Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Djupa – djur och natur djupt in i skogen

Artikel 4 av 7
Arbetarbladet hälsar på 2016
Visa alla artiklar

Den charmiga lilla byn Djupa, som ligger nästan två mil utanför Tierp, är veckans utflyktsmål i sommarens följetong "AB hälsar på". Under vårt besök träffar vi fem personer, som var och en berättar om sitt liv i byn. Gemensamt för dem alla är kärleken till naturen.

Annons

Att hitta hem till familjen Wallinder i Djupa är inte speciellt svårt. Efter att vi svängt in på grusvägen som vägskylten pekar mot passerar vi nämligen bara ett hus innan vi får syn på en gård, där ett fyrtiotal kor går och betar i en hage.

– Välkomna till Djupa! Här har två killar, Walle och Buster, säger Elisabeth och låter oss bekanta oss med hundarna som viftar glatt på sina svansar. Hennes man Lars dyker upp och kort därefter kommer Lars föräldrar, Sten och Gunnel Wallinder.

Sten tar med oss på en rundvandring på gården. En av byggnaderna vi tittar på, som är ett lider, sägs vara den äldsta byggnaden i Uppland av den typen. Förr i tiden var det tröskvandringar där men nu är det en verkstad som barnbarnet har, berättar han.

– Det hänt mycket här på gården genom tiderna. Mina föräldrar hade mjölkdjur en gång i tiden och Gunnel och jag har haft både mjölkdjur och köttdjur. Sedan blev det kreaturslöst ett tag, säger Sten.

I dag är gården full av liv igen och det har den varit sedan Lars och Elisabeth flyttade dit efter att kärleken fört dem samman. De träffades i Gävle och flyttade till gården i Djupa år 1991.

Lars befinner sig vid hagen där hans tjurar och kvigor nyfikna står framme vid staketet. Det är dags att ge dem mat. Medan Lars fodrar med pellets berättar han om djuren på gården.

– Vi brukar ha mellan 40 och 100 stycken och det har vi haft sedan 2006, säger Lars.

När han inte håller på med djuren sköter han en skogsentreprenörsverksamhet, spannmålsodling och höproduktion.

Vad gör du här i Djupa när du inte arbetar?

– Det är mest arbete jag håller på med, det är ju nästan som min hobby. En livsstil helt enkelt, säger han.

Lars sköter korna medan frun Elisabeths stora hobby är att träna lydnad med Walle och Buster. Hon bjuder oss på en uppvisning med Walle.

– Sitt, fot, ligg. Duktig kille. Snurra, stanna, fot. Snurra, ja vilken kille, säger Elisabeth, när hon tränar rallylydnad med Walle.

Det märks att hon lägger ner mycket tid och energi på sin hobby. Hon berättar att hon varit aktiv och tränat med hundarna i drygt två år.

– Jag tränar ju hundarna ganska mycket och jag tycker att det roligt att uppleva saker tillsammans med hundarna. Vi är ute i skogen och vi tränar även mycket på fotbollsplanen som vi har här, säger hon.

På gräsmattan ligger en gummianka.

– Att springa efter ankan är det bästa hundarna vet, säger Lars.

Precis som Lars brinner för jordbruket verkar Elisabeth känna minst lika mycket glädje över sina hundar.

Vad är det bästa med Walle och Buster?

– Att de alltid är glada. Man blir så glad när man kommer hem för de viftar på svansen jämt. Och så får man komma ut i naturen. Jag har inte gått så mycket som jag gjort sedan jag skaffade hundarna, säger hon.

Vi slår oss ner i trädgården tillsammans med Sten, Gunnel och Lars. Lagom till fikat kommer grannen Berit Jansson och hälsar på. Hon flyttade till en gård i närheten av familjen Wallinder år 1962. Nu bor hon i Tierp men tillbringar somrarna i Djupa.

– Jag rustade upp torpet på gården tidigare i år, så nu är det precis så som jag vill ha det, säger Berit.

Sten öppnar en liten bok om Djupa som hans farbror Nils Wallinder skrev för länge sedan. Tack vare den finns en massa historia om byn bevarad.

– Djupa är den äldsta byn här omkring. Gården som vi bor på har gått i arv från far till son sedan 1550-talet. Visst har det varit lite trassligt i vissa situationer men då har kvinnan varit stark och rett ut det. Det är något jag har märkt, bland alla papper, som bevarats sedan 1550-talet, säger Sten.

Vad är det bästa med att bo i Djupa?

– Skogen, friheten och att man kan gå ut och göra vad man vill, det är kontentan, säger Gunnel Wallinder och resten av gänget nickar instämmande.

I den lilla

Boken är skriven av Stens farbror, Nils Wallinder.

Elisabeth Wallinder, Berit Jansson, Sten Wallinder, Lars Wallinder och Gunnel Wallinder berättar om livet i Djupa.

Lars Wallinder arbetar bland annat med jordbruk på gården.

Djupas äldsta bostadshus, byggt 1877.

Familjen Wallinder utanför Sten och Gunnels hus.

Familjen Wallinders gård är välbevarad.

Vägen som leder fram till Djupa.

Familjen Wallinder.

Lars Wallinder har ett fyrtiotal tjurar och kvigor på gården.

Lunchdags för djuren.

Walle och Buster verkar trivas med att posera framför kameran.

Elisabeth Wallinder med sina labradorer Walle och Buster.

Trädgården

I byn Djupa är det fridfullt och grönt såhär på sommaren.

Berit Janssons utanför sitt nyrustade torp i Djupa.

Berit Jansson.

Se fler AB hälsar på:

2016:

Långsjötorp, Ockelbo: Bland fisk och fjäril i Långsjötorp

Västerfjärden, Sandviken: Båtliv och kvarnruiner runt Västerfjärden

Ölbo, Gävle: Bärs, bränder och bruna hästar i Ölbo

2015:

Åby, Gävle: Det olösta Åbymordet

Jädraås, Sandviken: Kjella ångrar inte att han skjöt mot tjuvarna

Ytterboda, Älvkarleby: Ytterboda: Spökhistorier och nakenbad

Sälgsjönäs, Hofors: Rösten som hörs i EU-parlamentet

Långviken, Tierp: 2 hus och 19 höns

Kalvs fäbodar, Sandviken: Birgit och Seppo stoppade fäbodens förfall

Brännsågen, Gävle: Brödramord, barndomsminnen och brusande forsar

Alla artiklar i
Arbetarbladet hälsar på 2016