Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Älvkarlen i mitt hjärta

/

1991 checkade jag in skidkungen Ingemar Stenmark bakom disken på Hotell Älvkarlen. Att han valde Älvkarlen var inte så konstigt. Läget var enskilt och nattgästerna få.

Annons

Redan då hade jag svårt att förstå placeringen av hotellet. Det fanns ju bara tallskog och E4 utanför. På väggen lyste det stora röda hjärtat som var hotellets riktmärke. Många skrattade gott och kallade det för glädjehus.

Att jag 20 år senare skulle skriva en krönika om att min forna arbetsplats förvandlats till en kinesisk turistattraktion hade jag väl aldrig kunnat tro. Innan Mister Li satte tänderna i Älvkarlen fanns det andra planer för hotellet. Rehabiliteringscentrum och Vildmarkshotell med jakt för Européer var två planer som gick i stöpet.

I april 2004 kom då det mejl som fick oss alla att häpna. En kinesisk affärsman vid namn Mister Li hade köpt hotellet och skulle satsa 150 miljoner på att anlägga ett kinesiskt turist- och affärscentrum. Kommunpolitikerna i Älvkarleby jublade. Äntligen skulle skandalbygget bli den inkörsport till kommunen som de hoppats på.

I sju års tid har jag följt omvandlingen av Älvkarlen med både beundran och förvåning. Jag har skrivit över 120 artiklar om Lis storslagna planer och myndighetsbråk. Oftast har jag fått skäll när jag skrivit något negativt och invånare har gjort klart för mig att om detta bygge går i stå så är det mitt fel.

Nu har jag för fjärde gången fått beskedet – i höst ska hotellet öppna. De återstår att se. En sak är dock säkert att någon Stenmark kommer sannolikt inte att checka in. Han kommer inte känna igen sig – varken utifrån eller inifrån. Det gamla Älvkarlen finns inte mer.

Mer läsning

Annons