Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad har du i munnenJack Sparrow?

Annons

Oförbätterlig är ordet för Captain Jack Sparrow. Kanske är det därför man accepterar att han dyker upp en fjärde gång, fast det hade räckt så bra med tre. Jack är som han är. Inget att göra åt.

En trilogi kan kallas logik – men vad är en fyra annat än årets nya skjortmodell på Dressman?

På lördag har ”Pirates of the Caribbean – i främmande farvatten” galapremiär på Cannesfestivalen och om en knapp vecka ser vi den i Gävle och Sandviken. En film som aldrig ens hade varit påtänkt utan den oförbätterliga sjörövaren i Johnny Depps gestalt.

”Pirates of the Caribbean” blev matinéfilmens återkomst på 00-talet, som Indiana Jones blev det på 80-talet.

Men inte sjutton hade publiken brytt sig om murkna skepp och kanoner utan den karismatiska Jack Sparrow. Han stal våra hjärtan. Man vill se hans guldtänder glimma igen.

Man vill åtminstone ha klarhet i hans tandstatus. Är det bara jag som tycker att den skiljer sig från film till film och från scen till scen? Ibland skymtar Jack Sparrows svartkantade gaddar som inte verkar ha mött en tandborste någonsin. Ibland fyrar han av ett bländande vitt filmleende. Guldtänderna byter plats som det passar. Någon får gärna utreda det där.

Kvinnliga huvudpersoner ryggar tillbaka av Jack Sparrows romstinna andedräkt. Ändå har Johnny Depps piratfigur blivit mytisk. Oräkneliga Youtube-filmer vittnar om den mäkta populära hobbyn att klippa ihop Jack Sparrow-hyllningar.

Jag tror framgången beror på att killen har en hel del gemensamt med Charlie Chaplin.

Jack Sparrows svajiga gång, sjaviga klädsel, vädjande blick och övertydliga mimik påminner om en gammal stumfilmsstjärnas. Han har markerade ögon – som för att framträda i svart-vitt. Attributen – som den pärlbeströdda håruppsättningen – berättar om hans karaktärsdrag (fåfänga!) utan att någon behöver orda om dem.

Komiken är också densamma. Jack Sparrow snubblar, faller och drattar i vattnet. Men lyckas alltid på något mystiskt sätt överleva. Jack Sparrow och Charlie Chaplins rollfigurer är lika streetsmarta och samtidigt lika känslosamma innerst inne. Luffartyper med karaktäristiska huvudbonader och mustasch och uttrycksfullt rörelsemönster. De klarar sig själva men är egentligen väldigt barnsliga.

Jack Sparrow är alltså en gestalt från filmens tidigaste barndom. När biograferna var brandfarliga ställen där maskinisterna svettades över kolbågslampor och lättantändlig nitratfilm.

Men han uppträder i 3D-format och som representant för det största teknikskiftet i biografernas historia. Fler och fler salonger digitaliseras.

Jag får en lägesrapport från den privata biografägaren Björn Wallgren som driver Björnbiografer i bland annat Sandviken och Tierp:

”Bara så ni vet så är Tierp hundra procent digitalt. 35m-projektorerna är borta. Kändes helt sjukt att bara slänga dem. Digitalfilm kommer snabbare än en filmkulturjournalist hinner skriva en von Trier-recension!”

Mer läsning

Annons