Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Dodo” dansar med bara ett ben

/
  • KONTAKT. Med dans som rehabilitering gäller det att få kontakt både med sig själv och partnern. Här dansar sjuk                                    gymnast Anna Jerkérs och Thorborg ”Dodo” Wiktorsson.
  • GLAD. Thorborg ”Dodo” Wiktorsson säger att amputationen av benet fått henne att uppmärksamma andra människors situation.

Tierpsprofilen Thorborg ”Dodo” Wiktorsson, 69 år, reser sig från rullstolen och svänger på rumpan.


– Jag gör rörelser till peruansk eller afrikansk musik. Med dans känner jag inte att det gör ont, säger ”Dodo” som amputerade högerbenet för 1,5 år sedan.

Annons

”Dodo” Wiktorsson, pensionerad ungdomskonsulent i Tierp, tar emot i villan på Skämstavägen. Hon ursäktar röran men lovar att bjuda på kaffe. På ett ben laddar hon bryggaren. Balansen har hon återfått tack vare träningen till musik. Efter pensionen hann hon med många danskvällar, att hon hamnat i rullstol gör inte att dansintresset avtagit. När Dodo rehabiliterades på geriatriken i Tierp funderade hon på att rörelserna blev tråkiga och tog med sig cd-skivor.

– Det är panflöjt och trummor och mycket rytm i musiken, säger Dodo.

Tillsammans med sjukgymnast Anna Jerkérs har hon presenterat idén med musik till träningen på geriatriken. De båda har deltagit i ett internationellt dansmöte på Stiftsgården i Rättvik.

– Jag har lärt mig att uttrycka känslor med min kropp, inte bara genom måleriet, säger Dodo.

Under hösten anordnar Studiefrämjandet workshops i Tierp med dans som träning för funktionshindrade. Dodo ska delta och Anna assistera en danspedagog.

– Jag ska vara försökskanin. Anna vet att hon kan prova olika saker på mig, skrattar Dodo.

Dodo vill inte berätta bakgrunden till amputationen men säger att hon slipper smärtorna.

– Problemet var att jag hade kommit igång med mitt måleri och hade hela övervåningen som ateljé. Nu har jag flyttat ateljén till sovrummet vilket begränsar mig.

Dodo skämtar gärna om sin utsatthet. Som morgonen då hon skulle plocka en vallmo i potatislandet för att måla av.

– Jag glömde att låsa stolen som tippade. Klockan var halv sex och jag kunde inte väcka maken. Jag lyckades vända stolen, slå i låset och häva mig i.

Funktionshindret har fått henne att få upp ögonen för andra människors situation.

– Benet växer inte ut igen och frågan är vilka möjligheter jag har nu.

Det finns en sak till hon inte släppt taget om förutom dansen: kontakten med ungdomarna.

– De kommer då och då. Det var 40 ungdomar här på fotbollsplanen. Jag blev också inbjuden till en fest i Strömsberg med 300 personer och två dansorkestrar...

Mer läsning

Annons