Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Byn där man kunde hoppa från tak till tak

/
  • VACKERT. Lennart Knutsson och Ove Larsson i ett av rummen på Larsgården där väggarna är dekorerade och som Ove brukar visa för besökare.
  • POSITIVT. Ove Larsson och Lennart Knutsson talar sig varma för sin gamla byskola i Munga. Nuvarande skolhus i Munga uppfördes 1929. Undervisningen i huset upphörde 1968 och byggnaden ägs nu av en privatperson.
  • SKYDDAD. Larsgården förklarades som byggnadsminne 1994 då gården har vackra väggmålningar och har en välbevarad interiör.
  • KÄMPE. Marianne Pettersson bor i utkanten av byn med sin make Göran. Marianne säger att hon genom pensionärsrådet kämpar för fler lägenheter till pensionärer i Tierp.
  • BRANDFÖRRÅD. I det gamla spruthuset från 1922 finns sprutvagnen bevarad.

Mongom. En ort i Mongoliet? Nej, en by utanför Tierp.

Annons

Orten nämndes första gången i skriften 1413 och då som Mongom. Numer heter platsen Munga och ligger på slätten väster om Tierps kyrka. Här bor det i dag 91 personer, men det fanns en tid då befolkningen var betydligt större.

– Kring förra sekelskiftet bodde här 312 personer. Då fanns det skola, affär, skräddare, slaktare, skomakare, skogvaktare och fyra indelta soldater, berättar Ove Larsson, 74 år, som bott i byn i hela sitt liv.

Munga, bestående av Sörmunga och Norrmunga, var på den tiden en av Upplands största byar. Det sägs att det fram till laga skifte under 1800-talet var så tätt mellan husen att man kunde hoppa från tak till tak

Ove Larsson är pensionerad lantbrukare och bor kvar på gården där åkrarna är utarrenderade men där han fortfarande har kvar skogen. På gårdsplanen finns mangårdsbyggnaden där en målare född i Rättvik och uppväxt i Ovansjö har gjort väggmålningar av folkliv och bibliska berättelser.

Nordiska museet har namngivet gården till Lars Lars-gården.

– Men jag kallar den för Larsgården. Det har bott flera som hette Lars här och den som beslutade om målningarna var Lars Thomsson, säger Ove Larsson.

Med vid fikabordet sitter 78-årige Lennart Knutsson som har varit bonde på gården Skarpfors och växt upp i byn. Båda har de gått i Munga skola, men på den tiden tyckte Lennart att Ove var ett småglin.

– Vi har lekt mest ihop sedan vi blev pensionärer. Först gick vi på vattengympa i tio år och nu dansar vi genom SPF, flinar Ove.

De båda släkterna dominerade byn under 1900-talet och i dag bor ättlingar till släkterna i 14 av byns bostadshus.

Ove är ett orakel vad gäller kunskap om byn. Han är över huvud taget historiskt bevandrad och visar ibland Larsgården för intresserade sällskap. Ove berättar om den ödesdigra branden 1762 i byn då det som började i ett portlider fick en katastrofal utgång.

– Då det blåste en stark nordvästvind och byn brann ned på tre timmar, berättar Ove.

De 26 gårdarna som utgjorde byn byggdes upp efter bidrag från sockenborna. De tätt liggande husen skingrades sedan av laga skifte.

Tillsammans går vi till det pampiga stenhuset som en gång utgjorde Munga skola. Där bredvid i vaktmästarbostaden bor Lennart med hustru Maud. Männen minns sin skoltid med värme. Speciellt hyllar de magister Temnerud. Lennart säger att magistern genom alla år lyckades dölja för barnen att han rökte. Ove säger att Temnerud höll ordning på lektionerna trots att han inte var särskilt sträng.

Duon visar spruthuset uppfört 1922. Där finns en brandspruta på hjul som vid inköp kostade 2 100 kronor. Spruthuset uppfördes efter att man på 1800-talet propagerat för bättre brandskydd i byarna. Lennart minns en gång när brandsprutan användes i Edsbo, där föräldrarna bodde..

– Jag var fyra år gammal och vet var brandsprutan ställdes upp gårdsplan. Jag stod bredvid mamma och pappa och grät.

Förbi vid bäcken i byn kommer Bo Östervall som är ute på långpromenad. Han bor i grannbyn Stönnansbo och är nybliven pensionär. Östervall var i början på 1990-talet mekaniker i Toyota-stallet och åkte på tävlingar runt om i världen.

– Tänk dig själv att skruva i november i Tyskland. och när vi var i Afrika var det i stället för varmt.

Lennarts dotter Maria Karlsson kommer gående från Skarpfors som hon numer äger. Med sig har hon en kompis och två hundar.

– Jag vill bo på landet och ändå har vi nära till en stad här, säger Maria.

Mer läsning

Annons