Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

TV8 gör Public service bättre än SVT

Edward Blom är den perfekta kombinationen av Carl-Jan Granqvist och jätten Hagrid i ”Harry Potter”.

Annons

Till vardags arbetar Edward Blom som näringslivshistoriker, men i den helt underbara serien ”Mellan skål och vägg med Edward Blom” (TV8) reser han runt Sverige tillsammans med ekonomijournalisten Peter Andersson, mumsandes och läppjandes på den bästa mat och dryck som landet förmår, samtidigt som Blom entusiastiskt föreläser i kulturhistoria mellan tuggorna.

”Mellan skål och vägg med Edward Blom” är som Jan Mårtenssons Homan-deckare, utan de uppiffande morden. Men medan Johan Homan är en tämligen odräglig person, går det inte att se på Blom utan att muntras upp. Om serien i stället visats i SVT eller TV 4, hade Blom varit den nye Ernst Kirchsteiger eller Mat-Tina.

Scener från matbord varvas med rundvandringar på diverse slott och herresäten, där Blom, till synes utan manus, orerar loss om obskyra detaljer, påhejad av Peter Anderssons nyfikna frågor. En hemlighet bakom programmets framgång är hur trevligt de verkar ha tillsammans, en känsla som smittar av sig. Ett litet plus också för att de använder Hans Villius som stämningsskapande speaker.

När så kallade tv-personligheter numera – hämtade från samma André Pops-katalog som alla mediechefer verkar köpa sina programledardockor från – ser ut att vara rekryterade just för att de inte har så mycket störande personlighet, är Edward Blom en anakronism, när han med en ansenlig kroppshydda, slips och stora rockar yr runt i kulturhistorien med sin gälla röst.

Edward Blom är en tv-personlighet på det sättet som Jan-Öyvind Swahn var en sådan, buren av sin kunskap.

Min favoritsekvens med Blom är när de besöker ett bryggeri, och han lämnar sin kompanjon mitt under middagen, för att smyga iväg och på egen hand strosa runt bland öltunnorna, njutningsfullt provsmakande medan middagssällskapet sitter kvar.

Programmet är ett bevis för att TV8, när de är som bäst – och inte blott är en borgerlig salong lika tråkig som Lars Adaktussons frisyr – gör public service bättre än SVT.

Ända sedan starten har jag hypat Blom för min omgivning, och jag har insett att mitt intresse måste ha en djupare förklaring. För mig är Blom helt enkelt en lärare i livsnjuteri, ett ämne där jag kämpar för att få betyget Godkänt. Han har en kopiös aptit för allt som han företar sig, om det så är gamla kungar eller festmåltider. Det finns ingenting avmätt hos honom. Jag är en smula avundsjuk.

***

Till sist: ”Lipstick Jungle” har fått oförtjänt dålig kritik, tycker jag. En del av den kritiken är jag förvisso själv skyldig till, men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig. Serien, om tre framgångsrika kvinnor i New York, liknades vid en piratkopia av ”Sex and the City”, och utan tvekan finns det beröringspunkter, vilket inte är konstigt då Candace Bushnell ligger bakom de båda serierna. ”Lipstick Jungle” sänds både i TV3 och Canal Plus nu, och de nya avsnitten på den senare kanalen är stundtals bra. Inte minst Kim Raver gör sin roll som tidningschef förförd av yngre man bra. Dessutom – ”Sex and the City” blev mot slutet en ännu värre piratkopia av sig själv.

Mer läsning

Annons