Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tur att alla gamla skivor inte är dyra

299. Jag tittar en gång till. 299. Ja, så står det faktiskt. Ska man skratta eller gråta? Eftersom det mycket väl skulle kunna vara ett dåligt skämt så känns det första alternativet inte så dumt. Men då det antagligen inte alls rör sig om ett skämt blir jag istället irriterad. Det känns nästan som en förolämpning.

Annons

Dumförklarar inte skivbutiken sina kunder genom att ta trehundra spänn för en skiva som gjordes för fyrtio år sedan? Finns det någon som skulle betala så mycket för "White Album" i dag? Varför skulle någon betala så mycket pengar för något man kan ladda ner hur enkelt som helst eller köpa för tre gånger så lite pengar på en begagnad skivaffär? Okej, det är en dubbelskiva. Men även gamla Metallicaskivor har ju kostat 199 kronor ända fram till alldeles nyligen. Dags att sänka priset på Beatlesskivorna kanske? Eller re-mastera dem så att priset i alla fall känns lite motiverat.

Ja, jag förstår att skivor måste kosta skitmycket pengar om det ens ska gå att köpa skivor, blablabla. Jag förstår i alla fall att n-y-a skivor måste kosta skitmycket pengar. Men fyrtio år gammal musik behöver väl inte vara så dyr?

Okej, alla gamla skivor är inte dyra. Led Zeppelins mästerverk brukar till exempel gå att komma över rätt billigt. Det (tillsammans med faktumet att de gjorde en spelning i London i fjol) skulle kunna vara ett tecken på att de är rätt nöjda – men icke! I dagarna kunde man nämligen läsa nyheten att Led Zeppelin tänker ge sig ut på vägarna igen – utan Robert Plant. Var det någon som sa att det var den sämsta idén i rockhistorien? Säkert! Bandet som cementerade att de aldrig skulle återförenas sedan deras trummis avlidit 1980 struntar i allt vad de sagt om att ”det aldrig skulle gå att hitta hans like” och när nu Plant väljer att inte vara med görs det helt enkelt utan honom också.

Att nu inse att man aldrig skulle ha behandlat Page & Jones med bottenlös respekt känns som när man började förstå att tomten inte fanns. Efter att ha blivit lurad i åratal har man nu fått veta sanningen. I dessa tider är det väl naivt (och ganska konstigt) att hoppas på att ens favoritband bestående av legender har tillräckligt mycket vett kvar för att INTE göra en lökig återförening.

Nog vågar jag skriva under på att fler än jag ser det hela som en dum idé. Likväl kommer vi ändå stå där tillsammans (om det nu är möjligt att få tag i biljetter i rimlig prisklass vill säga) och vänta på ”Stairway to heaven”, ”Heartbreaker” och allt vad det lär bli… just eftersom man måste ”passa på” när det nu ska återförenas. ”Klart man ska se ZEPPELIN live”. Fast varför? För att förstöra den illusion man råkar ha om att tomten faktiskt finns, eller åtminstone har funnits?

Nivån på fräckheten går väl ungefär bara att jämföra med Roger Taylor och Brian Mays beslut att fortfarande ge ut skivor under namnet Queen. Varför inte bara respektera de döda?

Och då menar jag inte musikerna. Utan banden.

Mer läsning

Annons