Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De skapade mötesplats för alla i Marma skola – "nu blir det party!"

/
  • Eva Stibe och Ulrika Andersson i köket som de förvandlat från ett kallt och tomt rum till en plats för gemenskap.
  • Marma skola, där det senaste var fritidsgård, var rivningshotad när eldsjälarna hyrde huset för att skapa en mötesplats för både flyktingar och infödda svenskar.
  • Volontären Ann-Cathrine Andersson underhåller barnen i lekhörnan.
  • Ulla Andersson och Eva Stibe har med själ och hjärta, och med hjälp av ett gäng andra, städat ur och möblerat Marma gamla skola.
  • Ulrika Andersson visar klädförrådet där man fått kläder från bland annat privatpersoner och inredning från en nedlagd klädbutik.
  • Här är ett rum för skapande.
  • Ett gäng volontärer. Längst fram Ulrika Andersson och Eva Stibe. Bakre raden från vänster - Barbro Wigforss Adonis, Margarets Larsson och Anders Wigforss.
  • Det här broderiet, som det tog ett halvår att skapa och som Eva Stibe gjort själv, är det enda som pryder väggarna på hennes kontor.
  • Kärlek till en betydelsefull person.

Skänkta möbler till köket och vardagsrummet
Kläder och leksaker som ska ges till behövande.
Nu är allaktivitetshuset i Marma klart för invigning.

Annons

Ladda ner Arbetarbladets nya app till Iphone eller Android för lokala nyheter direkt i din smarta telefon.

Under ett par månader har en grupp eldsjälar under ledning av diakoniassistenten och projektledaren Eva Stibe förvandlat den nedlagda och rivningshotade skolan till en högst levande plats. Här finns vardagsrum med soffor, teve och lekhörna för barnen. Samt bokhyllor proppade med böcker. Huset rymmer också ett hemtreligt kök, förråd med skänkta leksaker och kläder. motionsrum, skaparverkstad och en lägenhet för volontärerna. Torsdag 11 februari klockan 13-20 är den invigning av huset som döpts till "Mötesplatsen i Marma".

– Det blir bandklippning, fanfar, guidning i det stora huset och fest hela dagen, lovar Eva Stibe, som jobbar i Älvkarleby-Skutskärs församling inom Svenska kyrkan.

Som sin högra hand har hon Ulrika Andersson, till vardags integrationshandläggare i Älvkarleby kommun men som jobbar ideellt inom projektet. Dessutom har ett 40-tal volontärer hjälpt till att kånka möbler och kartonger. Bakgrunden till idén är att Stibe ledde ett språkkafé i Marma kyrka, i lokaler som var alldeles för små.

– Det är för litet och ljudet studsar i stenväggarna. Lokalen är anpassad för kyrkkaffe. Vi brukar vara 20-30 personer varav hälften barn som springer runt och ljudnivån är förskräcklig.

LÄS OCKSÅ: Marma skola får nytt liv

Men nu blir det ändring, språkkaféet ska in i den gamla skolan och samtidigt byta namn. De som går på kaféet bor i den intilliggande flyktingsförläggningen. Eva Stibe och Ulrika Andersson vill dock noga poängtera att mötesplatsen är till för alla. Oavsett bakgrund.

– Vi försöker jättemycket komma bort från vi och dem, säger Eva Stibe

Hur kom ni på tanken att vara i skolan?

– Vi pratade om behovet av en mötesplats. Jag jobbar med personer som fått uppehållstillstånd. Förra året flyttade det 200 personer till Skutskär. Men vart ska de mötas någonstans? Helst skulle vi vilja ha det här huset Skutskär men det finns inga lämpliga lokaler, svarar Ulrika Andersson.

Duon tog i stället kontakt med Älvkarleby kommun i syfte att hyra skolan. Under hösten fick man grönt ljus. Svenska kyrkan har nu ett ettårigt hyreskontrakt. De har också anställt Eva Stibe som projektledare på halvtid

– Vi kom hit i mitten av december. Då var det åtta grader kallt i huset. Det var ett tomt skal, det fanns ingen spis och allt var avstängt. De hade dragit ned blå rullgardiner för alla fönster så det var så sorgligt och smutsigt, säger Eva Stibe.

