Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utan kultur­festivalen hade jag förbannat regnet

Annons

Är det ett löfte om brittsommar som regnet så generöst ympar in i marker och jordar?

En grön, frejdig och frodig oktobersommar med ljumma dagar, kvällar och nätter – för ett ljusare farväl av längtans årstid.

Eller är det hösten som är här? En utdragen grön en. Med en utdragen orange övergång mot gult, brunt som i november färgas svart av bara grenar och asfalt?

I går eftermiddag, när jag klev av tåget från Stockholm, doftade Gävle höst. Hemkommen tände jag alla mina lyktor, oljelampor och ljusstakar och satte på The Beatles White Album Anniversary Edition. (Köpte den på Stockholms central som gratis-cd till musiktidningen Mojo.)

Helgen hade tillbringats vandrandes runt i huvudstadens kulturfestival och kräftor och Djingis khan-vodka (som värdinnan köpt i Mongoliet under ett utbildningsuppdrag där).

Lördagen inleddes med frukost på Anglais tillsammans med ammande mammor, ynglingar utbytandes erfarenheter från fredagskvällen, shoppande damer och nytränade män. Sen gick vi ut på stan. Gränder, torg, parker, bakgårdar, backar, portar – alla tänkbara och otänkbara ytor – fyllda av kulturutryck. Från ”Art Garden” till teater, scenkonst, film under bar himmel, musik, körsång, konst, litteratur, Gat´ med hyllninger till Forssell och Piaf, cirkus, sagoläsning på stadens strömmar, dans, stand-up, walks. Till och med själen hade ett palats: ”Stallet”.

Huvudstadsfesten avslutades med karneval och streetparty på citys gator och torg.

Medan Gävles avslutades då de sista rundfotade missade sista bussen hem.

Och det närmaste man kommer själen under Gävles cityfester är en spådam.

Men den största skillnaden – för mig och i jämförelse med Gävles cityfest – var det jag fick med mig hem från Stockholm:

Frid genom tempeldansen på ”plattan”. Glädje genom folkets tankeväckare i form av egentillverkade installationer mellan Hamngatans köptempel och Kulturhuset. Skönhet genom Streets kvalitetsstånd. Reflektioner och igenkännanden genom trottoarteatern utanför Kulturhuset. Omsorg genom de två ceremoniflickor – på Grace Tea House på Beridargatan – som serverade oss vårt te. Gemenskap genom tilltal från människor ingen av oss tidigare mött.

Hur inledningen av denna krönika hänger ihop med fortsättningen?

Jo, det som nyss var – i går eller för minuter sedan – slår alltid följe vidare till nästa nu; medvetet eller omedvetet.

Utan kulturfestivalen hade jag förmodligen inte ens sett Mojos gratis-cd på Pressbyrån. Hade jag tänt upp mitt hem med God el. Hade jag förbannat regnet.

Mer läsning

Annons