Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vallonättlingar i fokus på Lövstabruk

/
  • Kjell Åbrink och Jan Olsson - vallonexperter i allmänhetens tjänst.
  • Kjell Åbrink och Jan Olsson i Leufsta bruksarkiv.
  • Kjell Åbrink och Jan Olsson hjälper ett par nyfikna damer med släktforskandet.

Det vallonska arvet, och de armveck, nackknölar, bruna ögon och långa pektår som anses följa med har länge fascinerat svenskarna. Ett lite mer vetenskaplig knep för att kartlägga sina rötter är att bege sig till Leuftsa Bruksarkiv i Lövstabruk under lördagen.

Annons

Armveck i all ära, men att det skulle gå att se på en persons fysiska särdrag huruvida denne har vallonblod i sig är tveksamt.

– Det finns många skrönor om det där. Vallonerna är ett blandfolk bestående av kelter, romare och germaner och det är 14 generationer sedan vallonerna kom till Sverige, säger Kjell Åbrink.

– Jag har 37 olika vallonsläkter i min antavla och jag är varken mörkhårig eller mörkögd, inflikar Jan Olsson.

Kjell och Jan sitter i styrelsen för Sällskapet vallonättlingar och den här veckan har de hjälpt nyfikna besökare att hitta sina rötter i bruksarkivet. Initiativet är en del av den årliga vallonveckan.

Varför anses det lite fint att ha vallonblod?

– Jag tror det har att göra med synen på den gode invandraren och den gode arbetaren, säger Jan Olsson.

Men gemene mans bild av vallonerna - att de var skickliga smeder från Belgien, är förenklad menar Jan och Kjell. Förutom det faktum att Belgien inte existerade på 1600-talet (vallonerna kom ifrån Spanska Nederländerna) så var endast en liten del av de som kom smeder.

– Man tog hit hela produktionsapparaten. Det var kolare, smeder, lärare, präster, skogshuggare och körare. De satte verkligen fart på järnindustrin och det gav mycket pengar till Sverige, säger Kjell Åbrink.

Hur långt tillbaka i arkiven kan en genomsnittlig släktforskare spåra sina släktingar?…

– Man kommer för det mesta till 1700-talet, med lite god tur kommer man till 1600-talet och i de bästa fall kan man nosa på 1500-talet. Att kunna spåra en arbetarfamilj så långt tillbaka är ganska fantastiskt, säger Jan Olsson.

Under lördagen är det sista chansen för den som vill besöka vallonveckans aktiviteter. Jan Olsson finns på plats på bruksarkivet för att hjälpa eventuella vallonättlingar.

Mer läsning

Annons