Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Undersköterskorna går sönder för att andra ska hålla ihop

Annons

Sverige byggs av undersköterskor. Det är undersköterskor som tar hand om patienterna på våra sjukhus och står för den riktigt, riktigt nära vården. Den som är ord som lindrar inför en operation, den som är hjälp att komma ur sjukhussängen när man själv är för svag och har för ont för att resa sig. Det är undersköterskor i hemtjänsten som besöker våra gamla och står för omsorgen, för att trötta gamla fötter blir insmorda, stödstrumpor uppdragna, mat uppvärmd och uppäten, mediciner tagna och ensamheten bruten.

Det är också undersköterskornas arbete som på så många sätt får andra att hålla ihop. Det är deras arbete som dämpar det ständigt dåliga samvetet över att mer borde göras, löser upp klumpen i magen och oron i bröstet på anhöriga. Det är deras arbete som skapar trygghet för så väldigt många fler än bara den som får deras omsorg.

Samtidigt tvingas undersköterskor själva gå till arbeten vars villkor får dem att gå sönder. För undersköterskorna får inte bara andra människor att hålla ihop, de utnyttjas också av arbetsgivare för att få budgetar att hålla ihop. Och så kan det inte få fortsätta.

Runt om i landet har det i veckan protesterats mot usla villkor och löner från undersköterskornas sida. Delade turer är en av flera fullkomligt oacceptabla delar av arbetet som undersköterska. Protesterna är viktiga och utgör en näve i bordet som inte minst landets offentliga arbetsgivare måste lyssna på. För om det offentliga inte klarar av att vara en förebild som arbetsgivare, hur kan vi i så fall förvänta oss att vinstdrivna företag skall vara det? Det offentliga måste ovillkorligen vara ett föredöme i sektorn, men det är man inte alltid idag. Med sjukskrivningar, anställda som byter bransch och unga som över huvud taget inte kan tänka sig att söka sig till yrket som resultat.

Sverige är beroende av undersköterskornas arbete, det är deras arbete som bland mycket annat gör att fler anhöriga orkar och inte tvingas till ofrivillig anhörigvård. Genom sitt arbete sparar undersköterskorna svenska företag, staten och kommunerna enorma, men tyvärr alldeles för osynliga summor varje år.

Vinsten av deras arbete har inte en självklar plats i vare sig kalkyler eller debatt. Det som på ekonomispråk kallas alternativkostnaden är svårberäknad eftersom det exempelvis inte med säkerhet kan sägas hur en anhörig egentligen påverkas av en fungerande omsorg. Men vinsten finns där och den borde få större plats i samtalet om arbetsvillkor och löner för undersköterskorna. Utan undersköterskornas arbete skulle sjukskrivningarna ovillkorligen vara fler och antalet arbetade timmar i Sverige färre.

Jenny Klingstam, undersköterska på Hälleborgs äldreboende i Västerås, är en av initiativtagarna till uppropet. I samband med demonstrationen i Stockholm sade hon så här till Sveriges Radio:

" – Vi vill att det ska bli en bättre bemanning så att vi får bort de delade turerna, och att vi kan få påverka våra scheman så att vi har chans att ha ett liv vid sidan om jobbet."

Sveriges framtida utveckling hänger bland annat på förmågan att förbättra arbetsvillkoren och höja lönerna för landets undersköterskor. Rekryteringsbehovet är redan nu stort, men kommer över tid öka eftersom Sverige har en åldrande och därmed också omsorgs- och vårdkrävande befolkning. Den så kallade försörjningskvoten, det vill säga andelen icke arbetsföra per yrkesverksam individ, kommer öka och den ålderskategori i befolkningen som kommer öka mest under de kommande decennierna är 80-plussarna.

Usla arbetsvillkor och löner för undersköterskor är därmed väldigt uppenbart något vi inte har råd med.