Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Olika världar på samma gård i Grimsarbo

/
  • Hanna Medén, 15, har inte bestämt vad hon ska söka för program på gymnasiet.  Farmor Ingrid, 89, har ett förslag.
  • OM FRAMTIDEN. Hanna Medén, 15, har inte bestämt vad hon ska söka för program på gymnasiet.  Farmor Ingrid, 89, har ett förslag. ”Du får bli bonngumma som jag” säger Ingrid.MEDÉNS GÅRD. Gården i Grimsarbo, strax utanför Mehedeby, har tillhört familjen Medéns sedan början av 1900-talet.
  • stora huset. Farmor framför manngårdshuset där  15-åriga Hanna Medén bor med sina föräldrar. Hennes två äldre systrar har flyttat hemifrån. Huset stod klart 1902.
  • TRAFIK. Det enda som stör sommaridyllen är trafiken som dundrar förbi.
  • HÄSTHAGAR. Familjen har slutat med djurhållningen. Nu har de bara djur för nöjes skull. Det finns hästar, hundar och katter på gården.
  • Den gamla ladugården är i dag stall.
  • Här i lillstugan bor farmor Ingrid Medén. Huset är byggt 1885.

När farmor Ingrid var tonåring mjölkade hon korna morgon och kväll.

Barnbarnet Hanna, 15, messar på sin Iphone och chattar vid datorn.

De bor på samma gård i Grimsarbo – men samtidigt i två helt olika världar.

Annons

I Grimsarbo utanför Mehedeby bor det 38 invånare. Mitt i byn reser sig en stor mangårdsbyggnad med ladugårdar, brygghus och lillstuga på tomten. Där har familjen Medén bott sedan början av 1900-talet. Arbetarbladet hälsar på i lillstugan hos Ingrid Medén, 89. Vid köksbordet sitter barnbarnet Hanna, 15 år, som bor i stora huset på tomten.

Hur är det att bo på samma gård?

– Vi slåss i bland, skrattar Ingrid och tillägger att det går bra.

– Det är skönt att ha dig så nära, säger Hanna till farmor.

Ingrid har bott på samma tomt i Grimsarbo i 60 år. Hon är van att bo nära sin familj. När hon flyttade in i stora huset som nygift bodde svärföräldrarna på övervåningen och hennes föräldrar i lillstugan på gården.

– Det var bra. Man kunde hjälpa varandra. Jag fick hjälp att passa barnen när höet skulle in.

Ingrid växte upp i grannbyn – Brusbo. När hon var ung var det annat liv i bygden. Det fanns skomakeri, kafé, sömmerska, bryggeri och affär.

– Tåget stannade också i Grimsarbo, berättar Ingrid.

Grimsarbo omnämns första gången i jordeboken år 1535 – då som Grimssarebo. Här var jord- och skogsbruket viktigt. På Medéns gård är skogsbruket fortfarande i drift, djurhållningen har de slutat med. I dag har de bara två hästar, två hundar och två katter.

Både Hanna och Ingrid trivs i Grimsarbo. Det är lugnt och fridfullt även om trafiken sommartid är lite störande.

Ingrid brukar tänka på vilka skillnader det är att vara ung då och nu. När hon ser Hanna som 15-åring tänker hon på hur hon själv mjölkade korna och hjälpte till med gårdsarbetet. Ingrid tror det är få som får uppleva en sådan utveckling som hennes generation har fått göra.

Att tekniken gått framåt har underlättat mycket av det tunga arbetet på gården.

Men mobiltelefonens intågande kan Ingrid inte riktigt förstå och hon skulle aldrig komma på tanken att skaffa en. Hon minns när det var tre i byn som hade telefon. I dag har alla en egen mobiltelefon – vilket Hanna är glad för.

– It och mobiler har hjälpt mycket. Nu gör det inte så mycket om man bor så här ensligt. Man kan prata med kompisar och får reda på allt som händer i alla fall, säger Hanna.

Hon tycker att det har varit bra att växa upp i Grimsarbo med naturen inpå knutarna och där man inte behöver sminka sig för att gå utanför dörren. Däremot skulle hon gärna vilja bo lite närmare kommunikationerna då det är dags att söka till gymnasiet.

– Det är lite besvärligt att ta sig in till stan. Jag får gå fyra kilometer till bussen och tåget, berättar Hanna.

– Så har det varit i alla tider. Vi brukade gå till Söderfors. Det är en mil, flikar Ingrid in.

Mer läsning

Annons