Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tyst, mamma wordfeudar!

På lekplatsen, rullandes barnvagn, på bussen. Överallt ser man dem med nedböjda huvuden – smartphoneföräldrarna. De smarta telefonerna stjäl uppmärksamheten från barnen och får dem att känna sig osynliga, säger psykologen.

Annons

Din femåring är mitt i en lång och invecklad historia om en katt som är ett monster som också är en superhjälte och då mamma, då började tigern gå baklänges. DING! Telefonen plingar till. Någon har kommenterat det fyndiga du skrev på fejan och du plockar förstås upp telefonen och kollar. Som förälder tycker man kanske att man kan koncentrera sig på flera saker samtidigt utan problem, men experten håller inte med.

– Barnen upplever en mental frånvaro och de blir otroligt stressade. Föräldrarna kan sitta bredvid på golvet men man kan inte nå dem, säger Louise Hallin, legitimerad psykoterapeut och barnmorska.

Alla barn far såklart inte illa av att vuxna har en ny leksak, men klart är att de har fått betydligt större konkurrens om sina föräldrars uppmärksamhet nu när smartphonen har kommit in i bilden.

– Det är bara att gå till sig själv, antagligen känner du dig ganska oviktig och ignorerad om någon plockar upp sin telefon medan du pratar med dem, säger Louise Hallin.

Hon menar att den intuitiva och förfinade kontakten som är så viktig mellan föräldrar och barn trubbas av. För barn under tre år som håller på att lära sig hur världen och språket fungerar är samspelet med föräldrarna avgörande. Vi läser barnen och hjälper dem att tolka tillvaron genom att sätta ord på vad som händer.

– Att föräldrar ägnar sig åt telefonen i stället är en fattigdom för dagens barn som gör att de skriker och bråkar mer, eller ännu värre – ger upp! De blir tysta och tänker att de ändå inte har någon chans mot den där apparaten.

Många gillar att ha tillgång till jobbmail, Twitter, Facebook och roliga mobilspel överallt och när som helst. Ibland kan det rent av kännas som att man blir en bättre förälder när man på grund av telefonen står ut en lite längre stund på lekplatsen.

– Om det innebär att man fysiskt kan hämta tidigare på dagis och fortsätta jobba på lekplatsen så visst, av två onda ting är det väl bättre, säger Louise Hallin uppgivet.

Hon tycker egentligen inte att mekanismen att ständigt vilja vara uppkopplad är så konstig, vi är flockdjur och vill alltid vara tillsammans på ett eller annat sätt. Men för att lyckas vara tillsammans med dem man har framför näsan i stället för dem man har kontakt med via telefonen kan man behöva vara sträng mot sig själv.

– I dag bär vi på den här fruktansvärda känslan att vi måste vara tillgängliga hela tiden. Det måste vi inte!

TT

Annons