller överleva faderns kritik.

Den andra bokens titel var "Med ett namn som mitt". Andrejs son Ilja är huvudperson och det ämnet är exilen, inte bara den geografiska (Ilja dog i New York 1970) utan också förflyttningen från barndomen. Drömmen om barndomen ger också ett tillstånd av främlingskap. Den underliggande frågan även i tredje romanen är: Vem är jag i förhållande till min barndom, och hur tar jag ansvar för mitt liv – särskilt när någon annan vill styra det.

Flera av patriarken Lev Tolstojs barn slank ur hans koppel. Att Masja är kvinna gör hans önskan att styra ännu starkare. Masja är det enda av de många barnen som delar sin fars radikala idealism, vilket gör hennes val ännu mer komplicerat. Hon beundrar honom oerhört, klär sig enkelt, arbetar som han fysiskt på lantbruket och blir hans sekreterare. Masja är nära att försvinna som individ.

Flera gånger avstyr föräldrarna hennes giftermålsplaner, då de menar att hon inte älskar männen på riktigt utan bara inbillar sig. Vad är då kärlek, undrar både hon, syskonen och romanens läsare. Kanske en känsla av frihet i den andres närhet, tänker Masja, att inte behöva betrakta sig själv utifrån i samtalet? Till slut trotsar hon föräldrarna och gifter sig med Kolja som så småningom blir accepterad.

En oändlig rad av graviditeter följer och alla slutar med missfall eller ett fullgånget, dött barn. Faderns sätt att trösta är alltid detsamma: Moderskapet är stort och vackert, men kan knappast förenas med ett andligt liv. Det enda sättet att bli lycklig är att skjuta undan sina egna behov, inskärper i Lev Tolstoj i tal och brev. Prövningar är till för att själen skall växa!

En orsak till att Lev vill hindra Masja att gifta sig är hans eget stormiga äktenskap som förutom lidandet hindrar honom från att ge bort allt han äger till de fattiga. Tolstojs idealism krockade med hans livsstil med tjänare och vackra hästar och flickorna skulle ha fina pojkar. Han ville ge bort rättigheterna till folket, medan fru Sonja ville trygga barnens framtid.

Carola Hansson lyckas göra en repetitiv händelsekedja oavbrutet spännande och angelägen. Faderns lärjungar dyker upp, middagar i parken, pianospel i salongen, sjukdomar, småsyskon begravs, gräl och försoningar, ritter och vagnsfärder.

Frågan "Vem är jag?" accentueras av att en episod mot slutet upprepar inledningens ord. Det är samma behagliga uppvaknande, en utflykt, en räv som en eldslåga mot den mörka skogen, jakthundarna som utan tvekan kastar sig i det iskalla vattnet efter räven och så tanken på pappas ord, att Masja nu förvandlats till den hon en gång var. Men till vem då, undrar Masja och känner sig för evigt fångad i den tidiga barndomens rum, med dess djupa skuggor och länge sedan tystnade skratt.

Jag gläder mig åt att förlagen kostat på en hållbar inbindning med insytt band till bokmärke. Ett sådant värdeföremål öppnar man genom att först vika ned två sidor framifrån, och stryka med handen i mitten, sen likadant med två sidor bakifrån, sen två framifrån igen och så vidare ända till mitten. Då blir boken inte sned av läsningen och kan njutas av generationer.