Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trollkarlens hatt bevarar sin hemlighet

/

I vinter är suget efter den mexikanska Yucatanhalvön stort. Med sina stränder täckta av skön korallsand och mäktiga mayaruiner är det lätt att förstå. Superb dykning och färggranna kolonialstäder kan dessutom hålla en nyfiken resenär sysselsatt i månader.

Annons

1668 tröttnade den spanska kronan. Campeche, en av spanjorernas två internationella hamnar i Mexiko, hade då än en gång ödelagts av pirater och man började uppföra de mäktiga murar som omger centrum än i dag. Innanför möter en typisk kolonialstad, med ett perfekt rutnät av numrerade stenlagda gator kantade av vackra, färggranna hus.

Campeche är nästan så långt ifrån halvöns badorter vid den karibiska kusten som man kan komma på Yucatan, så rätt få turister hittar hit. Det gäller i ännu högre grad om man som vi väljer småvägarna upp mot halvöns största stad, Mérida. Här finns gott om fascinerande Mayaskatter i skogarna. Vi stannar bland annat till i Saiyl med sitt välbevarade trevåningspalats, en gång centralpunkt med 8 000 invånare. Nu ser vi bara några få traditionellt klädda mayakvinnor och betydligt fler frigående kalkoner runt palatset.

Mest berömt i trakten är Uxmal. Här finns Trollkarlens pyramid, tvärbrant och en gång täckt av rosa puts. Det tar flera timmar att se de mest imponerande byggnaderna på området. De flesta av dem vet man än i dag inte vad mayaindianerna använt till, och de har därför fått behålla spanjorernas fantasinamn som Sköldpaddornas hus, Duvslaget och Nunneklostergården – det senare med mäktiga chacmasker i sten på väggarna.

Mérida är en bra bas för utflykter – vi tar bussen de fyra milen till havet i Progreso. Här breder stränder med lika kritvit sand som i Cancun ut sig, men sikten är grumligare eftersom Mexikanska golfens murriga vatten blandar sig med Karibiens kristallklara här.

Utöver stränderna är Progreso berömt för sin pir, som är världens längsta. Vi tar taxi de sex kilometerna ut till änden där kryssningsfartygen kan lägga till - snacka om långgrunt!
Väster om Mérida ligger Izamal, med ruinerna efter en av mayans allra största pyramider, K’inich K’ak. Från toppen ser vi ut över franciskanerklostret Concento de San Antonio de Padua. Det byggdes just här för att missionärerna ville konkurrera ut mayaindianernas kultplats.

Allra mest berömd av mayafolkets städer är helt klart Chichén Itzá. Här finns bland annat den imponerande pyramiden El Castillo, med sitt observatorium och en stor och närmast perfekt bevarad bollplan. Här spelade indianerna det makabra bollspel som forskarna tror att människooffer var vanligt i.

Stannar man någon dag kan man få uppleva hela härligheten nästan i fred. Först till lunch väller badturister på bussutflykt in. De flesta har åkt hem igen när kvällens fina ljud- och ljusshow börjar med pyramiden som fond.

Halvöns landskap karaktäriseras av porös sten, som gör att regnvatten omedelbart försvinner ner i underjorden i stället för att stanna i växtlagret. Naturen är frodig, men här finns ingen tropisk djungel, snarare snårig buskskog som ofta reser sig som en mur längs landsbygdens gropiga asfaltvägar.

Vattnet har holkat ut stora grottsystem i underjorden, de flesta ännu outforskade. Men några av dem kan man både dyka och snorkla i. Som i Valladoloid där en diskret trappnedgång leder till en stor underjordisk grotta – en cenote – där vi simmar omkring med småfiskar som aldrig ser dagsljus.

Allt fler turister väljer att tillbringa hela sin semester på Yucatan på något fint allinclusivehotell vid havet. Lite sorgligt, när trakten har så mycket att erbjuda. Vi har kvar både pyramiden Cobá ute i djungeln eller kanske till det berömda templet precis på stranden i Tulum.

Johan Öberg/TT Spektra

Mer läsning

Annons