Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Välplanerat krig

Annons

Carl Bildt, influgen till Tblisi, fick frågan: Vad gör Ryssland? ”Fel”. Den ansvarige för kriget pekas ut, utan några reservationer. Georgien, som Bildt försvarar, undantas från ansvar.

Andra skriver ut analyser som går djupare än den ytlighet Bildt ännu en gång demonstrerar. Professor Kristian Gerner, som inte på något sätt kan definieras som ryssvänlig, säger så här: ”Den akuta krisen orsakades av Saakasjvili. Han trodde att han i ett Blitzkrig skulle kunna ta kontrollen över Tchivali. Han missbedömde Rysslands beredskap”.

Kanske hade den georgiske presidenten inspekterat läktarna i det avlägsna Peking, där satt både Bush och Putin i andra tankar än Kaukasus. Därför rätt tid för ett litet och snabbt krig. En förbluffande felbedömning av en aningslös politiker.

Saakasjvili borde läst rysk och centralasiatisk historia, som Gerner. Ryssland ser hur USA och Nato tränger allt närmare ryska gränser, i syd och väst. Georgien på väg in i Nato, dit Polen och de baltiska staterna redan beviljats inträde.

I Tjeckien och Polen gräver USA och Nato ut bunkrar och rakethålor för att missiler riktade mot Ryssland skall stoppas ner där. USA deklarerar sig som den enda stormakten, med anspråk på världsherravälde, och Ryssland degraderas till en andrarangsmakt.

Men Putin och hans Ryssland tänker inte spela i andradivisionen. In i krigsmaskineriet flödar därför oljemiljarder för att modernisera och bygga ut; Ryssland upprustar. En stormakt växer fram.

Snart tre jämbördiga: USA, Kina och Ryssland. Så ser världen ut från Kreml, oavsett vem som för tillfället har makten där.

En enkel logik säger då att Putin, och den president han låtit installera i Kreml, aldrig kunde acceptera att Georgien går in i Sydossetien för att ta tillbaka det som förlorades för några årtionden sedan.

Ett större Georgien, Nato-anslutet och upprustat av USA? En omöjlig tanke för Moskva.

Några tiotusen ryska medborgare i Sydossetien fick därför motivera det kraftiga militära infallet, det alldeles omotiverade våldet och en förfärande brutalitet. Ett väldigt ryskt militärt övertag fick snart den krigshetsande Saakasjvili att begära vapenvila.

Men redan 2004, när han tillträdde som president i Georgien, förklarade han att han skulle ”ena” landet och ta tillbaka utbrytarregionerna Sydossetien och Abchazien. Trupper sändes in i Sydossetien med uppdraget att sätta stopp för den omfattande smugglingen. En omskrivning för att ta den politiska och militära makten.

Men Saakasjvili misslyckades då och han misslyckas nu.

Rapporter talade i går om att ryska trupper passerat den georgiska gränsen och att Saakasjvili samlar sina retirerande trupper runt huvudstaden Tblisi. Dit anländer snart, med amerikanska transportplan, de 2 000 soldater han låtit ställa upp på USA:s sida i Irak.

Men i ett större krig lär inte detta räcka särskilt långt mot den ryska övermakten. Frågan är, om Putin går djupare in i Georgien, vad Nato och USA gör. Några stöttande trupper lär det inte bli tal om. Om Putin störtar Saakasjvili och installerar en ryssvänlig regim?

Det här kriget kan spridas långt bortom de retoriska skyttegravar som nu grävs på båda sidor.

Men Putin lyssnar gärna på Frankrike och Tyskland, som sagt nej till Georgien som Nato-medlem. Det ligger också olja och gas i potten. Ländernas utrikesministrar möts i Moskva, kanske kriget tar slut där.

Mer läsning

Annons