Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sällsynt hackspett syns allt mer vid Dalälven

/
  • I SIKTE. Den vitryggiga hackspetten börjar trivas allt bättre i miljöerna kring Nedre Dalälven. Något som det häckande paret i Färnebofjärdens nationalpark är ett bevis på. Den här fågeln har dock fångats på bild i skogen utanför Mehedeby.
  • SAMARBETAR. Kristoffer Stighäll, Naturskyddsföreningen, Henrik Tykosson, Skogsstyrelsen, Samuel Ståhl, Stora Enso och Göran Hylander, Stora Enso vill visa att deras samverkan har skapat goda livsmiljöer för vitryggen
  • FÅGELBUR. Kristoffer Stighäll visar en av burarna där de utplacerade fåglarna först får sitta i en vecka innan de släpps ut.

En lyckad häckning i Färnebofjärdens nationalpark. Ett specialanpassat skogsområde utanför Mehedeby. Nedre Dalälven kan avgöra den vitryggiga hackspettens öde.

Annons

Stora områden med lövskog som har rensats på barrträd och som har mängder av död ved – gärna efter bränder och översvämningar.

Så ska skogen se ut för att den sällsynta, vitryggiga hackspetten ska trivas.

Arbetarbladet följde med ut i skogen vid Untra utanför Mehedeby – till det största och bästa området som skapats för vitryggen i Sverige.

– Det kommer att stå och falla med hur det går här, säger Kristoffer Stighäll, projektledare för Naturskyddsföreningens Projekt Vitryggig hackspett.

De imponerande lövskogarna breder ut sig i området. Klungor av träd som mer eller mindre har skalats från bark omger oss.

Vi är på Bergvik skogs ägor och det är förvaltaren Stora Enso Skog som har röjt gran och ringbarkat lövträd för att skapa död ved. Allt i samverkan med Naturskyddsföreningen, Skogsstyrelsen och länsstyrelsen.

Kristoffer Stighäll går med vana steg på stigarna. Naturskyddsföreningen har framgångsrikt placerat ut tre stora burar i trakten. De används för att släppa ut vitryggiga hackspettar som fötts upp i Nordens Ark i Bohuslän. I år har tio fåglar släppts ut i Sverige – samtliga kring Untra.

– De sitter i burarna i ungefär en vecka innan de släpps ut. Därefter matar vi dem regelbundet, berättar Kristoffer Stighäll.

Svåra att se
Chansen att se en vitrygg är liten – men om vi ska göra det är vi på rätt ställe. Exakt var får inte röjas då det finns en rädsla att nyfikna ska skrämma fåglarna.

Det är dock på en annan plats som två vitryggar för första gången på 15 år funnit kärleken vid Nedre Dalälven – nämligen i Färnebofjärdens nationalpark. Det är ett av fyra häckande par i Sverige i år. Tidigare har uppfödda hackspettar släppts ut även där.

– Det är en av dem som vi släppte ut 2009 som funnit en av dem vi släppt ut 2008, berättar Kristoffer Stighäll.

På 70-talet fanns mellan 100 och 150 häckande par i Sverige. Därefter har lövskogarna med död ved blivit allt mer sällsynta och barrskog som genererar mer pengar har vuxit på dess bekostnad. Vitryggen har minskat i takt med att dess livsmiljö förstörts – till att endast ett fåtal finns kvar.

Men de åtgärder som skogsbolagen genomfört i bland annat Untra har vänt den dystra trenden till optimism. Kristoffer Stighäll betonar dock att mycket arbete återstår.

– Jag har jobbat med det här i 15 år, och det är först de senaste åren som det börjat vända. Det är häftigt, säger han, innan han tar fram kikaren för att spana efter vitryggen.

Mot oddsen dyker hackspetten upp. Lugnt och stilla sätter den sig på ett lövträd och letar mat. En syn som är få förunnad – men som kan bli vanligare för invånarna runt Nedre Dalälven i framtiden.

Mer läsning

Annons