Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Valbo, kultur och Jerusalem

Annons

60 nazister på konsert i gamla kommunalhuset, ett 30-tal när NSF-ideologen Rickard Ekman informerade om den svenska naziströrelsens historia och framtidsplaner. Klistermärken över hela byn, ungdomar sprider utskick och på Sofiedal finns en tradition av främlingsfientlighet och naiv, inskränkt och stundtals hotfull brun blågul nationalism.

Om detta har medierna rapporterat i flera år. Det finns nazister i Valbo; inget särskilt nytt med det.

Det som nu har hänt ingår i en tradition, men skolledningen förefaller stå handfallen. Rektorn har gett upp, annars skulle väl han, och hans lärare, markerat stenhårt för de fyra utsatta eleverna och den lunch som nu ställdes in; säkerheten kunde inte garanteras. Risk för att de fyra skulle piskats upp, så skolan steg åt sidan. En märklig flathet.

 

Den skolledning som tog nazisthoten på allvar hade ju gjort allt i dess makt för att garantera säkerheten, det är ju mycket mer än en symbolisk handling att de fyra kunde äta utan att mobben vrålade till maten. Vakter kunde ställts upp som ett tecken.

 

Jag läser kommentarerna på vår hemsida, nedslående och rad efter rad av förnekanden, undanglidande formuleringar, främlingsfientlighet och ren dumhet. Några få förnuftiga, resonerande röster.

Intrycket förstärks: Något är fundamentalt fel på Sofiedalskolan, och i de kretsar där delar av Valbos tonåringar rör sig. Att ledningen för NSF, en del av den svenska nazismen, väljer Valbo är ju ingen tillfällighet.

”Nyttig idiot”, ”dessa svindlare”, ”presskonferensen i tisdags blev historisk”, ”fiaskot, sveket, svindleriet”, ”makten avklädd” ”den offentliga lögnen .. maktens arrogans ... en sådan infam fräckhet”, ”fått nog av politikernas lögner”, ”kväva demokratin”, ”rättsrötan börjar angripa”.

Björn Widegren, kulturredaktör på Gefle Dagblad, sammanfattar, över en och en halv sida, sin syn på stadens politiker och sin väldiga upprördhet över att han, kulturredaktör sedan flera decennier!, inte blev

personligen

inbjuden (det blev ingen) till presskonferensen om kulturåret och de 100 miljonerna, som nog bara blir 40, om ens det.

 

En kvalificerad gissning (min) landar i att satsningen snart tar slut. Skattebetalarna har då kommit undan med några hundra tusen, eller så.

 

Men inte ens jag, chefredaktör sedan 1994!, blev kallad till denna historiska presskonferens. Det var Ulla, nyhetschefen, som tjoade till och spred budskapet till oss alla. En journalistisk ryggmärgsreflex.

 

Så vi traskade dit och möttes av entusiastiska politiker som just enats om hur de, om det går bra/dåligt, kan tänkas finansiera kampanjen inför kulturhuvudstadsåret.

En viktig princip ställdes ut: Satsningen skall ge mervärden. En bättre stad för alla invånare möjlig. Vi ser framåt, framtiden obegränsad om vi bara vågar. 100 miljoner då väl använda.

Men Widegren ser hellre att kommunen satsar på annat, som att fylla i hålen på stadens gator. En hedervärd prioritering, men potthålspengarna tas från ett annat konto. Det kan, om pengar finns, gärna fyllas på med några miljoner. Men inför politikens möjligheter, alltid begränsade, tillhör vi alla de missnöjda. Politikerna kämpar på, men blir inte älskade för det. Väljarna kräver mer av allt, politikerna tvingas dosera efter förstånd och resurser. Ett evigt kretslopp av krav och ekonomiska realiteter. Ingen blir nöjd.

Widegren har, konstaterar han förnöjt, nu samlat flera tiotal av dessa ständigt missnöjda i sin krets. Den plötsliga enigheten där kan sammanfattas; inte en krona till kulturåret.

 

Inför satsningar på kulturen är annars ”allmänheten” alltid upprörd. Pengarna till Konserthuset, Skottes, teatern, symfoniorkestern, Gasklockorna, Folkteatern (Widegren är, vad jag minns, för skattefinansiering) borde användas till andra, viktigare nyttigheter.

 

”Eliten” kan gott finansiera sina smala kulturintressen ur egen kassa, varför ”skattebetalarna” skall vara med och betala är ett evigt återkommande inslag i de missnöjdas kör.

Svaret är att kulturen är berikande och bra för hälsan, mentalt och fysiskt. Något om demokrati och bildning kan läggas till.

Widegren brukar vanligen argumentera väl för kulturens allmänna nyttigheter, och behov av bidrag. Men nu, när han inte personligen bjöds in till Stadshuset, faller han ihop.

Nio av tio hockeyexperter har redan placerat Brynäs i kvalserien. För tunn trupp, inga pengar, usla ledare, för höga krav; en nytt fiasko väntar. Dysterkvistarna skriver ihop sig; en epok går mot sitt slut. Några ledare pekas ut som personligt ansvariga. Byt ut hela styrelsen, men Wille kan behålla jobbet. Han är ju rolig.

Jag åkte upp till arenan för att ta del av det som rimligen borde vara början av vägen mot slutet. Jag såg Markström och moral.

Ingen märkvärdig match, men Brynäs vann. Det blir en roligare säsong.

 

Jag lämnar tillfälligt mörkret och reser söderut för ett tag. Besök i födelsekyrkan, Betlehem, Tempelberget, vandring i Jerusalem, rundresa på Västbanken. En studieresa för att med egna ögon se det uppenbarade.

 

 

Mer läsning

Annons