Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vädra utåtstramningsspöket 

Världens mäktigaste ledare träffades i helgen i den så kallade G8-gruppen. Förhoppningsvis hade ledarna, innan de satte sig ner för att diskutera samtidens ödesfrågor, läst nobelpristagaren Paul Krugman senaste krönika i New York Times.

”Sluta moralisera och börja se nyktert på verkligheten; sluta förhala och ta, för en gångs skull, befäl över händelseutvecklingen”, skriver Krugman syrligt. Uppmaningen riktar sig särskilt till Tysklands förbundskansler Angela Merkel och direktionen för den Europeiska Centralbanken.

Den brutala svångremspolitik som påbjudits Grekland har varit förödande, både socialt och ekonomiskt. Var tillväxt ska uppstå i denna tragedi av hungriga barn med föräldrar på tiggarstråk i Aten, är det ingen som söker svaret på.

 

Helgens stormaktsmöte innebär knappast ett paradigmskifte i synen på den ekonomiska krishanteringen. Däremot kan man säga att det äntligen finns ett korrektiv till den hittillsvarande utsvältningspolitiken. USA:s president Barack Obama har ända sedan finanskrisen betonat att nedskärningar måste paras med investeringar i humankapital och reella tillgångar. Nu har Obama i Frankrikes nyvalde president, socialdemokraten François Hollande, fått en allierad i Europa.

Och den grekiske vänsterledaren Alexis Tsipras som kräver omförhandling av Greklands åtstramningsprogram, lär få vatten på sin kvarn.

 

Huvudbudskapet efter G8-mötet var att Europa inte kan ha två fötter på bromspedalen, en fot måste också gasa. Tom politisk retorik? Nej, snarare erfarenheten efter två års destruktiv krispolitik.

Hollande säger att han redan denna vecka tänker försöka övertala hökmodern, Angela Merkel, att acceptera tanken på euroobligationer. Tyskland är, precis som Paul Krugman påpekar, central för att kunna växla över till ett mer tillväxtorienterat spår. I väntan på det grekiska nyvalet 17 juni, behövs besked om att Europas tungviktare vill något annat än slaktade välfärdssystem och sänkta löner.