Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Smärtan och saknaden efter Didrik är fortfarande lika stor"

/
  • Det svartvita fotot där Didrik tittar eftertänksamt in i kameran är en selfie som kommer att pryda hans gravsten.
  • Armbanden gjorde Didriks vän Linnéa Aringskog för att samla in pengar till sökandet efter Didrik.
  • Didriks röda keps som hittades i vassen vid Bodaån.
  • Det har snart gått ett år sedan Didrik hittades död i vattnet.
  • Sofias änglar hjälpte till att göra fint på Didriks grav. En gravsten är beställd, nu står där en provisorisk skylt som är en kopia på gravstenen.

Catarina Horn råkade ut för det som är varje förälders värsta mardröm. Hennes son Didrik försvann och hittades död efter tre månaders letande.
Vad som hände honom är fortfarande en gåta.
– Jag är övertygad om att någon gjorde det här mot honom.

Annons

Mörkret har lagt sig ute. Hemma hos Catarina Horn finns minnen av Didrik överallt. I vardagsrummet står en hylla med hans klocka, keps och en förstoring av ett av hans sista sms som han skickade till sin mamma. På väggen hänger foton av Didrik i hockeykläder och på köksbordet står ett inramat svartvitt foto där han tittar eftertänksamt in i kameran, samma bild som kommer att pryda hans gravsten.

Catarina kryper upp i den stora soffan med mjuka kuddar. Hon är klädd i en svart huvtröja och jeans.

– Bara för att jag fixar håret och sminkar mig och kanske ser ut att må bättre så är smärtan och saknaden efter Didrik fortfarande lika stor. Barnen är ens allt. Jag har förlorat en stor del av mig själv. Inget kan ersätta det.

– Det blir inte lättare med tiden. Trots att det har gått 14 månader kan jag inte förstå att han är borta för alltid. Jag inbillar mig fortfarande att han är hos sin flickvän Alma och ska komma hem till mig när som helst. Det är väl en slags överlevnadsmekanism, att man långsamt måste lära sig leva med att han inte kommer tillbaka.

Catarina och Didrik hade en fin och nära relation. Han gick på fordonsprogrammet i Gävle, spelade hockey, älskade att fiska och hade i flera år varit tillsammans med sin flickvän Alma.

– Han var så mogen, vuxen och empatisk.

Sista gången Catarina såg Didrik var några dagar före hans försvinnande. Hon hade klippt honom och Didrik muttrade över att det blev för kort.

– Vi stod i hallen och pratade. Innan han gick gav jag honom en kram sa: "Jag älskar dig. Vi hörs".

De hördes senare via sms där Didrik lovade att han skulle hjälpa henne att slipa och spackla en vägg i köket. Men det blev inte så.

Didrik Öhlander var 18 år när han försvann natten mot 7 december efter en kväll på krogen Tre små rum i Skutskär. Hans telefon och körkort hittades vid Blå kiosken och hans röda keps påträffades i en vassrugge vid Bodaån.

Läs mer: Försvunnen 18-åring i Skutskär

Missing People söker igen

Sökandet efter honom pågick i månader och många Skutskärsbor var engagerade.

– Det värmer mitt hjärta att så många ställde upp.

Försvinnandet fick stor uppmärksamhet i hela landet och fallet togs upp i programmet "Efterlyst".

– Jag valde att gå ut i media och blev intervjuad i kaoset. Syftet var att nå ut till allmänheten med en efterlysning.

Många hörde av sig med tips. Lastbilschaufförer påstod sig ha sett honom, medium hörde av sig och berättade att han levde.

– Några medium sa att han var instängd och hade svårt att andas. Det gjorde mig helt desperat, jag var tvungen att hitta honom. Jag letade på de mest konstiga ställen och var ute ensam om nätterna. Det fanns inte ett ställe i Skutskär där vi inte letade.

Runt hennes handleder sitter armband med pärlor som bildar orden Hitta Didrik. En vän till Didrik, Linnea, och hennes mamma gjorde armbanden och sålde för att få in pengar till att bekosta det företag som familjen anlitade i sökandet efter Didrik.

– Jag kan inte ta av mig dem. Armbanden har blivit mina mest värdefulla smycken, säger hon och fingrar på de slitna pärlorna.

Läs mer: Linnéa Aringskog, 19 år, gör armband med texten "Hitta Didrik".

