Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lejonjakt och skötsel av hyreshus

/
  • Lugnet och närheten till naturen. Det är därför Per-Erik Pettersson, 56 år, valt att bo kvar i hemorten Sixarby strax utanför Tobo.
  • Bus med bassethunden Ipse. Per-Erik har också en andra jakthund, jämthunden Axa.
  • Sixarbos äldsta byggnad är det här huset byggt på 1780-talet som numer används som fritidsboende.
  • Per-Erik Pettersson har skinnet av lejonet som han sköt i Namibia bevarat. På väggen sitter dessutom ett fotografi av folket i byn som firade att deras plågoande var död.

Per-Erik Pettersson i Sixarby är en riktig mångsysslare.

Eller vad sägs om lejonjakt i Afrika, knivförsäljning i Estland och hyresvärd i Tobo.

Och som grädde på moset skriver han en historik om sin hembygd.

Annons

Per-Erik Pettersson, 56 år, tar emot på gården i Sixarby några kilometer utanför Tobo. Hans båda jakthundar möter i dörren och långe och gänglige Per-Erik hälsar med ett vänligt leende. Han är precis hemkommen från en jaktresa till Estland som han själv ordnat. 13 jägare deltog.

– Resorna går till Valgamaa, ett län i Estland. Där finns kronhjort, varg, mårdhund och lo som inte är lika jaktbara här.

– Jag tjänar inget på resorna. Min betalning är att jaga gratis.

Per-Erik har även jagat i Afrika. Särskilt minns han en gång på 90-talet då han tillsammans med en professionell jägare hade uppdraget att skjuta ett lejon som trakasserat folk i en by. Lejonet hade tagit boskap från de fattiga människorna. Duon spårade lejonet i flera dagar och det blev till slut Per-Erik som fällde djuret på 60 meters håll.

– Efteråt åkte vi runt till byarna för att visa att lejonet var dödat. Kvinnorna läste ramsor över kroppen och byborna var väldigt glada, säger Per-Erik som på en vägg har lejonhuden och en bild från byfesten.

Där vi sitter vid köksbordet med kaffe och pepparkakor betonar Per-Erik att han inte är någon blodtörstig best.

– Att säga att en jägare bara gillar att döda är som att påstå att man fiskar för nöjet att vrida huvudet av fisken.

På tal om pepparkakor. I början på 80-talet tog Per-Erik jobb som säljare på Pricks i Tierp.

– Som du märker stammar jag. Jag tänkte, en handlare har nog aldrig mött en säljare som stammar, det kan jag dra nytta av. Det gick väldigt bra som säljare.

Ytterligare ett moment under Estlandsresorna är att sälja moraknivar. Inte sådana med rött skaft utan knivar som används på slakterier.

– Det är speciella styckningsknivar, berättar Per-Erik.

Han drev på 80-talet en grossistfirma som handlade med skinn.

– Det var halkskydd, gummisulor, lacker, med mera. Jag rustade en ladugårdsbyggnad på gården och hade tillverkning av lim under en tid.

Per-Erik slängde sig in i ett annat projekt. Tillsammans med möbelhandlare Peter Hedén i Örbyhus köpte han en fastighet på Gyllbyvägen i samhället. Det blev början på Svalans fastigheter med hyreshus i Tobo och Örbyhus. Bolaget utsågs till bästa hyresvärd i Norduppland och Gästrikland i en enkät som Hyresgästföreningen nyligen gjorde.

– Vi har fått hur mycket lyckönskningar och gratulationer som helst. Det känns ju bra.

Nu kan man tycka att det borde vara slut med Per- Eriks engagemang. Men icke. Han håller på att skriva en historik över Sixarby.

– Det ska inte bli någon bestseller. Jag gör det här mer för mina barns skull. Annars är det mest en massa papper som ligger huller om buller.

Under Per-Eriks efterforskningar har han intervjuat en dräng som var anställd på gården kring 1928.

– Han satt i köket när min pappa Rune föddes. Han sade att det var den jobbigaste förlossning han hört. Men han hade heller inte hört någon förlossning förut, skrattar Per-Erik.

Så är det dags för lite bus med en av hundarna på gårdsplan innan han visar runt. Per-Erik bor i hjärtat av minibyn där det finns fem hushåll varav tre bondgårdar. Men också en sommarstuga från 1700-talet och en såg.

Per-Erik säger att det är lugnet och närheten till naturen han uppskattar i Sixarby. Alla engagemang till trots konstaterar han.

– Det är lugnare sedan vi sålde grossistfirman.

Fast då menar han knappast på nätterna. Per-Erik är en av polisens viltvårdare efter olyckor.

– Jag har jour 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året.

Mer läsning

Annons