Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Triss i bebisar

– Jag tycker att jag ser tre hjärtan, sa läkaren och såg chockad ut, minns Pernilla Eriksson och skrattar.
Och sambon Viktor Lundin tillägger:
– Min första tanke var: Vad ska vi ha för bil?

Annons

25 blöjor och tre liter ersättning om dagen går det åt till trillingarna Angcelo, Dagny och Florence som nu har blivit fyra månader.

– Vi hade tur som fick en stor familj på en gång för det blir inga fler barn för oss med tanke på Pernillas ålder, säger Viktor Lundin.

Pernilla är 45 år och Viktor är 27 år

– Vi träffades ute i vimlet. Till en början märkte vi att vissa hade jobbigare med åldersskillnaden än andra. Men allt eftersom har det avtagit och det har aldrig påverkat oss i vår relation, säger Viktor.

Efter några år tillsammans kände de att det vara läge att bilda familj. När de var på sin andra ultraljudsundersökning visste paret att de väntade tvillingar men läkaren gjorde en oväntad upptäckt. Ytterligare en läkare kallades in och tillsammans kunde läkarna konstatera att det var tre foster.

– Vi bara skrattade, säger Pernilla.

På kvällen samma dag samlade paret hela familjen för att berätta nyheten.

– Min mamma trodde att vi hittade på. Men alla blev glada och lite chockade när de förstod att det var sant, säger Viktor.

Men Pernillas mamma blev inte lika förvånad. I deras släkt har det fötts ett antal tvillingar och även några trillingar genom åren, så en genetisk förklaring finns.

Under hela graviditeten fick Pernilla göra täta kontroller. Graviditeten flöt på bra och Pernilla gick upp 28 kilo. 7 januari förlöstes trillingarna med ett planerat kejsarsnitt i vecka 33.

– Riskerna är större vid trillingfödsel och operationssalen var full med sjukvårdspersonal, totalt var det 28 personer som hjälpte till. Varje barn hade ett eget team. De gjorde ett jättebra jobb och förmedlade känslan av trygghet, säger Viktor.

Angcelo och Dagny föddes samtidigt, en minut senare kom Florence. Angcelo vägde 2 190 gram, Dagny 1 575 gram och Florence 1 960 gram. Alla barnen var friska men flickorna kopplades till en CPAP, ett hjälpmedel som underlättar andningen och håller vätska borta från lungorna. Dagny drabbades efter några dagar av en svår inflammation.

– Det var tufft men hon kämpade, säger Viktor.

Efter två veckor på neonatalavdelningen i Gävle fick familjen åka hem.

– Det kändes overkligt och lite nervöst när vi äntligen fick åka hem med dem. Vi hade inte förberett allt hemma eftersom vi nog var rädda att något kunde gå snett, säger Viktor.

Tre babyskydd inhandlades till bilen, en trillingvagn specialbeställdes från Belgien och barnen var så små att de alla kunde sova tillsammans i en spjälsäng. Nu skulle vardagslivet som nybliven trebarnsfamilj sätta i gång. Men bara en kort tid efter att de hade kommit hem blev Dagny sjuk igen.

– Dagny fick tillbringa fyra dygn på sjukhuset. Det var jobbigt, men som tur var blev hon bättre, säger Viktor.

När vi träffas hemma i familjens nyrenoverade 1800-tals hus sover syskonen sött. I en fåtölj sitter mormor Viveka Eriksson med Dagny i famnen, Pernilla håller Angcelo och intill Viktor i soffan sussar Florence lugnt.

– Vi har världens snällaste trillingar! De är ganska synkade och sover och äter ungefär samtidigt, säger Pernilla.

Men tillvaron är ändå långt ifrån stillsam.

– Trots att vi är hemma båda två räcker vi inte till, säger Pernilla.

En del kommuner erbjuder trillingfamiljer hemtjänst eller annan typ av avlastning, men inte Gävle.

– Det är synd att det inte ens går att få städ- och tvätthjälp, tycker Viktor.

– Utan hjälp från mamma och Viktors föräldrar hade det aldrig gått, konstaterar Pernilla.

Viveka är pensionär och hjälper till så mycket hon kan.

– Jag sa från början att jag ville hjälpa dem, det är en förmån, säger hon och ger Dagny en lätt kyss på hjässan.

Ibland tar hon några nattpass så att Pernilla och Viktor ska få sammanhängande sömn och få mer kraft att ta hand om barnen om dagarna.

– Det är ganska lätt att det blir bebisfabrik, att man byter blöjor, matar och drar i vagn. Men vi försöker vara närvarande, se barnen och variera dagarna, säger Pernilla.

Pernilla och Viktor ger ett avslappnat intryck och känns inte som stressade småbarnsföräldrar med sömnbrist. Paret månar om att hålla relationen levande. En dag i månaden är barnens farmor och farfar barnvakt så att Pernilla och Viktor kan åka iväg på tu man hand och äta middag tillsammans eller bara sova.

– Vi har fått en del kommentarer om att vi redan lämnar bort dem. Men jag är övertygad om att vi gör ett bättre jobb som föräldrar om vi får tid för återhämtning, säger Pernilla.

Syskonen har trots sin späda ålder utvecklat olika personligheter.

– Angcelo har lite storebrorsegenskaper; han är lugn och tålmodig, säger Viktor.

– Dagny är mer allvarlig. Hon har varit med en del och är en riktig tuffing medan Florence är fröken solstråle som har nära till både gråt och skratt.

Via Facebook har de fått kontakt med andra trillingfamiljer. I gruppen kan de utbyta erfarenheter och tips.

– Det är en ovärderlig kunskapsbank, summerar Pernilla.

Barnen växer i rasande fart. Nu har de lärt sig att dricka ur nappflaska.

– I början satte de i halsen hela tiden, det var otäckt. Jag tror att vi är på väg att lämna den mest oroliga tiden. De är friska och blir starkare för var dag, säger Viktor.

Pernilla instämmer.

– Det ska bli roligt att se hur de utvecklas och höra hur de kommer att prata. Jag och Viktor har ett aktivt liv och barnen ska få vara med så mycket som möjligt.

Du kan följa familjens vardag på bloggen: www.trilogin.se och Instagram.