Hur gjorde ni för att röja upp?

– Vi engagerade släkt och vänner, svarar Eva Stibe.

– Personer från boendet har också hjälpt till, inflikar Ulrika Andersson.

Vad tänkte ni när ni kom in i de tomma lokalerna?

– Wow, tänkte Eva och jag. När människor kommit hit har vi sagt "ser ni" och svaret har blivit "nej", skrattar Ulrika Andersson.

MER LÄSNING: Kammarrätten dömer ut asylboendet i Marma

All inredning är skänkt. Både av privatpersoner och Röda Korset.

– Förra våren var jag in på Kupan i Bomhus och tiggde barnböcker eftersom jag hade några män som behövde lära sig grundläggande svenska. Det slutade med att jag satt med föreståndaren och ordföranden i kretsen och blev lovad en skåpbil med utrustning. Så köksmöblerna kommer därifrån. Vi har tiggt och tiggt så att vi i stort sett möblerat 500 kvadratmeter med saker som vi fått, berättar Eva Stibe.

Dessutom har privatpersoner skänkt kläder, möbler och annan utrustning. Eldsjälarna har bildat en Facebookgrupp som heter "Kontakten - för gemenskap och integration" genom vilken gåvorna förmedlas. Innan sakerna placerades i huset hade man ett lokalt förråd – i Marma kyrka.

– Kyrkoherden öppnade kyrkan så vi hade vårt förråd där, Vi hade ungefär 150 flyttkartonger, 10-20 säckar, något klädställ, lösa påsar och möbler. Kyrkan var proppfull från koret till ytterdörren. Kyrkoherden sa att det inte varit sådant här krisläge sedan 1940-talet och han stängde kyrkan under ett par veckor för all verksamhet, säger Eva Stibe.

Åter till skolan som ligger ett stenkast från kyrkan. Stibe och Andersson visar Arbetarbladet runt i huset. På nedre botten finns ett förråd med leksaker. Liksom kläder ges de till behövande. Det kan likaväl vara infödda svenskar som flyktingar.

– Vi hade till exempel en man från kommunen som inte hade råd med presenter till barnen och som fick leksaker, berättar Ulrika Andersson.

På nedre botten tänker man dessutom göra ett gym med diverse träningsredskap. I rummet finns även ett pingisbord

En trappa upp ligger ett rum för skapande.

– Min erfarenhet är att människor blir koncentrerade då de målar och då sänks ljudnivån betydligt. Barnen kanske också vill göra bilder av vad de varit med om, säger Eva Stibe som dock poängterar att det inte rör sig om någon bildterapi.

I rummet intill blir det som hon betonar "allvar".

– Här ska vi göra en skolsal, Vi ska bedriva svenskundervisning med hjälp av Sensus eftersom de asylsökande inte har rätt till SFI (Svenska för invandrare).

På ovanvåningen finns också en lägenhet där volontärerna kan vila ut och ett litet krypin för planering.

– Det är första gången i livet som jag har eget kontor, säger Eva Stibe som var förtidspensionär i 23 år innan hon fick projektjobbet.

Väggarna i kontoret är kala förutom ett broderi i klara färger som Eva själv gjort. Ulrika säger att det är typiskt dem - skänkta tavlor och bilder har använts till allmänna utrymmen.

Finns det inga tavlor kvar som du kan sätta upp?

– Det finns bara tavlor med Bamse och gulliga kattungar kvar och det klarar inte jag, replikerar Eva Stibe.

Under Arbetarbladets besök är några barn och kvinnor från boendet på besök. Nargis, som har ettåriga dottern Alin i famnen, berättar om vikten av böcker i huset.

– Jag gillar att läsa för att lära mig svenska, inte datorer. Jag läser också för min dotter, säger hon.

Böckerna är extra betydelsefulla då asylsökande som saknar personnummer inte får låna på biblioteket.

– Den som vill kan också får en bok, poängterar Eva Stibe.

Så är det dags för kvinnorna att gå hem. Det är kramar och ett kärt farväl. Men också peppning.

– Vid invigningen blir det party! hojtar Eva Stibe efter dem...

Mer läsning