Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skutskärs bandyklippa

/

En gnistrande vinterdag öppnar Stig Söderström dörren till sitt hem i Skutskär. Det närmar sig bandyfinal och minnena är starka när han för 50 år sedan blev svensk mästare i bandy för Skutskär.
– Det var publikrekord på Stadion i Stockholm, 28 845 kom för att se finalen, som vi vann med 2–1 mot Västerås. Stöveln Öberg gjorde första målet och Boive Åkerlind det andra, säger Stig som då var 18 år och yngst i laget.

Annons

klippböckerna och börjar med en jubileumsskrift från Skutskärs idrottsförening från 1950 och pekar på texten om sin mor: ”Vår skickligaste simmarflicka var Rut Larsson, flerårig distriktsmästarinna och rekordhållerska i bröstsim”

sitt idrottsliga påbrå bläddrar han fram till avsnittet om bandyn, när Skutskär blev mästare första gången, 1944, vann med 2–0 mot Västerås. Här står: ”Vi hade kämpat oss till vår tredje SM-final i bandy. Alla som sysslat med idrott vet hur en sådan händelse sätter sin prägel på ett samhälle av Skutskärs storlek”.

bandy har varit en del av hans liv så länge han kan minnas. Han hade knappt lärt sig gå förrän skridskorna satt på fötterna, sådana med två medar, och han kunde spela med klubba och boll, och var knappt fyra år när första guldet kammades hem. Skutskär brann för bandy och pojkarna som växte upp här spelade på alla möjliga isplättar. Alla drömde om att få komma med i A-laget.

– Jag glömmer aldrig hur stolt jag kände mig när jag första gången fick ta på mig den gröna tröjan, utbrister Stig som var 14 år när han togs in i pojklaget.

hade Stig varit med i alla tänkbara lag, inte bara bandy utan även ishockey och blev skolmästare i fotboll. Men det blev mer och mer bandy och han hävdade sig väl bland de äldre spelarna

en lagbild från Skutskärs juniorlag där han är 16 år och pekar på sig själv i övre raden i mitten. I de många tidningsklippen om bandy rosas Stig tidigt som en sällsynt lovande halvback.

– I första riktiga seriematchen fick jag åtta poäng av tio möjliga och Stöveln fick sju, säger Stig finurligt. Han framhåller inte gärna sig själv, men tycker det är roligt att läsa om sig.

1958 utnämner Expressen Stig till Skutskärs klippa i en fet rubrik, en ny spelare som gjort sitt genombrott. Han kallas den lovande centerhalven som visat enorma resurser och skulle ge laget ett starkt försvar. ”Den unge Stig är ett av de största löftena inom Skutskärsbandyn.”

av alla lovorden som staplas på varandra.

– Jag brydde mig inte om lovord, det var inget märkvärdigt, det var kul att spela, man kände sig stolt i tröjan, det var ju en dröm från födseln, säger denne ”sällsynt lovande halvback” som poängterar att han inte var med på isen under SM-finalen.

i A-laget den säsongen, var yngst och uttagen att vara med i laget som extra reserv tillsammans med Bengt Jansson De var iklädda lagets dräkter, beredda att hoppa in om något skulle hända spelarna. Nu fick de två med nerverna på helspänn bevittna lagets framgångar på Stadion.

– Det var en fantastisk upplevelse att bli uttagen så där, man kände sig naturligtvis hedrad. Och jag fick träffa idrottslegender som Putte Kock från AIK och Idrottsbladets Torsten Tegnér. Sedan var det bankett för oss på kvällen, säger Stig om sitt livs stora idrottshändelse.

i Skutskär man minns Stigs idrottande utan även i Gävle där han gick i läroverket. Men det var inte i skolbänken han hade de största framgångarna utan som spjutspets i skollaget ända från realskolan och genom gymnasiet. Han kallades Ångvält när laget mötte Södra Latin i Stockholm och vann med 13–1, Stig var den som hindrade motståndarna att komma fram till målet.

– I läroverket var det bandy som gällde, det var nummer ett och jag fick gå om ett år för att kunna ta studenten, säger Stig, som var med och tog Kronprinsens pokal nio gånger.

och tittar ut ett par hundra meter mot Upplandsbodarna där Stig växte upp som enda barnet. Han pekar på barndomshemmet där pappa Sixten hade cykelverkstad.

– Farsan var besviken när jag inte klarade skolan och ville sluta. Jag gick ner i fabriken och började jobba. Jag hade sommarjobbat där, i sågen, kokeriet, verkstan och trucken. Mina föräldrar var bra, de var förstående och jag kunde senare fortsätta skolan, säger Stig, som aldrig ångrat att han gick om sista året i gymnasiet.

på Nynässkolan och Solängen, tog examen på lärarseminariet och fick senare fast tjänst i Tierp, kunde bilda familj med barn och numera barnbarn. Han sista bandylag blev Tirfing. Och efter bandyn har han spelat golf så bra att han utsetts till kommunens spelare. Bollsinnet har alltså visat sig på många sätt hos denne idrottsgigant.

– Idrott skapar gemenskap och är viktigt särskilt i dessa prövotider, säger Stig som numera motionerar mycket på cykel. Han har några enstaka medaljer kvar i hemmet. De flesta pokaler finns hos barn och barnbarn, det har gått i arv liksom skridskor och klubbor. Kvar i hemmet har han dock sparat minnen från andra aktiviteter, mer än tio års klarinettspel i Skuskärs blåsorkester.

– Ja, skrattar Stig och medger att han haft många strängar på sin lyra. Slutspelet i bandy följer han naturligtvis och är imponerad av Sirius, bland det bästa han sett på länge.

Mer läsning

Annons