Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad är väl Riga mot en underbar musikfest?

Annons

Det kom ett mejl för ett tag sen:

”Hej Lisa, Jag arbetar med PR och press för Tallink Silja och vill gärna ta med dig (eller en kollega) till härliga Riga eller på en 23-timmarskryssning ombord på vårt nöjesfartyg Galaxy. Detta för att visa dig vårt utbud ombord och iland, resan anpassas helt efter dina önskemål! (...) .Återkom gärna och berätta om intresse finns eller ej, vi kan även ordna resor till Tallink Siljas övriga destinationer runt Östersjön.”

Riga. Känns ju lite schysst.

Jag skulle gärna åka dit, jag hör folk berätta om att det är fint där och hur de strosat runt på stan och kollat i superutsmyckade kyrkor och shoppat och på det hela taget haft det trevligt.

Men jag kan såklart inte svara på mejlet och säga ja tack jag vill jättegärna åka till Riga, så boka in mig asap och bjud mig på drinkar och mingel med kaptenen och vinprovningar och champagnefrukostar och lyxhotellsvistelse, allt vad ni har.

Det är noll okej att låta sig mutas på det viset.

Här kan man tillägga ett ”tyvärr” om man vill.

För även om det här är världens bästa jobb nästan alla dagar så finns det inte mycket utrymme för glamour. Eller resor längre bort än Hofors.

Här dricks inga paraplydrinkar eller festas om med kändisar.

Här äts (förvisso väldigt goda) finskorpor med (förvisso väldigt trevliga) Getaway rock-festivalmänniskor på en presskonferens i personalmatsalen på Gasklockorna.

Här åks buss till Sandviken för att träffa (förvisso väldigt trevliga) konsertarrangörer.

Här gås på bio på fredagskvällen och småsprings tillbaka till redaktionen för att på tjugo minuter klämma ur sig en begåvad (eller inte) filmrecension.

Här kan det hända att man blir kallad till en presslunch som sen innebär att man får stå och titta på när ett gäng personer äter och mellan tuggorna promotar det de nu vill att vi ska skriva om.

Så är det här.

Inga lyxkryssningar med fri sprit i sikte alltså.

Och ska heller inte så vara. Såklart.

För inte kan man hålla på och låta sig bjudas på en massa grejer och sen tro att folk ska uppfatta en som trovärdig när man skriver.

Gränsen går nånstans bortanför skorporna men inte särskilt långt bort.

Men det händer alltså ruskigt sällan att man ens hamnar i det läget att man måste tacka nej till nåt.

Och det är ju bra. Att man inte ens inleds i frestelse. Att man inte ser framför sig hur man lite lätt champagnefnittrig kliver omkring hack i häl på sin personliga guide som visar en runt på gator och torg i Riga efter besöket på det femstjärniga spat, där man sitter framför sin datorskärm och det snöar blött utanför fönstret och man redan är lite vintersolkig.

Men därmed inte sagt att man inte kan ordna lite glamour ändå. Kolla här bredvid. Lätt att det är vinterns glammigaste händelse. Galan, alltså.

Riga kan gå och dra nåt gammalt över sig.

Och jag kan köpa mina paraplydrinkar själv, jadå det är inga problem.

Men är det så att du råkar ha en ledig plats nånstans på ett jobb när man får åka på bjudresor utan att skämmas minsta lilla så är det fritt fram att ringa.

Bra just nu:

* Gala gala gala.

* ”Förföra demonen”, bok av Erica Jong.

Mer läsning

Annons