Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tuttar i tiden

Jag är chockad. Och då är jag inte lättchockad. Åtminstone inte på bio. Man har sett huvuden explodera och folk som skinnflås. Fiktivt våld tillhör vardagen.

Annons

Men jag har aldrig sett så mycket nakna tuttar i en vanlig biofilm som i kommande ”Piranha 3D”.

Någon har föreslagit att den borde döpas om till ”Boobs”.

Då måste man förstås säga att bröst är bra mycket trevligare att titta på än hjärnsubstans. Och vad är det för fel med att visa kroppen som den ser ut?

Nej, naturligtvis. Inget fel alls.

Men om det bara vore så enkelt.

”Piranha 3D” i regi av Alexandre Aja är en skräckfilmskomedi som blinkar hysteriskt till gamla rysarklassiker, i synnerhet åt Spielbergsuccén ”Hajen” från 1975.

Till och med färgerna är retro i den här nyinspelningen av Joe Dantes ”Piraya” (1978). Den är en extreme makeover som tigger om att bli kult.

”Piranha” har också alla de typiska tonårsskräcksingredienserna – intet ont anande highschoolkids som bryter mot anständighetens regler och får sig en läxa inför livet.

Horder av ungdomar firar sommarlov med partyorgier vid en badsjö. I djupet väntar hungriga köttätande pirayor.

Enligt skräckfilmsnormen ska sällskapets mest lättklädda tjej, i moralens namn, vara den som går åt som fiskmat först.

Men i ”Piranha 3D” är lössläpptheten total. Miss wet t-shirt-tävling är bara förspelet, det görs till och med porrfilm på en av båtarna. Rumpor gungar, det slickas, snortas och nakenbadas. Dessutom i tredimensionell version. Man kan nästan ta på, ja vad man nu vill.

Antagligen inte den avslitna penis som inte ens pirayorna tycker ser aptitlig ut.

En slakt av astronomiska mått stör nämligen partajandet. Ingen ungdom har brytt sig om de vuxnas varningar. Badvattnet färgas rött.

Synden straffar sig proportionellt.

Det är alltså inte nakenheten som sådan som överraskar mig, utan den oblyga, exploaterande kameran.

En osynlig biogräns överskrids. Den egentliga målgruppen för den här sortens barnsliga skräckkomedier har inte ens har uppnått åldern för att släppas in i salongen.

Upptåg som ”Scream” är en sak. ”Piranha” är, i skydd av parodin, en lite annan. Äldre generationer tycker nog (om de mot förmodan skulle upptäcka vad deras barn ser och laddar ner) att filmen hör hemma i dvd-butikernas skamrum.

Inte oväntat är det snygga brudar som exponeras. Det frossas i jättetoppiga jättetuttar. Någon kommer att tjäna jättemycket pengar och då tänker jag inte i första hand på de stackars bikiniflickor som ställt upp i bild.

Man kan se ”Piranha” som avspegling av ett fullständigt dekadent samhälle på väg mot undergång.

Skräckfilmer brukar vara en utmärkt termometer på tiden.

Med ”Piranha” slår mätaren över på rött.

Varningstecknet för en social klimatkatastrof? Eller filmvärldens egen?

Mer läsning

Annons