Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ulf Ivar Nilsson: Skogsrået på älgtjuren - det sagolika monumentet i Gävle som aldrig blev av

Artikel 7 av 7
Ulf Ivar Nilssons historia
Visa alla artiklar

Offentliga konstverk har en sällsam förmåga att trigga igång folk. Så var det även 1961 när den här originella ryttarstatyn var nära att sättas upp i centrala Gävle.

Annons

I ett par hundra år låg Slottstorget lite närmare själva slottet än det gör idag. Men när stadsdelen Söder omdanades på 1950-talet flyttades det över till andra sidan Kungsgatan. Och nu var det inte länge ett torg med kullerstenar utan en gräsbevuxen slänt inklämd mellan körfilerna på den riksväg som fortfarande bullrade fram genom stadskärnan

De styrande i kommunen hade svårt att bestämma sig för vad platsen skulle användas till. När Rettigska palatset och kvarteren intill jämnades med marken 1961 var det för att bredda Södra Kungsgatan och samtidigt ge utrymme åt en park. Sedan började man prata om att bygga en stor trafikkarusell runt gräsmattan och det ledde i sin tur till tanken på att man borde placera en staty i mitten så att bilisterna fick något att titta på när de svängde runt i rondellen!

Men eftersom området var rätt stort krävde det också ett stort konstverk. Den kommunala konstnämnden fick i uppdrag att fundera på saken och våren 1961 föreslog man att staden skulle köpa en staty som hette ”Svensk saga”. Den föreställde en raggig älgtjur med ett skogsrå på ryggen, en späd flicka försedd med rävsvans där bak. Och vid älgens klövar hade ett par hiskliga figurer slagit sig ner, någon sorts troll ser det ut som. Enligt konstnämndens ordförande, filosofie doktor Olle Källström var verket ”en symbol för den svenska skogens storhet med dess mystik och faror”.

Skulpturen skulle kosta 350 000 kronor men så skulle den också bli fyra meter hög och gjutas i brons.

Konstnären hette Gunnar Nilsson, han var född i Karlskrona och men bodde i Paris sedan nästan trettio år tillbaka. Han var inte särskilt känd i Sverige men ansågs vara ett stort namn på kontinenten. Nu var han långt ifrån färdigt med den här egendomliga statyn och de skisser som konstnämnden fått titta på fick absolut inte visas för allmänheten. Så de låste Olle Källström in i ett kassavalv, samtidigt som han meddelade konstnären att ”bronsen och gipsen har jag ställt undan långt in i en källare”.

Skulpturen skulle kosta 350 000 kronor men så skulle den också bli fyra meter hög och gjutas i brons

Efter några dagar lyckades dock Arbetarbladet få fram ett foto föreställande en modell av älgen och dess ryttarinna, som man publicerade på sin förstasida.

Därmed drog debatten igång på allvar. Och fastän att det rörde sig om ett folkligt motiv i traditionellt utförande ställde sig många tveksamma till förslaget, både bland lokalpolitikerna och på Gävletidningarnas insändarsidor. Trots att drätselkammaren – som motsvarade vår nutida kommunstyrelse – enhälligt sagt ja till förslaget blev det nedröstat i stadsfullmäktige med siffrorna 25-11.

Och på Arbetarbladets kultursida skrev Karl Hedlund, rektor vid Västerbergs folkhögskola och landskapets stora auktoritet på området:

”Visserligen finns det gott om huldror, med och utan svans i sägner och sagor från Gästrikland och andra håll, men att de skulle rida omkring på älgar finns det inget stöd för i den svenska folktron.”

Så enligt honom kunde Gunnar Nilssons konstverk närmast betraktas som en banal efterapning av en berömd teckning av John Bauer i sagoboken ”Bland tomtar och troll” från 1913 där prinsessan Tuvstarr färdas genom skogen på en älgtjur.

Nu blev det inget av med det sagolika monumentet. Som kompensation köpte Gävle stad istället en annan, betydligt mindre, skulptur av samme konstnär. Även den föreställande en ung flicka, dock utan såväl älgtjur som rävsvans. Den hette Undinen och placerades vid en damm i Strömbadet 1964. När den avtäcktes fanns Gunnar Nilsson på plats och han berättade då att han inte släppt tanken på en älgstaty utan var i full färd med sin nittonde version!

När sedan Strömbadet ersattes av det blåskimrande Konserthuset på 1990-talet fick Undinen följa med till Fjärran Höjder. Där hamnade flickan på en undanskymd plats men 2011 flyttades hon till simhallens entré och återinvigdes med pompa och ståt.

Ulf Ivar Nilsson