– Det var helt overkligt att jag satt i bilen och väntade i flera dagar medan de borrade tusentals hål i isen för att hitta Didriks kropp.

19 mars 2015 hittades Didriks kropp i vattnet vid Långsand av fiskare. Kroppen kunde formellt identifieras 31 mars utifrån en tandundersökning.

– I sökandet hoppades jag hela tiden att vi skulle hitta honom levande. Jag ville inte tro att han var död. Jag blev ensam i sorgen och ensam med att ordna det praktiska. Vänner och släktingar har varit fantastiska, men bara Didriks pappa vet hur det känns och jag har inte kunnat dela det här med honom eftersom han varit sjuk.

Läs mer: Kroppen identifierad – det är Didrik Öhlander

Det var fullsatt i kyrkan när Didrik skulle begravas. Catarina har inga minnen från dagen men andra har beskrivit det som den vackraste begravning de varit på. Gästerna fick gå fram till kistan först och sedan när kyrkan var tom tog familjen farväl.

Livet har förändrats på många sätt för Catarina efter Didriks död. Sex veckor efter hans försvinnande drabbades Didriks pappa, Peter, av en stroke och låg i koma i flera veckor. Han är fortfarande inte återställd. Catarina och hennes sambo Robert har separerat. Hon bor kvar i huset med sönerna Maddox, åtta år, och Hercules, 18 år.

– Det har hänt något hela tiden.

Läs mer: Hundratals samlades för att sörja Didrik

Som sörjande föräldrar måste hon alltid försöka hitta en balans där hon håller sorgen i den ena handen men samtidigt försöker hitta kraft att finnas där för sina andra två söner och skapa fina minnen med dem.

– Det handlar inte om att jag är stark utan om att jag inte har några andra alternativ. Jag måste finnas där för mina andra barn.

Hon och många andra, som kände Didrik, är övertygade om att han utsattes för brott. Hon är besviken över att polisen lade ned utredningen så tidigt.

– Några veckor innan Didrik försvann berättade han att han blivit hotad. Jag ångrar att jag inte frågade honom mer om det, vem det var och vad det gällde. Det fanns mycket som var konstigt och som polisen aldrig följde upp. Bland annat hittades en blöt sko vid Willys-badet. Vems var det?

Efter att ha varit sjukskriven i nio månader, jobbar Catarina i dag heltid som föreståndare på ett hem för ensamkommande flyktingbarn.

– Dagarna går så snabbt och jag har fullt fokus på jobbet och hinner inte tänka på annat när jag är där. Men så fort jag kommer hem eller är ensam tänker jag på Didrik. Jag påminns om honom överallt. Jag tar en stund i taget och har slutat planera framåt.

I sorgen kommer också ilskan när hon tänker på allt som han inte fick uppleva. Han fick aldrig gå på skolbalen eller ta studenten. Det var till exempel tänkt att Didrik skulle ta över Peters firma.

– Min sorg finns alltid precis under ytan, oavsett vilket humör jag är på. Även när jag ler kan jag inte känna riktig glädje. Den där 100-procentiga, euforiska glädjen kommer jag aldrig att uppleva igen.

TV-programmet "Sofias änglar" hjälpte familjen efter den tragiska förlusten. Programmet sändes nyligen på kanal 5.

– De hjälpte mig att få klart hemma så att vi fick det mer hemtrevligt och inte behövde tänka på renoveringsbekymmer. Och de hjälpte mig att välja gravsten, den ska sättas på plats när tjälen går ur marken.

Läs mer: Sofias änglar hjälper Didriks familj

Catarina skulle låta tatuera in en bild av Didrik på sin ena skuldra. Det fick hon i gåva av "Sofias änglar".

– Men Hercules sa till mig: "Tänk om det inte blir bra, tänk om blicken inte blir rätt, då är det inte Didrik".

Hon avbokade tiden och försökte i stället hitta något som kan symbolisera honom.

– När jag är vid havet i Långsand känner jag mig närmast Didrik. Han älskade havet och fiske var ett av hans stora intressen. Jag tänkte att en havsörn skulle kunna vara en fin symbol för honom. Så det får nog blir det.

För fler lokala nyheter och pushnotiser från just ditt närområde, ladda ner vår nya app till din Iphone eller Android!

För Iphone: Hämta här

För Android: Hämta här

Mer läsning

Annons