Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tyskarna går före

Tänka sig. Det går tydligen att bestämma sig för att avveckla kärnkraften. Nu har Tyskland, Europas största land, (om vi inte räknar med Ryssland), beslutat att alla kärnkraftverk i landet ska vara stängda år 2022.

I Tyskland är De gröna, Tysklands miljöparti, bråkiga, högljudda och oppositionella. Efter kärnkraftsolyckan i japanska Fukushima har De gröna bråkat än mer. Och nu har de fått med sig den tyska regeringskoalitionen bestående av kristdemokrater och liberaler. Vid en presskonferens på måndagen förklarade förbundskansler Angela Merkel (CDU) att Tysklands energiförsörjning helt kommer att stöpas om. Kärnkraften ska bort.

Det är ett välkommet beslut. Även om det kommer att bli krångligt för Tyskland att bibehålla den energiproduktion landet har i dag. Skeptikerna tror på mer fulel (kolkraftverk, gas och fransk kärnkraft) i Tyskland i framtiden.

Den tyska regeringen säger å sin sida att kärnkraftsenergin ska ersättas med förnyelsebara energikällor. Antagligen ligger sanningen någonstans mittemellan. I alla fall till en början.

I dag står kärnkraften för dryga 20 procent av elproduktionen I Tyskland, men alla som reser runt i Tyskland, där vindsnurror och solpaneler är ett stående inslag i landskapet, kan se att även den förnyelsebara energin är stor här. De senaste siffrorna visar att vindkraften ensam står för 17 procent av landets elproduktion.

I Sverige ser siffrorna helt annorlunda ut. Här står kärnkraften för nästan 50 procent av all elproduktion, nästan lika mycket står vattenkraften för. (Enligt Strålsäkerhetsmyndigheten, för perioden 1997-2007.) Vindkraften som diskuteras så flitigt står för blygsamma 7 procent.

Sveriges miljöminister Andreas Carlgren (C) är kritisk mot tyskarnas avvecklingsbeslut. Han gillar inte årtalsfixeringen, säger han.

Men, att sätta ett slutdatum för kärnkraften är ett måste. Det gör att vi sätter press på marknaden. Så länge inte en deadline finns har inte marknaden press på sig att göra omställningen. Så länge vi intalar oss själva att det inte går att ersätta kärnkraften med förnyelsebara energikällor så går det inte.

Om vi i Sverige ska gå tvärsemot Tyskland och i stället bygga ut kärnkraften (som den svenska majoriteten i riksdagen röstade igenom så sent som förra året) så måste vi tänka igenom tre frågor riktigt ordentligt. För det första: Driften. Hur kan vi idiotgarantera säkerheten i kärnkraftsverken? Går det över huvud taget? För det andra: Uranet. Vi bör ställa oss frågan varför vi inte bryter uran i Sverige, varför vi låtsas som om problematiken med uranbrytning inte finns, bara genom att vi flyttar problemet någon annanstans. För det tredje: Slutförvaret. Är det riktigt klokt att förlita sig på en energiform som medför ett avfall som måste hållas åtskilt från människor i hundratusentals år?

Inte förrän vi har godkända svar på dessa frågor bör vi ens överväga att förlita oss på kärnkraften som energikälla.