Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lars Ahlin, 76, laddar för 44 kilometer i havskajak

/
  • Lars Ahlin på väg till småbåtshamnen i Karlholm intill vita magasinet.
  • Idrotten har varit viktig i Lars Ahlins liv. Han har tidigare genomfört flera Vasalopp och Lidingölopp.
  • 2012 genomförde Lars Ahlin sitt första kanotmaraton. Han blev totalsexa, var första havskajak i mål och tog sig runt på ungefär sex timmar.
  • I början använde han sjökort och kompass. Men det behöver han inte längre.
  • Den här gången ger sig Lars ut till Storbådan, sen ner till Ledskär och tillbaka.

Han började paddla kajak som 69-åring, tränar 12-20 timmar i veckan, och ger sig ut helt på egen hand i havet utanför Karlholm.
Lars Ahlin, 76 år, laddar för fullt inför Strängnäs kanotmaraton på lördag.

Annons

Läs också: Kajakhotell i Forsbacka

Det är nollgradigt i luften. Frosten är insprängd i marken där Lars Ahlin, 76 år, skjuter fram sin havskajak.

Den här morgonen möter han två män på vägen ut från garaget.

– Är det inte fel årstid för den där, säger en av dem.

– Nä, inte alls, svarar Lars.

Han är van vid reaktionerna. Han förvarar sin kajak i ett garage på Karlitområdet och tar promenaden till småbåtshamnen invid vita magasinet i Karlholm fyra gånger i veckan.

På sin egenhändigt fixade kajakbrygga bestående av två plankor sjösätter han vant den orangea kajaken.

Sen ger han sig ut. 3-5 timmar åt gången, ut på öppet hav. Han och kajaken.

– Man ska ju inte ge sig ut själv. Men kompisarna sitter hemma och jäser i fåtöljerna och dom jag brukar träna med jobbar ju. Så den här farbrorn får ge sig ut ensam. Det är magiskt ljus i dag, så det blir bara att njuta.

Ren och skär njutning kanske det inte är ändå, även om paddlingen är det bästa han vet. Havet ligger spegelblankt utan vind, och solen lyser starkt, men när Lars Ahlin ger sig ut handlar det inte bara om rekreation. Han tränar hårt, inför Strängnäs kanotmaraton på lördag – 44 kilometer i kajak. Så pass hårt att han inte ens har torrdräkt på sig.

– Det blir för varmt. Man svettas för mycket då.

Läs mer: "Vi måste dra nytta av alla fina kanotvatten i Gästrikland"

Han är egenlärd kajakpaddlare och började först som 69-åring. Bakom sig har han visserligen en gedigen bakgrund som idrottare, med flera Vasalopp och Lidingölopp bland annat. Men för att förklara varför Lars hittade kajaken får vi gå tillbaka i tiden.

Det var tidigt 1990-tal när en nära anhörig till Lars Ahlin blev sjuk. Han ställde då upp för sin släkting och donerade ena njuren. På den tiden gjordes ingreppet väldigt stort, berättar Lars. Och sviterna efter operationen har suttit i 25 år.

Både mentalt och fysiskt.

Hans familjemedlem dog tre dagar efter ingreppet. De första veckorna efter ingreppet var outhärdliga.

– Jag var som en boxare som reste mig på nio. Hade jag inte varit så vältränad så vete katten om jag hade klarat det. Jag hade fruktansvärt ont. Och sen dödsfallet. Men jag bestämde mig för att resa mig och leva vidare.

Sviterna efter operationen har plågat honom. Smärtan har suttit i och tillsammans med en stigande ålder ledde det till att han inte längre kunde träna som förut.

Han började med långpromenader och gymnastik. Sen hittade han kajaken.

Han köpte en havskajak, läste på ordentligt och övade på egen hand.

Hustrun Anita var länge skeptisk. När han efter några år berättade att han skulle ställa upp Vikingapaddlingen mellan Uppsala och Sigtuna undrade hon om han var från vettet.

– Jag visste inte ens om jag skulle komma fram, men jag kom bland de första i mål, säger Lars Ahlin.

Efter otaliga övertalningsförsök har Anita nu en egen kajak och brukar paddla med Lars.

Men så här års är det för kallt för henne.

– Hon gillar inte att jag ger mig ut nu. Hon blir lätt panikslagen om jag inte hör av mig, så jag har stränga förhållningsorder.

Att ge sig ut själv på havet i kajak är förstås förenat med risker.

– Jag har alltid med mig dubbla paddlar, det är en billig livförsäkring.

När vi kommer in på säkerheten visar han pedagogiskt steg för steg exakt vad han ska göra om han slår runt.

Det har han gjort tidigare och särskilt starkt minns han en episod från fem år tillbaka i Mälaren. Då var det nära.

– Det var för hårt väder egentligen för att ge sig ut. Jag slog runt och det gick varken att göra enskild räddning eller att min kamrat kunde hjälpa mig.

Han lyckades ta sig i land, efter att ha simmat 200 meter i fyrgradigt vatten med ett stadigt grepp om kajaken. Den oknäppta torrdräkten tog in vatten och blev som ett sänke.

– Jag tömde den, vi körde som galningar tillbaka och sprang upp i bilen där vi slog på full värme. Det är så mycket som är härligt med sporten, men man måste vara medveten om farorna.

Det sista han säger innan han ger sig ut den här morgonen är "man får inte slå runt", som för att påminna sig själv.

Efter ett svagare 2014 rent träningsmässigt har han kunnat köra på ordentligt i år. I februari lade han sig på operationsbordet för att läkarna skulle rätta till efter ingreppet som gjordes för 25 år sen. Nu är han smärtfri, har ett 70-tal sjösättningar i år och mellan 300-350 träningstimmar inför Strängnäs kanotmaraton.

Det blir hans tredje kanotmaraton. Han har dessutom tidigare genomfört Vikingapaddlingen tre gånger, samt Götakanalloppet en gång.

Lars förklarar att han trots tidigare fina resultat i Strängnäs kanotmaraton nu inte längre har någon prestige, med ålderns rätt. Men i nästa andetag säger han:

– Jag kommer aldrig att bryta. Det gör jag bara inte.

Uppdatering lördag kväll: Lars Ahlin fullföljde självklart loppet och paddlade i mål på elfte plats med tiden 6.24,23.

– Jag var ungefär fem minuter från en sjundeplats och jag kan säga att jag är helnöjd med insatsen, säger Lars Ahlin.

Det har han all anledning att vara – med tanke på väderförutsättningarna.

– Det var många som hoppade av inför loppet, eftersom det var en otrolig dimma från start till mål. Man såg kanske bara 10-15 meter framåt och det var tal om att ställa in loppet, säger Lars Ahlin.

I och med att sjöräddningen hade med en båt med hela tiden blev loppet ändå av. Eftersom det var svårt att navigera blev det betydligt fler kilometer än de 44 som loppet bestod av.

– Jag skulle tro att jag paddlade uppemot 48-49 kilometer, och det fanns dom som säkert kom upp i 53 kilometer.

Hur lyckades du ta dig i mål med tanke på att din grundträning inför loppet inte var den bästa?

– Jag trodde faktiskt att jag var helrökt efter 20 kilometer, men med nästan tre mil kvar plockade jag fram viljan. Det gäller att ta fram det där sista, trots att det gör fruktansvärt ont. Någon där inne säger ju "lägg ner", men så är det samtidigt nån rackare som säger "paddla". Efter tidigare hårdkörningar kan jag plåga kroppen.

Läs också: Idylliskt när kajaklopp hölls i Axmarby

Mer läsning

Annons