Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Våga säg nej

Nej, det är ingen mänsklig rättighet att sprida rasistisk propaganda. Det verkar dock vara väldigt många som tror detta i vårt kalla, ensliga, avlånga land.

Annons

Än konstigare är det att en del av dessa djupt troende finns i ledningen på Storstockholms lokaltrafik.

Reklam, inklusive politisk reklam, har inget med yttrandefrihet att göra. Varje chefredaktör eller näringsidkare har möjlighet att ta ställning till var publicering. Möjlighet att ta ställning till om just denna publicering är något som passar i den aktuella kontexten. Som chefredaktör, eller näringsidkare, finns alltså möjligheten att säga nej.

I Stockholms tunnelbana pågår just nu en avskyvärd kampanj med avsändare Sverigedemokraterna. En kampanj som riktar sig mot de människor som tigger för sin försörjning i Sverige. Fast inte alla, utan bara de som inte har ursprungsland Sverige. Den här kampanjen har rört upp känslor, fullt förståeligt.

På Stockholms lokaltrafik, SL, gör man skillnad på kommersiell reklam och politisk reklam. I reglerna finns olika förhållningssätt beroende på vilken typ av reklam det rör sig om. När det handlar om kommersiell reklam finns hårda regler att förhålla sig till, det handlar bland annat om att SL inte godkänner reklam som kan uppfattas som "stötande eller sedlighetssårande eller sårande mot folkgrupp". En punkt som Sverigedemokraternas kampanj helt klart faller under. Men, när det gäller politisk reklam har inte SL några andra regler mer än att reklamen inte får bryta mot svensk lag. Det här är en åtskillnad som är reglerat av politiska beslut i Stockholms län. En åtskillnad som inte har ifrågasatts förrän dess att Sverigedemokraterna använt stockholmarnas tunnelbana för sin rasistiska propaganda.

Stockholms lokaltrafik finansieras till allra största del av skattebetalarna i Stockholms län. Dels via skattesedeln, dels via biljettavgifter. En ytterst marginell del finansieras via den reklam som finns i tunnelbanan och i anslutningen till denna. Att nu ett rasistiskt parti har kidnappat en av tunnelbanestationerna för sin propaganda är ett förnedrande lågvattenmärke, inte bara med tanke på alla de stockholmare som varje dag använder tunnelbanan och har sina rötter i andra länder än Sverige, utan även för alla skattebetalande stockholmare som inte sympatiserar med Sverigedemokraternas politik. Det SL bör göra nu är att sätta ned foten och säga nej. Nej till all reklam som kan uppfattas stötande, sedlighetssårande eller sårande mot folkgrupp, även politisk sådan. Det går nämligen att säga nej.

Därefter bör de folkvalda politikerna i Stockholms län se över det reglemente som gäller för reklamen i tunnelbanan, det vill säga all reklam.

Men, vi måste även våga diskutera kommersialiseringen av det offentliga rummet. Stockholms tunnelbana tillhör skattebetalarna, inte näringsidkare eller politiska grupperingar. Bör detta utrymme verkligen bombarderas av kommersiella budskap? Eller kan utrymmet användas till något annat, kanske bättre? Den nuvarande konsten i Stockholms tunnelbana är till största del hänförande och kittlande. Men i kontrast med det kommersiella bombardemanget har den svårt att ta plats. Kanske kan fler kulturella uttryck få möjlighet att synas och höras om den kommersiella, och politiska, reklamen får ta ett steg tillbaka? Det är frågor som avgörs av politiska beslut, i förlängningen av dig och mig.

Annons